Vrdering av olycksrisker

Risksociologi och demokratisk riskvrdering

Vrdering av olycksrisker
Risksociologi och demokratisk riskvrdering

Gran Sundqvist Martin Letell Avdelningen fr teknik- och vetenskapsstudier Sociologiska institutionen Gteborgs universitet

Rddningsverkets kontaktperson: Omar Harrami, Sekretariatet fr forskning och analys, 054-13 53 59

Frord
Vrdering av risk involverar mnga aktrer i samhllet och r ett viktigt moment inom all riskhantering. Ofta frutstts det att denna ska vara optimal, rationell, objektiv, rttvis och legitim. Drfr har ett flertal teorier och metoder utvecklats fr att frbttra och stdja riskvrderingar i olika sammanhang. Eftersom metoderna har sin grund inom skilda verksamhetsoch forskningsomrden, dr risk frsts p olika stt, har riskvrdering blivit ett heterogent kunskapsomrde. Metoder som arbetats fram inom olika kunskapstraditioner hamnar dessutom ofta i konflikt med varandra. Fr att skapa vl underbyggda riskvrderingar r det viktigt att ppna upp fr en diskussion kring olika former fr, och perspektiv p, vrdering av risk. Rddningsverket bedriver ett arbete som syftar till att ka kunskaperna om, och frstelsen fr, vrdering av olycksrisker. Genom att beskriva och diskutera grunderna fr riskvrdering kan man uppn en strre transparens och tydlighet i hur denna sker inom olika fackomrden. Som ett frsta steg i detta arbete har fyra kunskaps- och forskningsversikter tagits fram som belyser vrdering av olycksrisker med utgngspunkt frn kunskapsomrdena nationalekonomi, sociologi, teknik/naturvetenskap samt filosofi. Dessa fyra versikter r publicerade i var sin delrapport: Nationalekonomi: Vrdering av olycksrisker - Nationalekonomi, best.nr P21-495/08 Sociologi: Vrdering av olycksrisker - Risksociologi och demokratisk riskvrdering, best.nr P21-496/08 Teknik/naturvetenskap: Evaluation of accident risk - Status and trends in Risk analysis and evaluation, best.nr P21-497/08 Filosofi: Vrdering av olycksrisker - Etik och riskvrdering, best.nr P21-498/08 Delrapporternas resultat och frgestllningar diskuteras i en kompletterande huvudrapport Vrdering av olycksrisker - Fyra kunskapsomrdens syn p riskvrdering (publikation utgiven 2009 av Myndigheten fr samhllsskydd och beredskap, MSB). RDDNINGSVERKET Sekretariatet fr forskning och analys

Innehllsfrteckning
1. Introduktion ......................................................................................... 4 Rapportens syfte och struktur..................................................................... 5 2. 3. 4. Risk, sannolikhet, statistik................................................................... 7 Risk, rationalitet, mentalitet ............................................................... 9 Risk, vetenskap, demokrati ............................................................... 12 4.1 Postnormal kunskapsproduktion ........................................................ 13 4.2 Kunskapens och deltagandets grnser................................................ 17 4.3 Risk som politisk innovation.............................................................. 25 5. Demokratisk riskvrdering?............................................................. 28

Referenser ................................................................................................... 31

1. Introduktion
Att artikulera en risk r bde en vetenskaplig och en demokratisk utmaning (EC 2001). Som begrepp betraktat r risk frknippat med viljan att veta hur framtiden kommer att te sig och med viljan att styra ett framtida skeende. S sedd r varje risk frknippad med en hgst specifik rationalitet som binder samman ett visst vetande med en viss form av styrning (Dean 1999; Irwin & Michael 2003). Att artikulera risk r ett stt att g hndelserna i frvg, att fregripa och rama in ett specifikt hndelsefrlopp med avsikt att styra tolkningen av en viss framtida hndelse och i viss mn skapa kontroll ver dess konsekvenser. I stort stt varje mnsklig individ har mjlighet att bedma sannolikheten fr att en viss onskad hndelse ska intrffa och dessutom bedma konsekvenserna av denna hndelse. Frmodligen finns det grundlggande genetiska och kognitiva funktioner som pverkar sdana bedmningar. I dagens samhlle har stora resurser gjorts tillgngliga fr att genomfra dem p ett standardiserat och systematiskt stt. Vr kunskap om fysiska, kemiska och biologiska processer och vr kunskap om tekniska system kombinerat med en statistiskt baserad sannolikhetskalkyl ger oss mjlighet att p ett systematiskt stt associera en viss typ av fenomen, verksamhet eller handling med en viss typ och grad av risk. En artikulerad risk har kanhnda ett genetiskt och kognitivt ursprung men den r framfrallt social i den meningen att den existerar mellan mnniskor och att den ocks kan frndra relationerna mellan mnniskor (Beck 1998; Taylor-Gooby & Zinn 2006). Oavsett om det gller ett yttrande i en konversation eller om det gller ett flerrigt projekt som involverar en rad individer frn universitet, myndigheter och andra organisationer s r artikulationen av risk alltid intimt sammankopplad med viljan att kontrollera och styra ett tnkt hndelsefrlopp. I just detta avseende r artikulationen av risk alltid potentiellt politisk och nyskapande (Wynne & Felt 2007; Barry 2001). Artikulationen av risk kan, och syftar ofta till att, pverka frhllandet mellan mnniskor och samhllets organisation. Om artikulationen av risk r potentiellt politisk, produktiv och innovativ s instller sig frgan om vilken rationalitet som br ligga till grund fr det politiska, samhlleliga frndringsarbete som artikulationen av risk innebr. I diskussioner om risk jmfrs ofta ett vetenskapligt ideal med ett demokratiskt ideal (Sundqvist 1991). Ofta grs ocks en logisk, kronologisk och institutionell tskillnad mellan en riskvrderingsprocess som bottnar i ett vetenskapligt frhllningsstt och en riskhanteringsprocess som r mer demokratiskt orienterad och avser att n fram till beslut om eventuella tgrder genom att vga olika intressen och vrderingar mot varandra (Lidskog, Sundqvist & Uggla 2005). Frgan r om dessa bda ideal mste betraktas som diametralt motsatta, vilken funktion en sdan tskillnad i s fall har och hur de skulle kunna kombineras i praktiken. Frhllandet mellan

vetenskap och demokrati, eller mer generellt mellan kunskap och makt, r ett centralt och vitalt underskningsomrde inom den sociologiska riskforskningen. Det r detta sociologiska forskningsflt som vi avser att redogra fr i denna rapport.

Rapportens syfte och struktur

Denna rapport r skriven p uppdrag av Statens Rddningsverk (SRV), inom ramen fr myndighetens treriga projekt om vrdering av olycksrisker, och syftar till att redovisa aktuella diskussioner om riskvrdering inom kunskapsomrdet sociologi. I uppdraget ingr att redovisa relevanta definitioner av begreppet riskvrdering och relationen till nrliggande begrepp. Givet de senaste rens diskussioner kring relationen mellan risk och demokrati fokuserar rapporten srskilt p begreppet demokratisk riskvrdering. Syftet med myndighetens projekt r att ka kunskaperna om riskvrdering, finna vgar till en helhetssyn samt utveckla en transparens och tydlighet i hur riskvrdering sker. Bakgrunden r att SRV identifierar ett spnt frhllande mellan de frvntningar som myndigheten stlls infr och den faktiska myndighetsutvningen, d.v.s. den riskvrdering som myndigheten i praktiken ska utfra. ena sidan finner SRV att mnga aktrer frvntar sig att myndigheten utfr en riskvrdering som r rationell, logisk, objektiv, helhetsomfattande, optimal och vlmotiverad. andra sidan finner SRV att de riskvrderingar som faktiskt utfrs av myndigheten ibland tenderar att bli otydliga och till och med godtyckliga. En av orsakerna till denna otydlighet och godtycklighet r, enligt SRV, att riskvrdering ofta sker utifrn en etablerad myndighetspraxis som inte ndvndigtvis kan karaktriseras som rationell, logisk, objektiv, helhetsomfattande, optimal och vlmotiverad. Riskvrdering r, enligt SRV, ett svrt och diversifierat kunskapsomrde. Ytterligare en orsak till otydlighet och godtycklighet i den faktiska riskvrderingen r, enligt SRV, att de sker genom kompromisser och frhandlingar. Av dessa anledningar ser SRV ett behov av att utveckla en transparens i myndighetens riskvrdering och som ett frsta steg p vgen genomfrs en bred beskrivning av aktuell forskning och kunskap om riskvrdering inom omrden s som naturvetenskap, teknik, ekonomi, filosofi och sociologi (SRV 2007). Rapporten syftar till att redovisa aktuella sociologiska perspektiv p risk, riskvrdering och riskhantering. Det r sledes en rapport om det aktuella kunskapslget inom ett av de fyra forskningsomrden som Statens Rddningsverk har identifierat, nmligen sociologin. Vi har valt att fokusera p den typ av risksociologi som springer ur de senaste rtiondenas sociologiska studier av produktion, kommunikation och tillmpning av vetenskaplig kunskap. Detta r ett sociologiskt specialomrde som har hg relevans fr frstelsen av riskartikuleringsprocesser och fr relationen mellan riskvrdering och riskhantering.

Efter denna inledning ges en kortfattad beskrivning av riskbegreppet ur ett historiskt perspektiv med fokus p dess kopplingar till handelsekonomiska aktiviteter och investeringar, till frskringsbranschens framvxt, till industrialiseringens teknologiska innovationer och till vlfrdsstatens utveckling. P detta stt utvecklades ett kvantitativt riskbegrepp grundat p statistik och sannolikhetsberkningar: ett objektivt och neutralt riskbegrepp i den meningen att mnskliga faktorer inte togs med i berkningen. Huvuddelen av denna rapport behandlar emellertid sdan riskforskning som frsker frst den s kallade mnskliga faktorn. Kapitel tre innehller en kort redogrelse fr den individorienterade riskforskningen. Denna utgrs av forskning kring ekonomiskt beslutsfattande med utgngspunkt i idn om individer som rationellt kalkylerande aktrer och om socialpsykologisk forskning om individers riskuppfattningar med utgngspunkt i idn om subjektiv risk. Kapitlet fokuserar den socialpsykologiska forskningen. Sociologisk forskning nrmar sig riskfrgan frn motsatt hll i jmfrelse med den socialpsykologiska forskningen. Individens sammanhang och relationerna mellan mnniskor, snarare n individens kognitiva frmgor, stlls i underskningens centrum. I det fjrde kapitlet diskuteras risk i termer av en kunskapsmssig och maktrelaterad inramningsproblematik. Det sociologiska forskningsintresset r inriktat mot de kunskapsmssiga, sociala, kulturella och materiella produktionsfrhllanden som formar en viss risk. Ur ett sociologiskt r risk allts en produkt av en form av vetande som gr risken tnkbar, en teknik som gr risken observerbar och mtbar samt en teknik och politisk rationalitet som gr risken kontrollerbar och styrbar. Genom att lyfta fram frgan om hur risk artikuleras och produceras i praktiken problematiseras relationen mellan kunskap och makt. Den lrdom som kan dras av den sociologiska riskforskningen r att en demokratisk insyn i riskartikuleringsprocessen ofta medverkar till att skapa en mer hllbar, robust och legitim riskinramning. Ofta finner vi ocks en normativ uppmaning om att demokratisera riskartikuleringsprocessen. Det femte och sista kapitlet sammanfattar redogrelsen i de fregende kapitlen och diskuterar kortfattat ngra mjliga praktiska implikationer av den sociologiska forskningens resultat. Kapitlet argumenterar fr att demokratisk riskvrdering krver en form av frmedlande aktrer som kan engagera sig tidigt i riskartikuleringsprocessen.

