Stockholm den 24 augusti 2015

R-2015/0850

Till Justitiedepartementet

Ju2015/03153/

Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 8 maj 2015 beretts tillflle att avge
yttrande ver betnkande Datalagring och integritet (SOU 2015:31).

Inledning

Datalagringsutredningens uppdrag har varit att fresl de frndringar som bedms

lmpliga fr att strka skyddet fr den personliga integriteten i frhllande till reglerna om
lagring av trafikdata i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK). Drtill har
utredningen haft uppdraget att kartlgga och utvrdera hur lagen (2012:278) om
inhmtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekmpande
myndigheternas underrttelseverksamhet (IHL) har tillmpats samt att vervga om den
br frndras fr att strka rttsskerheten eller skyddet fr den personliga integriteten.
Dessutom har utredningen haft i uppdrag att analysera Skerhetspolisens behov av
srskild mjlighet att inhmta uppgifter om viss brottslig verksamhet, som inte omfattas
av IHL:s huvudregel samt lmna frslag p hur ett sdant behov br tillgodoses och
balanseras mot integritetsintresset.

Datalagringsdirektivet (Europaparlamentets och rdets direktiv 2006/24/EG om lagring av

trafikuppgifter, som genererats eller behandlats i samband med tillhandahllande av
allmnt tillgngliga elektroniska kommunikationstjnster eller allmnna
kommunikationsnt och om ndring av direktiv 2002/58/EG) genomfrdes i svensk rtt
genom att bestmmelser om trafikdatalagring infrdes i LEK.1 Drefter har EU-domstolen

1
6 kap. 16 af LEK.
 2

i sin dom den 8 april 2014 i mlen C-293/12 och C-594/12, Digital Rights Ireland m.fl.,
frklarat Datalagringsdirektivet ogiltigt.

Trots att lagringsskyldigheten ansgs utgra ett omfattande intrng i rttigheterna enligt
Rttighetsstadgan, ansg EU-domstolen att lagringsskyldigheten inte krnker det
vsentliga innehllet i rttigheterna och att inskrnkningen faktiskt svarar mot ett erknt
allmnt samhllsintresse. Lagringsskyldigheten ansgs drmed i sig tillten.2 Dremot
ansgs skyldigheten inte i alla delar uppfylla kraven p proportionalitet, varvid EU-
domstolen srskilt reagerade p ett antal brister i Datalagringsdirektivet.

Sammantaget fann EU-domstolen att Datalagringsdirektivet inte uppfyller

proportionalitetsprincipen med avseende p flera av rttigheterna i den europeiska
konventionen den 4 november 1950 angende skydd fr de mnskliga rttigheterna och de
grundlggande friheterna (Europakonventionen) och Europeiska unionens stadga om de
grundlggande rttigheterna av den 7 december 2000, anpassad den 12 december 2007 i
Strasbourg (Rttighetsstadgan).3

Sammanfattning av Advokatsamfundets synpunkter

Advokatsamfundet anser att en generell och allomfattande lagring av trafikdata innebr ett
omfattande och srskilt allvarligt intrng i rtten till privatliv och skyddet av
personuppgifter. Samtidigt finner Advokatsamfundet ven att en skyldighet att lagra
uppgifter kan vara en ndamlsenlig tgrd fr att uppn syftet att bekmpa allvarlig
brottslighet och upprtthlla allmn skerhet. Infrande av sdana tgrder mste dock
fregs av en ytterst noggrann avvgning mellan dessa bda intressen. Om vi vill behlla
ett samhlle som prglas av ppenhet och som ven fortsttningsvis ska fretrda de
demokratiska vrdena, mste infrandet av detta slags tgrder ske med yttersta omsorg
och vara absolut ndvndiga. Syftet med datalagringsdirektivet var att lagrade uppgifter
endast skulle anvndas vid tgrder mot srskilt allvarlig brottslighet, t.ex. terrorism. De
svenska reglerna mjliggr att uppgifterna anvnds vid tgrder mot annan brottslighet
ssom hemlig vervakning av elektronisk kommunikation avseende brott med lgsta straff
om minst sex mnader. Advokatsamfundet finner drfr att reglerna gr lngre n vad
som angavs i direktivet, vilket strider mot Europakonventionen och Rttighetsstadgan.
Datalagringsutredningens avvgningar har enligt Advokatsamfundets uppfattning skett
med en s stor tyngdpunkt i intresset att bekmpa brottsligheten och upprtthlla den
allmnna skerheten att utredningen nrmast framstr som en partsinlaga fr de polisira
intressena.