2. Risk, sannolikhet, statistik

Enligt Nationalencyklopedin r den allmnna betydelsen av risk mjligheten att ngot onskat skall intrffa (NE 2007). Mnga har pekat p att oron ver att onskade hndelser ska intrffa har intensifierats under de senaste decennierna och att anvndningen av begreppet risk drmed har kat (Lupton 1999: 9; Beck 1998). Vanligtvis kopplas begreppet risk till frskringsbegreppet s som det utvecklades under sen medeltid (Ewald 1991). Redan i denna tidiga merkantila vrld frskte handelsmn skydda sig mot onskade hndelser som kunde orsaka ekonomiska frluster, exempelvis om ett fullastat skepp skulle sjunka. Frlusten kalkylerades d som skeppslastens vrde och sannolikheten fr att en onskad hndelse skulle intrffa baserades p tidigare erfarenhet. S lnge erfarenheten gick att applicera p framtiden var det ocks mjligt att skydda sig mot ekonomisk ruin. Den hr typen av riskvrdering lg till grund fr en rad innovationer inom det ekonomiska omrdet och blev ett anvndbart verktyg fr att berkna de sannolika konsekvenserna av ett investeringsbeslut. Utvecklingen inom matematiken under sjutton- och artonhundratalen bidrog till spridningen av ett mer sofistikerat riskbegrepp och en mer preciserad riskvrdering. Skadan av en hndelse multiplicerad med sannolikheten fr att en hndelse intrffar, blev ett stt att artikulera en ekonomisk risk (Zinn & Taylor-Gooby 2006). Genom livfrskringen utvidgades frskringsbegreppet under sjuttonhundratalet och med hjlp av artonhundratalets befolkningsrkningar och ddstalsstatistik kade mjligheterna att berkna hlsorelaterade sannolikheter. Den framvxande medicinska forskningen i form av epidemiologi och toxikologi r nra frbunden med riskbegreppets historia. Olika frskringssystem fr att (fr)dela risker mellan olika aktrer utvecklades ocks under denna tid och kom under arton- och nittonhundratalen att bilda stommen fr vlfrdsstatens framvxt (Zinn & Taylor-Gooby 2006). Utvecklingen av statistiska metoder fr att berkna sannolikhet understdde tidigt spridningen av riskbegreppet till en mngd olika omrden. Under artonhundratalet utvecklades en typ av omfattande ekonomisk och teknisk systemanalys i samband med storskaliga industriella projekt, inte minst inom den framvxande frvarsindustrin. Genom att analysera hypotetiska olyckshndelser, modellera olycksscenarier, analysera frhllandet mellan kostnader och vinster, sannolikhetsskattning av skerhet och trovrdighet, samt kvantitativ riskvrdering syftar den hr typen av ekonomisk och teknisk riskforskning till att kontrollera de oskerheter och reducera de risker som r kopplade till industrialiseringens mnga innovationer. Mlet r att gra en process eller en viss teknik mer tillfrlitlig och sker (Zinn & Taylor-Gooby 2006).

Nationalencyklopedin klassar termen risk som i frsta hand teknisk till sin natur.1 Artikeln frklarar den tekniska innebrden av begreppet risk. I en teknisk inramning definieras en specificerad risk kvantitativt. Nr det gller risk fr olycka inbegriper en teknisk inramning av risk sannolikheten fr att en viss hndelse ver huvud taget ska intrffa, exempelvis att en bro rasar eller att en damm brister. Drutver inbegriper en teknisk inramning av risk alltid tv bestndsdelar. ena sidan sannolikheten fr en onskad konsekvens av en viss hndelse, exempelvis trafikolyckor, och andra sidan konsekvensens storlek, antalet frlorade mnniskoliv per r eller det ekonomiska bortfallet. En risk definieras allts kvantitativt och kan ges ett numerisk vrde. I allmnna ordalag kan den tekniska definitionen av risk beskrivas som sannolikheten fr att en specificerad omstndighet (riskklla) leder till en specificerad onskad hndelse eller effekt under en angiven tidsperiod (NE 2007). Inom ramen fr ett riskarbete fokuserar den tekniska riskanalysen, som fregs av identifiering och urval av riskkllor, p frhllandet mellan exponering och effekt. ena sidan genomfrs en underskning av exponeringsgraden vid en viss hndelse och andra sidan undersks vilka effekter denna exponering fr med sig. Exponeringsstudier och effektstudier kan genomfras p en mngd olika stt och frhllandet mellan exponering (dos) och effekt (respons) kan naturligtvis uttryckas p flera olika stt beroende p riskklla. Den tekniska analysen kan ocks innefatta frsk att definiera lgsta och hgsta dos, skerhetsfaktorer, grnsvrden och eventuella trskelvrden (NE 2007). Ofta betraktas den tekniska inramningen av en risk som neutral och objektiv och skiljs logiskt sett frn den process dr beslut om riskreducering ska fattas och val av tgrd genomfras. Denna tskillnad kan uttryckas p olika stt, exempelvis som en skillnad mellan fakta och vrde eller som en skillnad mellan vetenskap och politik (Klint Jensen & Sande 2002). I detta kapitel har vi diskuterat framvxten av ett riskbegrepp frknippat med metoder fr att hantera objektiva faror genom frskring, frebyggande verksamhet och riskreducering. Den objektiva riskanalysen r mycket anvndbar i de fall d konsekvenserna av en onskad hndelse kan beskrivas, den frvntade skadan eller frlusten kan mtas och nr orsaker och effekter kan isoleras och kontrolleras. Emellertid r dess anvndbarhet begrnsad eftersom den bygger p statistik, d.v.s. systematiserad kunskap om tidigare hndelser, som i sig kan vara osker men framfrallt ofrmgen att frutse det ofrutsedda och drmed skapa mjligheter fr att reducera eller till och med artikulera vissa typer av risker (Zinn & Taylor-Gooby 2006).

Jmfr artiklar om Risk inom nationalekonomin och Risk inom bank- och kreditvsen.

3. Risk, rationalitet, mentalitet

Vr kunskap om fysiska, kemiska och biologiska processer och vr kunskap om tekniska system kombinerat med en statistiskt baserad sannolikhetskalkyl ger oss mjlighet att associera en viss typ av fenomen, verksamhet eller handling med en viss typ av risk. Att artikulera risk r ett stt att g hndelserna i frvg, att fregripa och rama in ett specifikt hndelsefrlopp med avsikt att styra tolkningen av en viss hndelse och i viss mn skapa kontroll ver dess konsekvenser. Artikulationen av risk krver ngon form av erfarenhet men en systematisk, vetenskaplig och teknisk kunskap r knappast ndvndig. I vardagliga samtal mter vi hela tiden riskartikulationer. Ngon kan associera ett visst pstende eller en viss handling med en viss risk (exempelvis att framst som mindre vetande) just innan pstendet uttalas eller handlingen utfrs. Med andra ord har den individuella erfarenheten och individens kognitiva frmgor rimligtvis en avgrande betydelse och psykologiska aspekter br drfr tas i beaktande vid artikulationen och inramningen av en risk. Den psykologiska riskforskningen utgr frn det grundlggande antagandet att individer definierar risk subjektivt och har sitt ursprung i laboratorieorienterade studier av mnniskans beteende och sannolikhetsomdmen i beslutssituationer som prglas av en viss risk. Emellertid vidgades psykologins forskningsagenda under sjuttiotalet till studier av individens faktiska riskuppfattning och de faktorer som bestmmer olika individers riskuppfattning i relation till olika naturfenomen och teknologiska system. Med individpsykologin som disciplinr utgngspunkt har under de senaste tre decennierna ett forskningsparadigm vuxit fram som gr under benmningen psykometri. Denna forskningsinriktning var redan frn brjan nra frbunden med olika samhllsintressen och syftade till att rama in vad som i det specifika fallet uppfattades som en acceptabel risk (Slovic 2000: xxii-xxiii). Kanske r de tidiga resultaten inte s frvnande med tanke p att forskningen utgr frn idn om subjektiv risk. Inte desto mindre gav de tidiga studierna en empirisk bas fr pstendet att risk betyder olika saker fr olika individer. Den enskilda individen kan exempelvis associera en viss risk med den tekniska bedmningen av antalet ddsfall per r men tar ven med andra faktorer i sin bedmning. Vad risk innebr fr en enskild individ behver allts inte sammanfalla med den tekniska inramningen. Den psykologiska forskningen relativiserar allts riskbegreppet p bde ett teoretiskt och empiriskt plan. Ytterligare en insikt frn den tidiga forskningen var att den empiriska spridningen av riskuppfattningar gr att systematisera och frutsga genom att identifiera de olika faktorer som styr individens riskuppfattning och riskacceptans. Ngra av de faktorer som pverkar riskuppfattningen r till exempel frivillighet, knnedom och kunskapsniv, katastrofpotential, kontrollerbarhet och fruktan (Slovic 2000: xxii). I dessa faktorer finner vi allts en frsta psykometrisk modell fr artikulationen och inramningen av specifika risker som gr det mjligt att

jmfra olika individer och olika grupper med varandra. Modellen gr det ocks mjligt att stlla en riskuppfattning jmte en individuell eller gruppbaserad preferens och drigenom f fram ett mtt p acceptabel risk och en indikation p hur myndigheter och fretag br balansera risk mot nytta, kostnad och vinst. Den psykometriska forskningen kan exempelvis ge svar p varfr mnniskor vljer att nyttja tobak, cykla utan hjlm, kra bil utan att anvnda skerhetsblte eller bostta sig i versvmningsdrabbade omrden, i nrheten av vulkaner och krnkraftverk. nnu ett resultat frn den tidiga psykometriska forskningen r vrd att uppmrksamma eftersom den handlar om hur en risk ramas in. Den psykometriska forskningen ger vid handen att riskuppfattningen pverkar olyckseffekten och att denna sekundra effekt ofta kan vara strre n den primra effekten. Ett mtt p olyckseffekt r naturligtvis antalet dda och skadade mnniskor samt hur mycket egendom som frstrts eller kommit till skada. Det r den primra effekten av en olycka. Drutver kan det uppst strre sekundra effekter som enligt psykologin kan relateras till ett s kallat signalvrde som r tnkt att representera de riskuppfattningar som, likt ringar p vattnet, sprids bland annat via media d en olycka eller katastrof intrffar (Slovic 2000: xxiv). De sekundra effekterna kan vara bde ekonomiska, sociala och politiska till sin karaktr i den meningen att olyckans signalvrde pverkar allmnhetens uppfattning om ett visst fenomen, en plats, en produkt eller fr den delen en organisation ssom ett fretag eller en myndighet. Ett nrliggande psykometriskt begrepp r stigmatisering (Slovic 2000: xxvi). Den sociologiska forskning som beskrivs mer detaljerat i nsta kapitel skulle fredra begreppet tolkningsflexibilitet (Collins 1983) framfr begreppet signalvrde. Anledningen r att en olycka i princip r ppen fr en mngd olika tolkningar och drmed kan uppfattas p lika mnga stt. Signalvrdet r, enligt den psykometriska forskningen, ett sammantaget mtt p de psykologiska, sociala, kulturella och politiska faktorer som medverkar till att individens riskuppfattning kanske inte alltid sammanfaller med den statistiska sannolikhetsberkningen. Riskuppfattning r allts en faktor som kan pverka konsekvenserna av en olycka men det r ven en faktor som via signalvrdet kan pverka hur en risk artikuleras och ramas in. Nr den psykometriska forskningen introducerar det s kallade signalvrdet s utmanas det psykometriska paradigmet s att sga av sig sjlv. Psykometriska studier av riskuppfattningar vilar p en individpsykologisk grund och inriktas i frsta hand mot affektiva processer och mentala modeller. En riskuppfattning motsvarar inte ett faktiskt beteende utan en individuell knsla och kognitiv funktion. Forskningen visar emellertid p att individens riskuppfattningar pverkas av sociala, politiska och kulturella faktorer (Slovic 2000: xxxiii). I frlngningen innebr detta att individens knslor och kognitiva funktioner pverkas av samma faktorer. Individen r inte helt autonom och psyket r inte isolerat frn omvrlden. Mnniskan r en social, politisk och kulturell varelse. Den problematiska frgan fr den psykometriska forskningens del r hur dessa kontextuella faktorer ska kodifieras p ett sdant stt s att de kan vara behjlpliga vid artikulationen och inramningen av risk.

10

Signalvrdet r ett, men enligt vr uppfattning alltfr grovt, stt att kodifiera relationen mellan olyckshndelser och riskuppfattningar. En vanlig metod inom den psykometriska forskningen r att be de respondenter som ingr i en studie att producera en association som respons p en viss stimuli, exempelvis ordet krnkraft, och gradera denna association p en skala mellan mycket dligt och mycket bra (Slovic 2000: xxvii). Det r allts en metod fr att skapa individuella knslor, mta dem och gradera dem. Den individuella knsla som stimuleras med hjlp av denna metod antas vara kopplad till individens vrldsuppfattning och sociala status. Studier i USA har till exempel visat att vita mn, oavsett lder, inkomst och utbildning, generellt sett skiljer sig markant frn andra delar av befolkningen vad gller riskuppfattning (Slovic 2000: xxxiv). En hypotes inom psykometrin r att riskuppfattning r relaterad till individens inflytande ver de beslut som avser att styra utvecklingen, kontrollen och anvndningen av ny teknologi och nya tekniska system. En frklaring r att detta befolkningssegment generellt sett har strre tilltro till och frtroende fr samhllets institutioner. Sammantaget kan vi kanske konstatera att psykometrin r en teknik fr att artikulera risk. Det r en teknik som r utformad fr att mjliggra systematiska associationer mellan ett visst fenomen och ett visst vrde. Avsikten r naturligtvis att underltta och tillhandahlla underlag fr de beslut som r tnkta att styra delar av samhllet. Den psykologiska riskforskningen r ett tydligt exempel p hur viljan att veta r nra frbunden med viljan att styra. Nr en av de mest tongivande forskarna, Paul Slovic (2000), sammanfattar sina erfarenheter frn de senaste tjugofem rens psykologiska riskforskning s intygar han att kunskap och makt r intimt frbundna. Slutsatsen man kan dra frn den psykometriska forskningen r att risk aldrig existerar oberoende av vra knslor, vrt tnkande och vr kultur. Risk r ett stt att frst och hantera livets oskerheter och faror och denna frstelse utvecklas inte i ett socialt vakuum. I denna mening r det motiverat att pst att risk alltid r en social konstruktion, d.v.s. att risk artikuleras och formas i ett socialt sammanhang. I frlngningen kan d en koppling gras mellan kunskap och makt: den som kontrollerar riskdefinitionen kontrollerar ocks den rationella problemlsningen. Slovic (2000: xxxvi) gr s lngt som att pst att risk r en form av maktutvning men ppekar samtidigt att denna insikt inte behver gra oss paralyserade. Vad som behvs, enligt en av psykometrins frgrundsgestalter, r ett vidgat deltagande i diskussionen om, vrderingen och hanteringen av, dagens komplexa riskfrgor. Vad som, enligt Slovic, behvs r mer demokrati!

11

4. Risk, vetenskap, demokrati

Vi finner allts en uppmaning att demokratisera riskarbetet men vad innebr egentligen en sdan uppmaning? Denna frga har sysselsatt den sociologiskt orienterade riskforskningen (Nelkin 1985; Sundqvist 1991: 92-157). Traditionellt sett grs en logisk, kronologisk och ibland ocks en institutionell tskillnad mellan riskvrderingsprocessen och riskhanteringsprocessen. I riskvrderingsprocessen produceras d ett vetande som anses vara vetenskapligt, objektivt och neutralt, d.v.s. fritt frn vrderingar och intressen. Riskhanteringsprocessen r dremot normativ i den meningen att den syftar till att vga olika kostnader, vrderingar och intressen gentemot varandra. Riskvrderingsprocessen tillhandahller faktaunderlag som sedan kan bli freml fr diskussion i riskhanteringsprocessen och leda till beslut om eventuella tgrder. Inte sllan anses tskillnaden mellan riskvrdering och riskhantering vara liktydig med tskillnaden mellan fakta och vrde eller tskillnaden mellan vetenskap och politik (Klint Jensen & Sande 2002). Inom samhllsvetenskaplig forskning grs traditionellt sett samma tskillnad och den samhllsvetenskapliga analysen begrnsas drmed till riskhanteringsprocessen eftersom riskvrderingsprocessen inte anses vara pverkad av sociala, politiska och etiska faktorer (se Jasanoff 1990 fr en kritisk versikt). Emellertid innebr uppmaningen att demokratisera riskarbetet att grnsdragningen mellan riskvrdering och riskhantering mste problematiseras (Wynne & Felt 2007). Frhllandet mellan vetenskaplig eller vetenskapsbaserad kunskapsproduktion och demokrati r inte helt enkelt. Att inkludera allmnhetens intressen via psykometrins representationsformer kan till exempel inte klassas som en utvidgad och frdjupad demokratiseringsprocess. Eller r det s att opinionsunderskningar utvecklar demokratin? Vad innebr egentligen ett krav p demokratisk riskvrdering? I detta kapitel redovisas ngot av den sociologiska forskning som genom empiriska och teoretiska studier problematiserat relationen mellan kunskap och makt, inte minst vid artikulering av risk. Problematiken diskuteras med hjlp av ett begrepp som hittills anvnts i denna rapport utan att definieras, nmligen inramning (Callon 1998: 18).2 Som substantiv syftar begreppet hr p den referensram inom vilken en viss risk ges betydelse och som verb syftar begreppet p den grnsdragning eller begrnsning som varje artikulation, varje vetande, varje risk, r underkastad. Vad som r viktigt att framhlla redan hr r att en inramning r socialt innovativ i den mn den skapar ett utrymme fr politisk intervention, styrning och samhllelig frndring. Att artikulera en risk handlar om att uppfinna det politiska, om
Begreppet r lnat frn Michel Callon (1998) och har modifierats ngot fr att passa denna framstllning.
2

12

att skapa ett politiskt manverutrymme, om att utveckla frmgan att navigera och styra. En inramning i frhllande till risk utgr allts politikens mjlighet och begrnsning och r i den meningen bde kunskaps- och maktrelaterad. Kort sagt str begreppet inramning hr fr den rationalitet som ligger till grund fr ett riskarbete eller en viss artikulerad risk. Rapporten inleddes med pstendet att den praktik som avser att artikulera en risk stlls infr tv sammanhngande utmaningar. Artikuleringsuppgiften r utmanande eftersom den i grunden r intimt frbunden med konsten att styra interaktionen mellan mnniskor eller interaktionen mellan mnniskor och vissa element i hennes omgivning. Den ena utmaningen r kunskapsrelaterad och handlar ytterst om vad som r mjligt att veta om framtiden. En praktik som avser att artikulera en risk opererar p sitt stt vid det mnskliga vetandets grnser. Att producera ett vlgrundat, trovrdigt och differentierat kunskapsunderlag r ingen enkel uppgift. Denna kunskapsmssiga inramningsproblematik utgr en vetenskaplig utmaning. Eftersom artikulationen av risker och hot skapar mjligheter till styrning, mjligheter att forma framtiden, r det ltt att se ett den kunskapsrelaterade utmaningen r frbunden med en andra utmaning som r maktrelaterad. Vem ska avgra vilken slags vetande som krvs fr att artikulera en viss risk? Vilken typ av vetande br tas i beaktande? Vilka kriterier ska tillmpas? Vem ska inneha privilegiet (eller brdan) att formulera dessa kriterier? Vem ska kontrollera och styra samhllsutvecklingen? En praktik som avser att artikulera, analysera, differentiera och tydliggra risker r helt klart frbunden med en kunskapsmssig och maktrelaterad inramningsproblematik och br drfr ses som en demokratisk utmaning.

4.1 Postnormal kunskapsproduktion

Ett begrepp som ftt stort genomslag sedan det populariserades under sextiotalet r paradigmskifte. Vetenskapshistorikern Tomas Kuhn anvnde begreppet fr att beteckna de revolutionra frndringar som emellant intrffar inom vetenskapen. Vanligtvis sker normalvetenskaplig kunskapsproduktion som en form av problemlsning inom ramen fr ett visst paradigm med vissa centrala ider, teorier och regler, men ven motstridiga fakta (anomalier) som inte kan lsas inom den befintliga ramen. Vid somliga tillfllen uppstr en s kallad revolutionr vetenskap som ifrgastter vissa regler som varit tagna fr givna eller som lser vissa anomalier. Ett paradigm kan d kastas omkull och ersttas av ett nytt paradigm. Detta revolutionra skede kan, om det resulterar i ett paradigmskifte, eftertrdas av en ny period av normalvetenskaplig problemlsning men d inom en ny ram. Paradexemplet r den kopernikanska revolutionen inom kosmologin (Kuhn 1962). Oavsett hur dessa frndringar inom vetenskapen sker s r det numera allmnt accepterat att allt vetande, ven det vetenskapliga, genomgr frndringar ver tid och att vetenskap bedrivs utifrn paradigmatiska antaganden, d.v.s. inom en viss referensram (inramning).