Advokatsamfundet finner att Datalagringsutredningen endast haft ett begrnsat intresse av

den personliga integriteten och hur allmnheten upplever vervakningen. Utredningen har
inte i tillrcklig utstrckning tagit hnsyn till den personliga integriteten vid sina
vervganden. Advokatsamfundet anser ven att det inte presenterats ngot vertygande
underlag eller ngon argumentation till std fr att nyttan med en s intrngande och
2
EU-domstolens dom den 8 april 2014, p. 44.
3
EU-domstolens dom den 8 april 2014 p. 69.
 3

omfattande datalagring faktiskt r s stor som Datalagringsutredningen gr gllande. Det

finns t.ex. inga statistikuppgifter om kad uppklaring av, eller att brott har kunnat
frhindras och dr detta r en direkt fljd av datalagringen. Avsaknaden av sdant
underlag kan ju rentav anses tala emot att datalagringen har den nytta som psts. Om
intresset i att lagra trafikuppgifterna nu r s starkt, r det enligt Advokatsamfundets
uppfattning ett rimligt krav att ett sdant underlag presenteras. I stllet fr att ta fram ett
sdant underlag har Datalagringsutredningen njt sig med vad som snarare verkar vara
myndigheternas blotta pstenden om nyttan med datalagringen. Enligt Advokat-
samfundet har bedmningarna skett alltfr lttvindigt, vilket inte r acceptabelt i ett
demokratiskt samhlle nr det r frga om s vsentliga intrng i den personliga
integriteten. Drutver har Datalagringsutredningen inte i tillrckligt stor utstrckning
beaktat frgan om skerheten och tillfrlitligheten hos de uppgifter som genom
datalagringen blir tillgngliga frn leverantrerna. Dessutom kommer de lagstiftnings-
tgrder som Datalagringsutredningen freslr inte att medfra mer n endast marginella
frbttringar fr integritetsskyddet i frhllande till freliggande lagstiftning.

EU-domstolen varnar fr att datalagringen kan komma att motverka sitt syfte om de
enskilda upplever sig som stndigt vervakade och drigenom tappar frtroendet fr
myndigheterna. Advokatsamfundet delar denna oro. Reglerna om datalagring ingr i en
systematisk lagstiftningstrend som mjliggr vervakning och tillgng till uppgifter i allt
hgre grad och p allt fler omrden. Drfr mste Datalagringsutredningen ses i ett
sammanhang och inte som en isolerad freteelse. Konsekvenserna kan bli att allmnheten
i allt hgre grad upplever leverantrerna, nten och tjnsterna som redskap fr
myndigheternas vervakning, dr detta pverkar anvndandet av nten och tjnsterna p
stt som inte r nskvrt, t.ex. s att enskilda avstr frn att anvnda dem.4

Advokatsamfundet finner sledes att Datalagringsutredningens slutsatser inte fullt ut

uppfyller EU-domstolens dom och EU-rtten. Drtill finner Advokatsamfundet att
Datalagringsutredningens argumentation inte r vertygande vad gller behovet och
nyttan av de lagrade uppgifterna. Advokatsamfundet anser inte heller att Datalagrings-
utredningens argumentation fr att proportionalitetsprincipen uppfyllts vara tillrckligt
vertygande. Drutver kan Advokatsamfundet inte stlla sig bakom Datalagrings-
utredningens resonemang fr att lagring utanfr EU, trots EU-domstolens motsatta
uppfattning, ska kunna ske. Advokatsamfundet anser att undantag frn lagringsskyldighet
br infras fr sdana abonnemang eller andra anslutningar som anvnds fr frmedling
av uppgifter som omfattas av sekretess, tystnadsplikt eller meddelarskydd. Vidare finner
Advokatsamfundet risken vara stor fr att skerheten i nten och tjnsterna jmte de
lagrade uppgifternas tillfrlitlighet eller bevisvrde verskattas, vilket i sin tur kan leda till
felaktiga slutsatser och ondigt lidande fr oskyldiga. Dessutom finner Advokatsamfundet
det vara angelget att beslut om inhmtning av uppgifter i underrttelseverksamheten
fattas av oberoende organ och inte som nu av myndighetens egen personal. Slutligen anser
Advokatsamfundet att ytterligare undantag frn leverantrernas tystnadsplikt br infras,
s att de kan rapportera obehrig inhmtning till tillsynsmyndigheten SIN.

4
Prop. 2010/11:46 s. 19, 38 och 54, se ven SOU 2007:76 s. 19 f. och 111 f.
 4

Frhllandet till EU-domstolens dom

Nr nu EU-domstolen i sin dom den 8 april 2014 i mlen C-293/12 och C-594/12, Digital
Rights Ireland m.fl., frklarat Datalagringsdirektivet ogiltigt, innebr inte detta samtidigt
att all nationell lagstiftning om datalagring automatiskt r ogiltig. Hr instmmer
Advokatsamfundet i Datalagringsutredningens bedmning, men fr samtidigt framhlla
att de nationella reglerna fortfarande mste vara frenliga med Europakonventionen eller
Rttighetsstadgan fr att glla.