13

I ljuset av de senaste decenniernas krnkrafts-, milj-, mat-, och klimatdebatter har det blivit alltmer uppenbart att vetenskapens interna kvalitetsskringsmekanismer inte alltid r en tillrcklig garant fr produktionen av relevant kunskap. Givet Kuhns teori om att vissa fundamentala kunskapsluckor inte kan tckas inom ramen fr ett visst paradigm br mjligtvis olika och kanske motstridiga perspektiv inom ett visst omrde vlkomnas snarare n avfrdas alltfr snabbt. I vntan p ett revolutionrt genombrott, d.v.s. i en period av normalvetenskaplig kunskapsproduktion, kan det ibland vara ndvndigt att ppna fr en s kallad post-normal kunskapsproduktion fr att diskutera vetenskapens resultat och samtidigt vinna ny kunskap. En sdan diagnos stlls av filosoferna Silvio O. Funtowicz och Jerome R. Ravetz (1992) som hvdar att dagens politiska beslutsprocesser och det kunskapsunderlag som produceras i dessa prglas av en mngdimensionell oskerhet. De problematiska och avgrande situationer vi str infr i dagens samhlle karaktriseras ofta av att grundlggande fakta r oskra, att grundlggande vrderingar r omtvistade, att insatserna r hga och att besluten anses vara brdskande. Modellen fr post-normal kunskapsproduktion avser att frtydliga den mngdimensionella oskerheten och samtidigt indikera att olika problem krver olika problemlsningsstrategier. Mnga beslut har, fr det frsta, en teknisk dimension. Det kan rra sig om utbyggnad av infrastruktur relaterat till samhllets energifrsrjning (s som ett dammbygge eller driften av ett krnkraftverk) eller kommunikation (anlggningen av en flygplats, en vg, en jrnvgsstrckning eller en telefonmast). Vidare kan det rra sig om onskade konsekvenser (ssom luft- och vattenfroreningar eller trafikolyckor) av redan existerande verksamhet. I dessa fall krvs ofta teknisk kunskap, tillmpad vetenskaplig kunskap, fr att kalkylera eventuella risker, kostnader och vinster. Tekniska oskerheter kan ofta hanteras genom, till exempel, teknologisk standardisering och infrandet av mer noggranna rutin- och kontrollprocedurer. I andra beslutssituationer finns ocks en metodologisk dimension. Det kan falla sig s att ett visst problem eller ett visst beslut kan formuleras p ett vetenskapligt stt och ges en teknisk inramning men att det r omjligt att genomfra tillfredsstllande experiment eller tester fr att skerstlla ett kvalitativt kunskapsunderlag. Beslut som befaras ha hlsorelaterade effekter (strlning och froreningar) r typiska: kliniska tester grs ofta i en avgrnsad, kontrollerad laboratoriemilj och inte i en verklig situation medan det motsatta gller fr epidemiologiska underskningar som drmed tvingas hantera verklighetens komplexitet och statistikens oskerhet. ven om klinisk medicin och epidemiologi kan vara vl s vetenskapligt adekvata tcker de inte alltid in alla aspekter av ett beslutsomrde. I sdana fall rder det en metodologisk oskerhet och det personliga omdmet, plitligheten och trovrdigheten kommer att spela roll vid sidan av och utver det rent tekniska utltandet.

14

I beslutsprocesser som hanterar mycket komplexa problem kan det utver den tekniska och den metodologiska ocks finnas en epistemologisk dimension. I sdana fall rder en fundamental kunskapsmssig oskerhet men inte desto mindre ska beslut fattas. Enligt Funtowicz och Ravetz fattas sdana beslut p grnsen till okunskap. Den tillmpade vetenskapens eller den professionella konsultens kunskap utgr i sdana fall inte ett tillrckligt beslutsunderlag. Beslutsprocessen mste involvera fler aktrer fr att ta fram ett kompletterande kunskapsunderlag. De tre oskerhetsdimensioner som Funtowicz och Ravetz (1992: 258ff) urskiljer motsvaras av tre olika former av riskvrdering och oskerhetshantering. Om vetenskapen fram till andra vrldskriget verkade lra sig att behrska oskerheter inom fler och fler omrden s har den successivt frndrats, inte minst genom en alltmer intensiv industriell och statlig anvndning av vetenskaplig kunskap och forskning (d.v.s. tillmpad vetenskap) och professionell konsultverksamhet (exempelvis medicinskt och tekniskt kunnande). Vid bedmning av dagens industriella, tekniska, miljmssiga och hlsorelaterade risker gller inte lngre samma kriterier som vid vetenskaplig grundforskning. I en sdan situation rcker inte den traditionella tekniska tillmpningen av vetenskaplig kunskap till fr att lsa ett problem. Anledningen r framfrallt att det inte finns ngon plats fr oskerheter och vrderingar i den formen av problemlsningsstrategi. Inte heller r den professionella konsultens (lkarens, arkitektens, ingenjrens) tjnster fullt tillrckliga eftersom de ofta r trnade i att frutstta ett stabilt och kontrollerbart sammanhang fr varje problemkomplex. Om vetenskapen ska fortstta att vara relevant och anvndbar vid bedmning av risker s mste strategin fr problemlsning, precis som tidigare, uppmrksamma det specifika problemomrdets faktiska komplexitet men i dagens moderna samhlle mste ven dess vrdemssiga komplexitet uppmrksammas. ven om bde den akademiska vetenskapen, den tillmpade vetenskapen och den professionella konsultverksamheten fortfarande spelar en avgrande roll s krvs det idag, enligt Funtowicz och Ravetz, en ny form av problemslsningsstrategi: en s kallad post-normal vetenskap. Den postnormala, vetenskapliga problemlsningsstrategin innefattar en dialog mellan alla som har ett intresse av det specifika problemet. Granskningen av det vetenskapliga underlaget fr ett visst beslut br allts inte utfras enbart av en begrnsad grupp experter med teknisk och vetenskaplig kompetens. Den postnormala vetenskapen r en vetenskap som r utvidgad nr det gller mjliga deltagare (extended peer review) men ocks nr det gller vilken form av kunskap som ska bilda underlag fr ett visst beslut (extended facts). I den hr meningen skapas ingredienserna i en ny form av praktik, en ny form av riskvrdering och oskerhetshantering: den post-normala, vetenskapliga problemlsningsstrategin (Funtowicz & Ravetz 1992: 271). I den modell som Funtowicz och Ravetz utvecklat skdliggrs graden av oskerhet fr ett visst problem p en horisontell axel och de potentiella konsekvenserna av ett visst problem eller insatserna som krvs fr att lsa

15

ett visst problem p en vertikal axel. Det r allts en diagnostisk modell som kan anvndas fr att karaktrisera en viss beslutssituation eller ett visst problem.

postnormal vetenskap epistemologisk oskerhet professionell konsultverksamhet metodologisk oskerhet tillmpad vetenskap teknisk oskerhet

insatser och potentiella konsekvenser 1

3 2

2 1

systemets oskerhet
Figur 1. Tre typer av riskvrdering (Funtowitcz & Ravets 1992:254).

Om den tillmpade vetenskapen och den professionella konsultverksamheten inte kan ge tillrckligt tillfrlitliga och trovrdiga kunskapsmssiga beslutsunderlag finns det en risk att en viktig och avgrande frga verskuggas och domineras av kommersiella intressen eller omogna protester frn allmnheten eller helt enkelt hanteras och regleras p ett olmpligt och till och med skadligt stt. Den postnormala vetenskapen r uttryckligen en problemlsningsstrategi som enligt upphovsmnnen br tillmpas d den normala vetenskapen och den professionella konsultverksamheten inte kan ge tillrckligt tillfrlitliga och trovrdiga kunskapsmssiga beslutsunderlag. Den r allts en inkluderande strategi som syftar till att, trots allt, mjliggra beslut i trngande frgor genom att utvidga beslutsprocessen. Vetenskapen i sig r otillrcklig, det tekniska kunnandet r ofullstndigt och drfr mste fler synpunkter och perspektiv tas i beaktande och diskuteras i beslutsprocessen. Genom en bredare dialog och social frankring kan intressekonflikter behandlas och mjligtvis kan ven systematiska oskerheter hanteras och reduceras s att de till slut kan hanteras inom ramen fr en professionell konsultverksamhet eller till och med som ett normalvetenskapligt problem. Som en fljd av detta resonemang kan den postnormala vetenskapen ses som en strategi fr att undvika en marginalisering av vetenskapen i den offentliga debatten och i de politiska beslutsprocesserna nr det rder stor vetenskaplig oskerhet. Den postnormala vetenskapen kan allts ses som ett stt att mjliggra ett vetenskapligt inflytande ven nr det vetenskapliga underlaget r oskert. Vad vi vill uppmrksamma genom att redogra fr Funtowicz och Ravetz modell r att den referensram inom vilken en risk artikuleras r pverkbar. Den r ett resultat av en rad val och kan aktivt frndras. Vi har allts alltid anledning att frga oss om den existerande och dominerande referensramen

16

r den mest lmpade och nskvrda. Nr en sdan frndringsmjlighet har medvetandegjorts synliggrs emellertid en rad kunskaps- och maktrelaterade problem. Ngra av dessa problem har redan berrts och i nstkommande avsnitt kommer de att diskuteras ytterligare.

4.2 Kunskapens och deltagandets grnser

Postnormal vetenskap r idag ett begrepp i allmnt bruk inom den sociologiska riskforskningen och modellen r freml fr akademisk debatt, kritik och vidareutveckling (se t.ex. Nolin 1995; Yearley 2000). Det r inte den enda modellen, kanske inte ens den dominerande, men i det hr sammanhanget ger den en god inledning till problematiken eftersom den r ett frsk att balansera en vetenskaplig rationalitet mot en demokratisk rationalitet. I frsket att balansera dessa tv ideal synliggrs en grnsdragningsproblematik som ytterst handlar om vilket vetande som kan och br produceras och infrlivas i en riskartikuleringsprocess. Begreppet epistemologisk oskerhet (Funtowicz & Ravetz 1992) tjnar p stt och vis syftet att synliggra den nuvarande vetenskapliga kunskapens begrnsningar nr det gller vissa omdebatterade frgor. I detta avsnitt frdjupas diskussionen om kunskapens grnser, d.v.s. vilket vetande som verhuvudtaget r mjligt att producera, och vilket vetande som br produceras. Det sociologiska bidraget till riskforskningen har sitt ursprung i debatten om en frtroendekris vad gller allmnhetens frhllande till vetenskap och myndighetsexpertis (Beck 1998; Giddens 1990) och den sammanhngande debatten om de eventuella kunskapsskillnaderna mellan lekmn och experter (Wynne 1989, 1996; Irwin & Wynne 1996; Irwin 1995). Srskilt akut har situationen varit i Storbritannien i klvattnet efter debatterna kring galna kosjukan, genmodifierade grdor och klimatfrndringar. verhusets kommitt fr vetenskap och teknik skriver i en uppmrksammad rapport att frhllandet mellan vetenskapen och samhllet befinner sig i ett kritiskt skede p grund av medborgarnas lga frtroende fr expertkunskaper (House of Lords 2000). Debatten om en frtroendekris r allts inte snvt akademisk utan har ftt genomslag p politisk niv, inte minst genom Europeiska kommissionens vitbok om styrning och demokratiserad expertis (EC 2001). Mot bakgrund av att den expertbaserade riskregleringen ftt problem med sin trovrdighet beslutade kommissionen i december 2001 om en handlingsplan i syfte att strka relationen mellan forskare, beslutsfattare och medborgare: att gra forskningen mer tillgnglig, begriplig och relevant fr beslutsfattare, och med srskild prioritet inom unionen. Man hvdar att nya former krvs fr det demokratiska beslutsfattandet och fr dialogen mellan experter, politiker och medborgare i syfte att p en och samma gng utnyttja forskningsresultat, uppn bra kvalitet i besluten och n kad acceptans fr fattade beslut.

17

Om experter brister i trovrdighet kommer inte heller beslut och regleringar att accepteras. Om trovrdigheten fr en vetenskapsbaserad reglering minskar, p grund av minskat frtroende inte bara fr politiker utan ocks fr experter, s minskar hela EU:s trovrdighet. Drfr ger kommissionen frgorna om experters trovrdighet och experters kommunikation med andra grupper ytterst de europeiska medborgarna stor uppmrksamhet. Enligt kommissionen mste experternas trovrdighet och frtroendet fr beslut baserade p expertkunskaper terupprttas. En sdan terupprttelse kan bara stadkommas genom att demokratisera expertisen (EC 2001). Kommissionen har hr tagit intryck av den sociologiska riskforskningen. Samma uppmaning och samma begrepp, demokratiserad expertis, finner vi nmligen i modellen fr post-normal kunskapsproduktion (Funtowicz & Ravetz 1992). En demokratisering av expertisen innebr, i kommissionens handlingsplan, inte att sjlva kunskapsinnehllet ska demokratiseras utan den process i vilken expertkunskaper utvecklas, sorteras, sprids och anvnds. Demokratiserad expertis innebr allts inte majoritetsomrstning i vetenskapliga frgor. Det innebr snarare att kunskapsproduktionen mste bli mer transparent. Vad som krvs r ett synliggrande av hur experter blir experter, hur de vljs ut som lmpliga fr att leverera underlag fr beslut. Vidare mste visas hur denna expertkunskap utnyttjas och sprids bland myndigheter och i det politiska beslutsfattandet, d.v.s. i regleringsmaskineriet. P detta stt innebr transparens en kritik av en dold, ogenomtrnglig och expertbaserad beslutskultur som verkar bakom stngda drrar. kad transparens innebr, enligt kommissionen, att det ska vara enkelt fr medborgaren att se vilka kunskaper ett policybeslut r baserat p och vilka som varit med och tagit fram detta kunskapsunderlag. Internet framhlls som ett viktigt verktyg fr att ka transparensen och gra tillgngligt fr utomstende svl sammansttningen av experter som deras slutsatser, och ocks hur dessa sedan utnyttjas i beslut. Men vi finner ocks pstenden om kunskapsinnehllet. Det hvdas att expertkunskaper kan vara av olika slag, exempelvis br praktisk kunskap inkluderas i expertbegreppet. Detta innebr att kunskapsinnehll och kunskapsproduktion kopplas samman, och det hvdas att bda br breddas. Vad som efterstrvas r utvidgning och nrmande. Fler ska medverka i ttare samverkan, vad gller kunskapsbildning, bedmning och beslut. Frtroendekrisen har allts uppmrksammats och i viss mn bemtts p hg politisk niv. Det verkar ocks som om den sociologiska riskforskningen haft visst inflytande. Den sociologiska forskningen har sedan flera decennier riktat en empiriskt grundad kritik mot myten om den neutrala och universellt giltiga kunskapen och visat att den oftast fungerar som ett retoriskt rttfrdigande av politiska beslut. Den mest spridda modellen som ligger till grund fr och ses som en viktig orsak till upplevelsen av frtroendekris r den s kallade undervisningsmodellen (Callon 1999), eller bristmodellen som den ocks kallats (se t.ex. Irwin & Michael 2003).

18

I denna modell r vetenskapen och teknologin grunden till samhllets framtskridande. Vetenskapen r till viss del styrd och kontrollerad av staten men r nd autonom i den bemrkelsen att den frmst styrs av sina egna normer och fungerar enligt en egen intern logik. Allmnheten deltar inte i vetenskaplig kunskapsproduktion. Den vetenskapliga kunskapen r universell och objektiv medan en lekmans kunskap r grundad p tro och subjektiva uppfattningar. Detta gller ocks analysen av risk. Vetenskapens riskbeskrivning bygger p en objektiv sannolikhetskalkyl medan individens riskbeskrivning r en subjektiv frestllning. En vetenskapsman kan utbilda allmnheten men har inget att lra av allmnheten. Vidare bygger relationen mellan vetenskap och allmnhet p frtroende. Orsaken till allmnhetens minskade frtroende fr vetenskapen r okunnighet och brist p bildning. Som en fljd blir upplysning ett honnrsord i undervisningsmodellen. Allmnhetens frtroende strks p bsta stt genom mer information och en intensifierad utbildning. Enligt modellen fr politiska beslut legitimitet om de har std av medborgarna (genom representativitet) och om det r grundat p vetenskaplig kunskap (genom objektivitet och universalitet). Undervisningsmodellen fokuserar p de logiska skillnaderna mellan vetenskap och andra former av vetande och i denna differentiering ses vetenskap som rationell kunskap (Callon 1999: 82-84; Callon 1995). Idag stller sig mnga kritiska till undervisningsmodellen eftersom den bygger p en frenklad bild av den vetenskapliga rationaliteten. Den frenklar och nedvrderar andra former av vetande, samt prioriterar en vetenskaplig rationalitet framfr en demokratisk rationalitet. ven om det r generellt accepterat att vetenskap r en mnsklig aktivitet s karaktriseras vetenskapens dynamik ofta som om den styrdes av andra mekanismer n de som vanligtvis styr mnsklig aktivitet. Den generella ambitionen inom sociologisk forskning om kunskapsproduktion och artikulation av risk r att fra ner vetenskapen till det lokala planet och analysera den som en mnsklig aktivitet och hr fungerar begreppet paradigm som en lttfattlig ingng. Ett visst vetande r, som Kuhn (1962) hvdade, bundet till en specifik historisk epok. Paradigmbegreppet tjnar syftet att uppmrksamma de historiskt specifika referensramar inom vilka vetenskaplig kunskap produceras. Det utgr en historisk relativisering av den vetenskapliga kunskapen. Emellertid r inte alla frndringar inom vetenskapen av den kopernikanska revolutionens mtt. ven inom ramen fr ett visst paradigm kan experimentella resultat oftast tolkas p mer n ett stt, d.v.s. det rder tolkningsflexibilitet kring en viss detalj i kunskapsproduktionen. Med andra ord finns det vetenskapliga meningsskiljaktigheter som existerar inom ramen fr ett paradigm. Alla vetenskapliga kontroverser handlar inte om att kullkasta ett helt paradigm och om meningsskiljaktigheter kan existera inom ett paradigm torde det finnas referensramar som r mer lokalt frankrade (Collins 1983: 93-94).

19

Att beskriva vetenskaplig kunskapsproduktion som en lokalt frankrad mnsklig aktivitet innebr inte att all kunskap r subjektiv utan snarare att all kunskap r kontextberoende. Vetenskaplig kunskap, liksom annan kunskap, r alltid beroende av det sociala och materiella sammanhang och de lokala referensramar inom vilken den produceras och artikuleras. Enligt den s kallade post-kuhnska sociologiska forskningen (se t.ex. Latour & Woolgar 1979; Latour 1987; Knorr-Cetina 1981; Knorr-Cetina & Mulkey 1983; Traweek 1988; Hallberg 1992) utgr det lokala sammanhanget, exempelvis ett specifikt laboratorium, kunskapsproduktionens mjlighet och begrnsning. Det r utifrn en sociologisk frstelse av vetenskapens dynamik som undervisningsmodellen ofta kritiseras. En annan modell, debattmodellen (Callon 1999: 84ff) som fr vrigt liknar den postnormala vetenskapen som problemslsningsstrategi, introduceras ofta nr undervisningsmodellen visar sig, eller anses, vara bristfllig (antingen som frklaringsmodell eller som problemlsningsmodell). I denna modell grs en tskillnad mellan vetenskaplig kunskap och annan kunskap men all kunskap anses vara lokal. Vetenskaplig kunskap anses ha ett universellt vrde men dess validitet r alltid begrnsad till vissa specifika omstndigheter, d.v.s. den kontrollerade experimentella situationen som kan skapas i ett laboratorium. I den mn vetenskaplig kunskap har ett universellt vrde, eller snarare en universell validitet, s mste samma kontrollerade frhllanden som de som finns i ett laboratorium terskapas verallt, och detta till en enorm kostnad. Sociologen Michel Callon (1999: 85) menar att om den vetenskapliga kunskapen ska appliceras och reproduceras verallt skulle det vara ndvndigt att frvandla samhllet till ett laboratorium. Frvisso har en sdan frvandling redan gt rum p en rad omrden. Pongen r att frvandlingen aldrig kan bli total eftersom det inte gr att rama in verklighetens fulla komplexitet och detaljrikedom. En av pionjrerna inom den sociologiska riskforskningen, Brian Wynne, har i ett flertal studier (1987, 1992, 2001) intresserat sig fr hur forskare och myndighetsexperter frsummar att kommunicera den vetenskapliga kunskapens fundamentala begrnsningar. I stllet fr att tala om oskerheter som om de existerade p en skala s introducerar Wynne en terminologi med olika former av ovisshet som verlappar varandra. Utgngspunkten r att verkligheten i dess fulla komplexitet och detaljrikedom r obestmbar och denna obestmbarhet minskar inte trots att en risk r tydligt inramad och oskerheterna definieras som lga. Drmed riktas en viss kritik mot den modell som Funtowicz och Ravetz utvecklat. Modellen lyckas inte, enligt Wynne, illustrera att kunskapsmssig (teknisk, metodologisk och epistemologisk) oskerhet r en del av den specifika kunskapens referensram. Om det verkligen gr att faststlla om oskerheten r hg eller lg s mste oskerheten vara knd, definierad och artikulerad. Oskerhet r artikulerad kunskap. Emellertid gr det inte att artikulera och faststlla vad vi inte vet. I stllet fr att tala om hg eller lg grad av oskerhet talar

20

Wynne (1992; jfr Soneryd 2007) om ovisshetens verlappande dimensioner och urskiljer fem sdana: risk: artikulerad kunskap om skador och sannolikheter en tydlig riskinramning oskerhet: artikulerad kunskap om mjliga skador men ingen eller oartikulerad kunskap om sannolikheter ofullstndig riskinramning okunskap: ofullstndig, eller ofullstndigt artikulerad, kunskap om skador (vi vet inte vad vi inte vet) externaliteter inte knda mngtydighet: osker identifiering av riskklla och osker definition av skada riskinramningen kan artikuleras och ramas in p flera olika stt obestmbarhet: ofullstndig kunskap om systemets parametrar ett system prglat av ppenhet och komplexitet omjliggr en total och definitiv kunskap och varje inramning kan destabiliseras av ovntade hndelser

Pongen med Wynnes verlappande dimensioner sammanfattas tydligt av Michel Callon (1999: 85). Om verkligheten ska rymmas inom en ram s mste dess komplexitet reduceras. ven om laboratorieliknande frhllanden kan terskapas r det i stort sett omjligt att terskapa kontrollerade slutna system i stor skala (exempelvis nr det gller milj- och hlsoeffekter av nya mediciner, av ny industriell verksamhet eller av nya framvxande infrastrukturer). Eftersom dess validitet r begrnsad r den vetenskapliga kunskapen otillrcklig i sdana frgor som rr verkliga situationer i ekologiska, biologiska, ekonomiska och sociala system. I de situationer dr politiska beslut ska fattas har drfr den lokala kunskapen hos allmnhet och lekmn alltid ett potentiellt vrde som komplement till den universella, vetenskapliga kunskapen. Den lokala kunskapen hos en differentierad allmnhet br drfr beredas mjlighet att komma till uttryck. Tystnad, frnvaron av kritik, behver inte vara ett tecken p att allmnheten har frtroende fr vetenskapen och tekniken utan kan vara ett tecken p att vetenskapen har ett kunskapsmonopol, d.v.s. en slags maktposition (Beck 271-284; Callon 1999). Utifrn ett sdant perspektiv strks inte vetenskapens legitimitet i det offentliga rummet genom att den vetenskapliga kunskapens suvernitet framhvs. Vad som snarare br framhvas r den reflexivitet och institutionellt frankrade kunskapskritik som den vetenskapliga forskningsprocessen frknippas med. Om forskare och experter tar sitt eventuella frtroendekapital fr givet och frsummar att kommunicera den vetenskapliga kunskapens begrnsningar kan frtroendet till och med minska. I en sdan situation r det frmodligen svrt att skapa frtroende och legitimitet genom informationskampanjer och utbildningssatsningar. Att kommunicera en institutionellt frankrad vetenskaplig kunskap kan visa sig svrt om institutionen som ska gra det misstros (Wynne 1993: 328). Frtroende skapas inte per automatik (inte ens om den kunskap som frmedlas anses vara vetenskaplig).

21

Enligt debattmodellen r det inte tillrckligt med ett vetenskapligt kunskapsunderlag och en inomvetenskaplig konsensus fr att skapa legitima politiska beslut. Att skapa en praktiskt genomfrbar, legitim och inte minst transparent riskartikuleringsprocess sker inte i frsta hand genom en intensifierad vetenskaplig kunskapsproduktion inom en snv teknisk ram utan genom att skapa en bredare diskussion om det vetenskapliga kunskapsunderlaget och dess relevans (Sundqvist 2003; Lidskog & Sundqvist 2004). ven om allmnhetens kunskap kanske inte r direkt kompatibel med en specialiserad teknisk och statistisk kunskap s har den nd ett potentiellt vrde. Den kan berika riskartikuleringsprocessen genom att belysa den vetenskapliga kunskapens relevans, trovrdighet och begrnsning. Genom debatt kan man verkomma frtroendekriser och skapa legitimitet. Kommunikationsvgar och diskussionsforum br drfr upprttas fr att ta tillvara den rika mngden av olika sakkunskaper och synpunkter i den politiska beslutsprocessen. (Wynne 2001; Callon 1999; Lidskog, Sundqvist & Uggla 2007; Sundqvist & Letell 2005). Dremot begrnsas debattmodellen, enligt Callon (1999), eftersom representativitetsproblemet kvarstr. Vad r kriterierna fr att f delta i debatten och hur vet man vem som representerar vem? Kanske kan vi preliminrt kalla denna oskerhet fr politisk. ven om den politiska oskerhetsdimensionen p stt och vis finns med i deras modell s besvarar inte Funtowicz och Ravetz denna frga (Yearley 2000). Ett problem med den postnormala vetenskapen som problemslsningsstrategi r att den inte ger ngot konkret svar p hur frhllandet mellan kunskap och makt ska lsas i praktiken. Problemet r, enligt sociologerna Harry Collins och Robert Evans (2002), att ett utvidgat kunskapsunderlag och en utvidgad diskussion och granskning av detta kunskapsunderlag, den s kallade demokratiseringen av expertisen, knappast lser kontroverser i sig (vare sig vetenskapliga eller politiska). ven sociologen Steven Yearley (2000: 110) uppmrksammar denna brist. Yearley ppekar att Funtowicz och Ravetz verkar anta att variablerna fr oskerhet och insatser r objektivt mtbara, men ur ett sociologiskt perspektiv mste frgan stllas om vem som ska definiera exempelvis oskerheterna som hga eller lga och drmed avgra om det bsta sttet att hantera ett visst problem r genom tillmpad vetenskap, professionell konsultverksamhet eller postnormal vetenskap och demokratisering av riskvrderingsprocessen. Legitimitetsfrgan kvarstr allts och likas kvarstr den sociologiska frgan om inkludering och exkludering, ssom Collins och Evans (2002) ppekar. Vem ska utfra den utvidgade kvalitetsskringen? Vem ska utvrdera kunskapen? Vem bestmmer vilka kriterier fr kvalitetsskring som ska prioriteras? Collins och Evans uttrycker det s att mer forskning och utvidgad granskning frvisso kan minska kunskapsmssiga oskerheter och lsa vetenskapliga kontroverser men det betyder inte ndvndigtvis att ekonomiska och politiska intressen blir mindre eller att sociala konflikter bedarrar. Det motsatta gller ocks. Att fra in ett bredare kunskapsunderlag

22

i diskussionen och att genomfra en utvidgad granskning av det tillgngliga vetenskapliga underlaget kan frvisso leda till en mer samstmmig syn p vilka frgor som br prioriteras och kanske till och med vilka beslut som br fattas men en politisk samsyn reducerar inte per automatik en epistemologisk oskerhet inom vetenskapen. Vetenskap r en sak, politik en annan, enligt Collins och Evans (2002: 235). De r olika former av praktik som styrs av var sin logik och, inte minst som vi kommer att se, av var sitt tempo. Om en s kallad debattmodell ska tillmpas i praktiken mste en balans uppns mellan en alltfr snv inramning av frgan och en alltfr bred inramning av frgan (Collins & Evans 2002: 249). En snv inramning kan skapa legitimitetsproblem. En strategi fr att uppn en bredare frankring av en viss inramning r att genomfra olika former av informationskampanjer. D tillmpas en linjr undervisnings- och propagandamodell dr den snva inramningen ligger fast. En alternativ strategi fr att n en bredare frankring r att ppna upp fr en diskussion kring sjlva inramningen av frgan. Inramningen anses d inte vara gjuten i sten, ramen och dess innehll kan frndras under diskussionens gng. Om denna s kallade debattmodell tillmpas kan inramningen frvisso uppn en strre legitimitet. Problemet r att en bred frankring kan leda till en alltfr bred inramning vilket i sin tur kan skapa legitimitets- och trovrdighetsproblem. Collins och Evans ser drfr anledning att skilja mellan olika typer av expertis. Fr det frsta talar de om en skillnad mellan esoterisk och kontroversiell vetenskap. Den frra r oproblematisk i det att specialister har legitimitet att utfra den utan inblandning frn andra grupper. Vid den senare typen av kunskapsproduktion och tillmpning br vi specificera olika kunskapsformer (typer av expertis) och ocks hur politiska rttigheter kommer in i bilden. Specialister br inte besluta i dessa frgor p egen hand. Dels fr att de inte har ngot (samstmmigt) svar att avge, dels fr att frgan r en angelgenhet fr mnga (Collins & Evans 2002: 267f). Collins och Evans hvdar att dagens beslutsfattande i hgre grad knnetecknas av legitimitetsproblem n av utvidgningsproblem. S lnge deltagandet r snvt begrnsat r det legitimitet och inte utvidgning som utgr det viktiga problemet och legitimitetsproblemet r sammanbundet med att vetenskap och politik ofta har olika tempo. Att politiska beslut kring riskfrgor blir kontroversiella r sammanbundet med att den vetenskapliga kunskapsproduktionen och policyutvecklingen inte ligger i fas, d.v.s. att en politisk verenskommelse ska till innan det rder konsensus inom vetenskapen. Ett av huvudsklen till att tekniskt beslutsfattande och riskfrgor tnjuter stort intresse i den offentliga sfren r just denna skillnad. Det r ocks sklet till legitimitetsproblemet fokuseras. Det vanliga lsningsfrslaget till legitimitetsproblemet r ett breddat deltagande, men utan precisering innebr detta, enligt Collins och Evans, att vi hamnar i utvidgningsproblemet. Nr vi sker lsa legitimitetsproblemet br vi ocks hantera utvidgningsproblemet, vilket innebr att dra grnser

23

och formulera kriterier, kort sagt skapa en ram fr den form av vetande som anses ndvndig fr att kunna fatta beslut i en viss frga (Collins & Evans 2002: 238). En frga som ofta glms bort r frgan om vem som ska bidra och vem som inte ska bidra till beslutsprocessen i egenskap av expertis (Collins & Evans 2002: 249). Kriteriet fr vem som kan bidra med expertis r enligt Collins och Evans att kunskapen i frga anses relevant och r i enlighet med eller tminstone inte motsger den vetenskapliga krntruppens kunskaper.3 ven om vetenskapen kanske inte alltid har s stort frtroende s har tanken p vetenskapens autonomi nd en hg legitimitet i vr typ av samhlle, d.v.s. vetenskapens fretrdare br sjlva besluta och avgra tvisteml i frgor som definieras som vetenskapliga. Detta ideal r enligt Collins och Evans ett realistiskt ml nr vi har att gra med esoterisk grundforskning men hller inte nr vi har att gra med forskningsfrgor som har hgt allmnintresse (Collins & Evans 2002: 244). I dessa fall br andra grupper utanfr vetenskapen bidra i beslutsfattandet. Den viktiga frgan blir drmed p vilket stt sdana grupper kan och ska bidra i det tekniska beslutsfattandet, och baserat p vilka rttigheter. S r vi d tillbaka dr vi brjade, d.v.s. vid en skarp arbetsfrdelningen mellan vetenskap (riskvrdering) och politik (riskhantering)? r demokratisk riskvrdering helt enkelt ett retoriskt begrepp? I ljuset av denna redogrelse br demokratisk riskvrdering inte ses som en retorisk uppmaning utan som en praktisk utmaning. Ett krav p demokratisk riskvrdering innebr att den referensram inom vilken en viss risk ges betydelse och den grnsdragning eller begrnsning som varje vetande och varje risk r underkastad, hela tiden medvetandegrs i riskartikuleringsprocessen. Att definiera kunskap som esoterisk eller kontroversiell r ocks en frga om inramning och drmed legitimitet. Kunskapens inramning och legitimitet r kontextberoende och dessutom relaterad till politiska konjunkturer. En demokratisering av den riskrelaterade kunskapsproduktionen skulle fra med sig ett tydliggrande av kunskapens kontext- och konjunkturberoende. I detta r den sociologiska riskforskningen enig ven om Wynne och Callon fresprkar en mer radikal demokratisering n vad Collins och Evans gr. Vad som r viktigt att framhlla hr r att den sociologiska forskningen r enig om att en inramning av risk r socialt nyskapande i den mn den skapar ett utrymme fr politisk intervention, styrning och samhllelig frndring. Att artikulera en risk handlar om att uppfinna det politiska, om att skapa ett politiskt manverutrymme, om att utveckla frmgan att navigera och styra (Letell 2006). En inramning i frhllande till risk utgr allts politikens mjlighet och begrnsning och r i den meningen bde kunskaps- och maktrelaterad.

Collins har sedan lng tid arbetat med begreppet core set (krntrupp), vilket definieras som den lilla grupp av forskare som enligt en bredare forskargrupp anses vara de ledande forskarna, se t.ex. Collins 1992.

24

4.3 Risk som politisk innovation

En redovisning av sociologiska perspektiv p risk skulle antagligen betraktas som ofullstndig om inte den tyske sociologen Ulrich Beck och hans nu klassiska verk Risikogesellschaft nmndes. En sdan redovisning skulle vara ofullstndig eftersom risksamhllet numera inte bara r titeln p en bok som utkom frsta gngen 1986 utan ven ett inflytelserikt stt att med ett ord karaktrisera det samhlle och den tid vi lever i idag. Hittills har vi diskuterat den risksociologi som springer ur empiriska fallstudier av vetenskaplig kunskapsproduktion. Riskfrgan, inklusive frgan om relationen mellan kunskap och makt, har emellertid en framskjuten plats ven i de mer storstilade samhllsteorierna. I kapitlets avslutande avsnitt stts riskfrgan in i ett vidare perspektiv. Teorin om risksamhllet r ett frsk att beskriva ett samhlle i omvandling, att skissa konturerna av en samhllsform som vxte fram under andra hlften av frra rhundradet. Lnge har rikedomsfrdelningens logik styrt det samhllsteoretiska tnkandet. Under och efter den industriella revolutionen har produktivkrafternas betydelse oavbrutet kat och om negativa effekter uppsttt har de rttfrdigats med hnvisning till att den ekonomiska och teknologiska utvecklingen ger upphov till en allt strre rikedom och vlfrd. Logiken bakom frdelningen av rikedom och vlfrd har sledes varit en central frga inom nittonhundratalets samhllsteori och politik. Mot slutet av nittonhundratalet verskuggas dock denna logik alltmer av den logik som terfinns bakom produktionen och frdelningen av industrialiseringens risker. Eftersom de tar formen av storskaliga, globala hot mot mnniskans existens kan sdana risker inte lngre betraktas som latenta bieffekter av industriell produktion och teknologisk innovation (Beck 1998). Om vi nu lever i ett samhlle dr riskproduktionen r minst lika viktig som produktionen av rikedom och vlfrd s leder detta till att frdelningen av risker blivit en lika central samhllsteoretisk och politisk frga som frdelningen av rikedom och vlfrd. Dessutom franleder denna vergripande samhllsomvandling framvxten av ett reflexivt frhllningsstt till moderniseringens alla aspekter. Teorin om risksamhllet har ett normativt drag som kompletterar den deskriptiva diagnosen. Det normativa draget innehller en uppmaning om att alla samhllets institutioner br kultivera ett reflexivt frhllningsstt till risk (Beck 1998). Teorin om risksamhllet r behndig och vlkommen om vi vill frst ngra av de vergripande och lngsiktiga samhllsfrndringar som skett under de senaste decennierna. Dremot tenderar en sdan vergripande teori om samhllets frndringar att leda tanken bort frn de specifika frhllanden som rder d en risk uppstr. Varje risk har en unik genealogi (tillkomsthistoria) och dessutom en specifik form som kan frknippas med en viss typ av rationalitet, en viss praktik och en viss teknik (Dean 1999: 191). Om det verkligen frhller sig s att risker produceras i dagens samhlle s borde det vara av intresse att underska vilka

25

produktionsfrhllanden som formar en viss risk. Det borde dessutom vara av intresse att inte reducera dessa produktionsfrhllanden i allt fr hg grad. Om vi tar vr tillflykt till teorin om risksamhllet r det ltt hnt att den unika situationens komplexitet reduceras, vilket kan leda till att vi hanterar risken p ett stt som inte lmpar sig srskilt vl. Frgan r d vad ett icke-reducerande och reflexivt frhllningsstt till risk skulle kunna innebra svl i teorin som i praktiken. Den risksociologi som vi redogjort fr i det fregende erbjuder ett svar p frgan. Historien om samhllets styrning under 1900-talet kan frsts som ett frsk att finna ett styrelseskick som kan erbjuda befolkningen en generell livfrskring (Dean 1999: 176). Det handlar om en rad innovativa styrtekniker (exempelvis de storskaliga frskringssystemen) fr att undvika eller minimera risker som associeras med exempelvis arbetslshet, fattigdom, ohlsa, lderdom, sjukdom och inte minst olyckor. I mnga fall handlar riskarbete om att gra det som inte gr att kalkylera kalkylerbart (Dean 1999: 178), exempelvis frlusten av ett mnniskoliv, en kroppsdel, ett ekosystem eller en djurart. I den meningen r artikulationen av risk innovativ (Barry 1999). Vr kunskap om fysiska, kemiska och biologiska processer och vr kunskap om tekniska system kombinerat med en statistiskt baserad sannolikhetskalkyl ger oss mjlighet att associera en viss typ av fenomen, verksamhet eller handling med en viss typ av risk. Systematisk kunskap om mnniskans omgivning r inte ndvndig men vl s viktig nr det gller att artikulera och rama in en risk. Att artikulera risk r ett stt att g hndelserna i frvg, att fregripa och rama in ett specifikt hndelsefrlopp med avsikt att styra tolkningen av en viss hndelse och i viss mn skapa kontroll ver dess konsekvenser. Risk r ett stt att ordna verkligheten och genom att artikulera en risk artikuleras ocks mjligheten att intervenera och styra samhllet eller delar av samhllet. Att artikulera risk r att etablera styrbarhet. Den kalkylerande rationalitet som avser att styra individer och grupper har lnge haft en given plats inom ramen fr vlfrdsstatens riskarbete och den r i grund och botten en politisk teknologi (Dean 1999; Rose 1999; Elam 2004; jfr Foucault 1991). Det gller de olika formerna fr teknisk inramning och numera gller det ven den psykometriska inramningen. Ur ett sociologiskt perspektiv r det inte risken sjlv som r intressant och viktig utan den form av vetande som gr risken tnkbar, den teknik som gr risken observerbar och mtbar samt den teknik och politiska rationalitet som gr risken kontrollerbar och styrbar. Mitchell Dean (1999: 188) utrycker det s att risksociologin br studera och analysera hur olika former av vetande lnkas ihop med specifika tekniker och hur dessa tillsammans ger upphov till nya former av social och politisk identitet samt hur de lnkas ihop med specifika politiska program och en viss etik. Alla dessa fyra dimensioner br beaktas. De utgr tillsammans den inramning som formar en specifik risk. Ett reflexivt frhllningsstt till risk innebr att dessa sociologiska aspekter uppmrksammas i sjlva riskartikuleringsprocessen. Risksociologin r inte i frsta hand en teknologi fr styrning utan en teknologi fr studier av

26

styrning. Inte desto mindre skulle ett reflexivt och demokratiskt frhllningsstt i frhllande till risk, som en slags specifik teknik, kunna kultiveras om en sociologisk och interaktiv kompetens infrlivades i riskartikuleringsprocessen. I vilken mn kan den sociologiska riskforskningens lrdomar utnyttjas i det praktiska riskarbetet? Det r denna frga vi avser att diskutera i det avslutande kapitlet.

27

5. Demokratisk riskvrdering?
Givet de utmaningar som riskarbetet stlls infr i dagens avancerade liberala demokratier, vill vi i detta avslutande kapitel kort diskutera ngra av den sociologiska riskforskningens praktiska implikationer. Som vi sett kan man gra frgan om vad relationen mellan kunskap och makt r, kan och br vara, enkel genom att likstlla skillnaden dem emellan med tskillnaden mellan riskvrdering och riskhantering eller fr den delen mellan vetenskap och politik. Om man emellertid brjar skrapa p ytan och problematiserar riskartikuleringsprocessen s visar det sig att frgan om vad relationen mellan kunskap och makt r, kan och br vara r synnerligen komplex och mngdimensionell. Denna komplexitet gr att man, som Sheila Jasanoff (2004; jfr Nowotny 2007) ppekat, br ta sig an den demokratiska utmaningen med en viss dmjukhet. Vi har i denna rapport redovisat ett antal perspektiv och argument i en pgende diskussion inom sociologin och i viss mn kontrasterat de sociologiska perspektiven mot det psykologiska och det renodlat tekniskt kvantitativa. Vr skildring har av ndvndighet frenklat det psykologiska och det tekniska perspektivet. Det pgr naturligtvis en mer nyanserad diskussion inom psykologin och att artikulera en teknisk, kvantitativ risk r naturligtvis ingen enkel uppgift. Att artikulera en hlsorisk eller en miljrisk krver ofta kunnande frn en rad omrden. ven diskussionen inom sociologin har vi i viss mn frenklat: fr det frsta genom att urvalet begrnsats och fr det andra genom en renodling av perspektiv. Vad som kanske framfrallt behvs idag r en interdisciplinr, tvrvetenskaplig satsning p riskforskningen (Zinn & Taylor-Gooby 2006). I denna rapport har vi emellertid frskt redogra fr vad den sociologiska riskforskningen kan bidra med i frhllande till en opinionsunderskande forskning med fokus p subjektiv risk och ett i vissa avseenden avgrnsat tekniskt kunnande. Vad den sociologiska riskforskningen framfrallt lyfter fram r att kunskap och produktion av kunskap r kontextberoende och intimt frbunden med makt. Vl medveten om att ett sdant pstende kan uppfattas som kontroversiellt hvdar den sociologiska riskforskningen att ven den vetenskapliga kunskapsproduktionen genomsyras av en maktproblematik. Sociologisk riskforskning motbevisar i en rad empiriska studier myten om den neutrala och universellt giltiga kunskapen. All kunskap r villkorlig och endast giltig och relevant under vissa omstndigheter. ven om en vetenskaplig metodik strvar efter en minutis kontroll av dessa omstndigheter s r verkligheten i dess fulla komplexitet omjlig att rama in p ett entydigt och fullstndigt stt. Det r i denna, i grunden obestmbara, terrng som risker artikuleras oavsett om processen r demokratiserad eller inte. Nr den sociologiska riskforskningen lyfter fram denna komplexitet instller sig frgan om riskartikuleringsprocessen verkligen kan styras och

28

kontrolleras. Svaret r naturligtvis att processen redan r styrd av en specifik kontextberoende rationalitet. Emellertid r kanske inte denna rationalitet alltid, eller ens ofta, fullt artikulerad, synliggjord och transparent. Det r hr risksociologin finner sin plats och uppgift. Den sociologiska riskforskningen problematiserar en allt fr enkel uppdelning mellan riskvrdering och riskhantering. Empiriska studier visar att den hr grnsdragningen inte alltid lper parallellt med grnserna mellan kunskap och makt, vetenskap och politik, fakta och vrde. Riskvrderingsprocessen, d.v.s. produktionen av ett relevant och vetenskapligt kunskapsunderlag, kan inte isoleras helt och hllet frn viljan att styra, frn politiska intressen eller frn mnskliga vrderingar. Kanske r det av denna anledning som idn om en uppdelning nd vidmakthlls och riskvrderingsprocessen emellant skyddas frn demokratisk insyn och offentlig granskning med hjlp av rttfrdigandets rkrid. Att problematisera uppdelningen och frska synliggra den rationalitet som ligger till grund fr uppdelningen kan vara ett frsta steg mot en s kallad demokratisk riskvrderingsprocess. En demokratisering av riskvrderingsprocessen sker emellertid inte av sig sjlv och kan till och med mta motstnd bde frn vissa experter som frsvarar sin autonomi och frn delar av allmnheten som inte ser det som meningsfullt att engagera sig i denna sak. Om vi med riskvrdering menar produktionen av ett relevant och vetenskapligt kunskapsunderlag s r det nd tydligt att man, av ett nedslag i den sociologiska forskningen att dma, generellt sett skulle vilja rekommendera en demokratisk utvidgning. Collins och Evans (2002) freslr att en demokratisering av riskvrderingsprocessen krver ngon form av frmedlande eller interaktiv expertis. Genom att lyfta fram riskarbetets sociala aspekter och gra dem till freml fr diskussion i bredare forum kan sociologiska studier av kunskapsproduktion och riskartikuleringsprocesser hr vara till stor hjlp. Att introducera den hr typen av involvering uppstrms, d.v.s. p ett tidigt stadium i riskartikuleringsprocessen, d experter inleder sitt arbete med att inrama risker, ser vissa sociologer (Collins & Evans 2002; Stirling 2005) som det enda serisa och mjliga sttet att demokratisera expertisen. En sdan involvering uppstrms ska d frsts som en kontrast mot den typen av nedstrms involvering som frfktas i den ngot frldrade undervisnings- och propagandamodellen, d.v.s. en efterstrvan av allmnhetens acceptans utan debatt och diskussion om den bakomliggande riskrationaliteten. Akademiskt sett r det inte svrt att motivera ytterligare detaljerade studier av myndigheternas riskarbete eftersom detta arbete r intimt frbundet med viljan att styra och drmed med strvan att utforma vrt gemensamma framtida de. Praktiskt sett kan sdana studier motiveras med att en sociologisk inramning kan frbttra kommunikationen mellan olika individer och grupper. Om man redan p ett tidigt stadium involverar en kritiskt granskande och interaktiv expertis kan processens bortglmda frgor fokuseras, marginaliserade perspektiv inkluderas, alternativa

29

frgestllningar formuleras, frbigngna oskerheter beaktas, motstridiga kunskaper trianguleras och olika valmjligheter granskas. Drmed skapas bttre frutsttningar att undvika framtida konflikter (Stirling 2005: 229). Vad involvering uppstrms kan innebra r i och fr sig ppet fr tolkning och det kommer att finnas olika sikter om dess vrde. Ngra kommer att peka p mjligheten att kunna uppmrksamma risker tidigare och drmed mjligheten att hantera dem mer effektivt. Andra kommer att lyfta fram ambitionen att granska den styrande rationaliteten, bakomliggande vrderingar och intressen, samt frgor om gande, kontroll och ansvar. Ytterligare mjligheter kan vara att stimulera en reflekterande diskussion om de antaganden och frvntningar som ryms i den institutionella kultur dr risker artikuleras (Macnaghten, Kearnes & Wynne 2005: 14). Resultaten frn dessa aktiviteter uppstrms kommer antagligen inte att vara entydiga. Sociologins frmsta uppgift r kanske inte heller att avgra tvister och lsa konflikter utan snarare att stimulera till debatt. Dremot kan man frvnta sig att beslut som baseras p en bttre frstelse av kunskapsproduktionens sociala aspekter och som ppnats fr samhllsvetenskaplig insyn och demokratisk diskussion kommer att vara mer hllbara n de som baserats p en modell dr isolerade experter gr sitt och sedan frsker vertala allmnheten att acceptera vad de redan kommit fram till, d.v.s. involvering nedstrms.

30

Referenser
Barry, A. (2001) Political Machines: Governing a Technological Society, Athlone Press: London. Beck, U. (1998) Risksamhllet: p vg mot en annan modernitet, Daidalos: Gteborg. Callon, M. (1995) Four Models for the Dynamics of Science, i Jasanoff, S., et al. (red.) Handbook of Science and Technology Studies, Revised edition, Sage: London. Callon, M. (1998) Introduction: The Embeddedness of Economic Markets in Economics, i Callon, M. (red.) The Laws of the Markets, Blackwell: Oxford. Callon, M. (1999) The Role of Lay People in the Production and Dissemination of Scientific Knowledge, Science, Technology & Society 4(1): 81-94. Colllins, H. (1983) An Empirical Relativist Programme in the Sociology of Scientific Knowledge, i Knorr-Cetina, K. & Mulkay, M. (red.) Science Observed, Sage: London. Collins, HM. (1992) Changing Order: Replication and Induction in Scientific Practice. 2nd Edition, University of Chicago Press: Chicago, IL. Collins, H. & Evans, R. (2002) The Third Wave of Science Studies: Studies of Expertise and Experience, Social Studies of Science 32(2). Collins, H. M. & Evans, R. (2003) King Canute Meets the Beach Boys: Responses to The Third Wave. Social Studies of Science 33: 435452. Dean, M. (1999) Governmentality: Power and Rule in Modern Society, Sage: London. EC (Commission of the European Communities) (2001) White Paper on Governance: Report of the Working Group Democratising Expertise and Establishing Scientific Reference Systems. 02.07.2001. Brussels. Elam, M. (2004) Contemporary Science Communication as a World of Political Invention. Science as Culture 13(2): 229-258. Elam, M. & Bertilsson, M. (2003) Consuming, Engaging and Confronting Science: The Emerging Dimensions of Scientific Citizenship. European Journal of Social Theory 6: 233-251. Ewald, F. (1991) Insurance and Risk, i Burchell, G. et al. (red.) The Foucault Effect: Studies in Governmentality, Univesity of Chicago Press: Chicago. Foucault, M. (1991) Governmentality, i Burchell, G. et al. (red.) The Foucault Effect: Studies in Governmentality, Univesity of Chicago Press: Chicago.

31

Funtowicz, S. & Ravetz, J. (1992) Three Types of risk Assessment: A Methodological Analysis, i Krimsky, S. & Golding, D. (red.) Social Theories of Risk, Praeger: Westport, Conn. Giddens, A. (1990) The Consequences of Modernity, Polity Press: Cambridge. Hallberg, M. (1992) Kunskap och kn: En studie av feministisk vetenskapsteori, Daidalos: Gteborg. House of Lords (2000) Science and Society. Third Report of the Select Committee on Science and Technology. United Kingdom. Irwin, A. (1995) Citizen Science: A Study of People, Expertise, and Sustainable Development. London: Routledge. Irwin, A. (2001) Constructing the Scientific Citizenship: Science and Democracy in the Biosciences. Public Understanding of Science 10: 1-18. Irwin, A. & Wynne, B. (red.) (1996) Misunderstanding Science? The Public Reconstruction of Science and Technology, Cambridge University Press: Cambridge. Irwin, A. & Michael M. (2003) Science, Social Theory and Public Knowledge, Open University Press: Maidenhead. Jasanoff, S. (1990) The Fifth Branch: Science Advisers as Policymakers, Harvard University Press: Cambridge, Ma. Jasanoff, S. (2004) Science and Citizenship: A New Synergy, Science and Public Policy 31(2): 90-94. Klint Jensen, K. & Sande P. (2002) Riskanalys, vetenskap och politik i Boholm . et. al. (red.) Oskerhetens horisonter, Nya Doxa: Nora. Knorr-Cetina, K. (1981) The Manufacture of Knowledge: An Essay on the Constructivist and Contextual Nature of Science, Pergamon: Oxford. Knorr-Cetina, K. & Mulkey M. (red.) (1983) Science Observed: Perspectives on the Social Study of Science, Sage: London. Kuhn, T. S. (1962) The Structure of Scientific Revolutions, University of Chicago Press: Chicago. Latour, B. (1987) Science in Action: How to Follow Scinetists and Engineers Through Society, Harvard University Press: Cambridge Ma. Latour B. & Woolgar S. (1986) Laboratory Life: The Construction of Scientific Facts, Princeton University Press: Princeton. Letell, M. (2006) Governable Air: Studies on the Science and Politics of Air Pollution in Europe (diss.), STS Research Reports 12, Gteborg: Science and Technology Studies, Gteborg University. Lidskog, R. & Sundqvist, G. (2004) From Consensus to Credibility: New Challenges for Policy-Relevant Science. Innovation: The European Journal of Social Science Research 17(3): 205-226.

32

Lidskog, R., Sundqvist, G. & Uggla, Y. (2005) Risk, Expertis och demokrati. Allmnhetens inflytande i samhllets riskhantering, STS Research Reports 10, Science and Technology Studies, Gteborg University: Gteborg. Lupton, D. 1999. Risk, Routledge: London. Macnaghten, P., Kearnes, M. & B. Wynne (2005) Nanotechnology, Governance, and Public Deliberation: What Role for the Social Sciences?, Science Communication 27(2): 1-24. Nationalencyklopedin (2007-08-27): http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/jsp/search/article.jsp? i_art_id=294214 Nelkin, D. (1985) Introduction: Analyzing Risk, I D. Nelkin (red.) The Language of Risk: Conflicting Perspectives on Occupation Health. London: SAGE Publications. Nolin, J. (1995) Ozonskiktet och vetenskapen. En studie av post-normal vetenskap. Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Nowotny, H. (2007) How Many Policy Rooms are There? Evidence-Based and Other Kinds of Science Policies, Science, Technology & Human Values 32(4): 479-490. Slovic, P. (2000) The Perception of Risk. London: Earthscan. Soneryd, L. (2007) Deliberations on the Unknown, the Unsensed, and the Unsayable? Public Protests and the Development of ThirdGeneration Mobile Phones in Sweden, Science, Technology & Human Values 32(3): 287-314. Statens Rddningsverk (2007) Bestllning av uppdrag avseende kunskapsoch forskningsversikt om vrdering av olycksrisker Vetenskapsomrde: Sociologi/Statsvetenskap, KD/18764/1/0. Stirling, A. (2005) Opening Up or Closing Down? Analysis, Participation and Power in the Social Appraisal of Technology, 218-231 i Leach, M., Scoones, I. & Wynne, B. (red.) Science and Citizens: Globalization and the Challenge of Engagement. Zed Books: London. Sundqvist, G. (1991) Vetenskapen och miljproblemen. En expertsociologisk studie. Monograph from the Department of Sociology, Gteborg University: Gteborg. Sundqvist, G. (2003) Recovery in the Acid Rain Story: Transparency and Credibility in Science-Based Environmental Regulation, Journal of Environmental Policy and Planning 5(1): 57-79. Sundqvist, G. & Letell M. (2005) Configuring the Urban Traveller: Local Adaptation of European Air Policy, Acta Sociologica 48(3): 205219. Traweek, S. (1988) Beamtimes and Lifetimes: The World of High Energy Physicists, Harvard University Press: Cambridge, Ma. Wynne, B. (1987) Risk Management and Hazardous Waste: Implementation and the Dialectics of Credibility, Springer Verlag: Berlin.

33

Wynne, B. (1989) Sheepfarming after Chernobyl: A Case Study in Communicating Scientific Information, Environment 31: 11-15, 33-39. Wynne, B. (1992) Uncertainty and Environmental Learning: Reconceiving Science and Policy in the Preventive Paradigm, Global Environmental Change 2: 111-127. Wynne, B. (1993) Public Uptake of Science: A Case for Institutional Reflexivity, Public Understanding of Science 2: 321-337. Wynne, B. (1996) May the Sheep Safely Graze? A Reflexive View of the Expert-Lay Knowledge Divide, 44-83 i Lash, S, Szerszynski, B & Wynne, B (red.) Risk, Environment & Modernity: Towards a New Ecology. Sage: London. Wynne, B. (2001) Creating Public Alienation: Expert Cultures of Risk and Ethics on GMOs, Science as Culture 10: 445-481. Wynne, B. (2003) Seasick on the Third Wave?: Subverting the Hegemony of Propositionalism, Social Studies of Science 33: 401-417. Wynne, B. & Felt, U. (2007) Science and Governance: Taking European Knowledge Society Seriously, DG RTD Report. Yearley, S. (2000) Making Systematic Sense of Public Discontents with Expert Knowledge: Two Analytical Approaches and a Case Study, Public Understanding of Science 9: 105-122. Zinn J. O. & Taylor-Gooby P. (2006) Risk as an Interdisciplinary Research Area, i Taylor-Gooby P. & Zinn J. O. (red.) Risk in Social Science, Oxford University Press: Oxford.

34

Rddningsverket, 651 80 Karlstad Telefon 054-13 50 00, Fax 054-13 56 00 Bestllningsnummer P21-496/08. Fax 054-13 56 05 ISBN 978-91-7253-424-7