Den genomgende slutsatsen i Datalagringsutredningens bedmning r att den svenska

lagstiftningen i s gott som alla delar undanrjer de brister som EU-domstolen beropat
fr att ogiltigfrklara Datalagringsdirektivet. I de ftaliga avseenden dr de svenska
reglerna inte fullt ut kan anses undanrja bristerna, finner Datalagringsutredningen i stllet
att EU-domstolens dom inte behver fljas bokstavligen och att bristerna kan undanrjas
p annat stt. Ett exempel r hur Datalagringsutredningen anser att svensk lagstiftning
undanrjer den brist p kontroll frn oberoende myndighet, som EU-domstolen ptalat
betrffande Datalagringsdirektivet.5 Datalagringsutredningen anser att kravet p sdan
kontroll kan uppfyllas av olika befattningshavare hos den brottsbekmpande myndigheten
sjlv. Advokatsamfundet r starkt kritiskt till ett sdant frhllningsstt och menar att det
str i direkt strid mot EU-domstolens uppfattning om behovet av en extern
kontrollmyndighet. Oavsett om alla de enskilda handlggarna hos myndigheterna r
kapabla att alltid genomfra sina arbetsuppgifter p ett sakligt, objektivt och oberoende
stt, kan det skada allmnhetens frtroende fr verksamheten. Nr myndigheter utvar
tillsyn mot sig sjlv blir detta principiellt tveksamt, ven om tillsynen sker genom olika
befattningshavare hos myndigheten. Drtill finner Advokatsamfundet inte att kontroll som
sker inom den egna myndigheten kan anses vara oberoende. Ett annat exempel gller den
av EU-domstolen ptalade bristen p begrnsning av lagringens omfattning till att omfatta
endast uppgifter med koppling till brottslig verksamhet.6 Datalagringsutredningens
slutsats r att detta inte gr att uppfylla med mindre n att lagringsskyldigheten uppstr
frst nr ngon misstanke riktats mot viss person. Om EU-domstolens dom uppfylls i
denna del anser Datalagringsutredningen att det inte kommer att finnas tillrcklig tillgng
till sdana uppgifter som behvs i den brottsbekmpande verksamheten, varfr slutsatsen
helt enkelt dras att det d r godtagbart att trots EU-domstolens dom lagra uppgifter om
alla.7 Advokatsamfundet fr d pminna om att uppgifterna redan finns hos leverantrerna
dr de lagras fr andra ndaml, t.ex. fr faktureringsndaml, varfr oron r verdriven
fr att uppgifterna inte skulle finnas att tillg utan en sdan lngtgende
lagringsskyldighet som det hr r frga om.8 Ett ytterligare exempel gller kravet p att
lagringen av uppgifterna ska ske inom EU. Hr kommer Datalagringsutredningen fram till
att en lagring utanfr EU inte strider mot EU-domstolens krav, eftersom Post- och
telestyrelsens tillsyn ven omfattar den behandling som sker utanfr EU.

5
EU-domstolens dom p. 61 och 62 och SOU 2015:31, s. 19.
6
EU-domstolens dom den 8 april 2014, p. 60.
7
SOU 2015:31 s. 120.
8
6 kap. 6 och 8 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
 5

Advokatsamfundet finner detta resonemang vara alltfr lngtgende och att det inte r
mjligt att p detta stt kringg kravet p lagring inom EU enligt EU-domstolens dom.9
Dessutom var syftet bakom Datalagringsdirektivet att de lagrade uppgifterna endast skulle
anvndas i samband med tgrder mot srskilt allvarlig brottslighet, t.ex. terrorism. De
svenska reglerna mjliggr dock att uppgifterna anvnds i samband med tgrder mot
annan brottslighet, eftersom mjligheten att tillgripa hemlig vervakning av elektronisk
kommunikation freligger redan betrffande brott med lgsta straff som uppgr till minst
sex mnader. Advokatsamfundet finner drfr att de nationella reglerna p detta stt gr
lngre n vad som angavs i direktivet och att detta strider mot bde Europakonventionen
och Rttighetsstadgan.

Datalagringsutredningen finner att EU-domstolens dom har tillbakaverkande (retroaktiv)

effekt. Domen innebr att rttslget numera r detsamma som om Datalagringsdirektivet
aldrig hade funnits. Detta innebr dock inte att nationella genomfrandetgrder
omedelbart blir ogiltiga, dvs. att de kvarvarande nationella reglerna om lagring fortfarande
kan vara giltiga. Datalagringsutredningen anser samtidigt att EU-domstolens dom inte ska
anses utgra en komplett kravlista. I stllet ska frenligheten med EU-rtten bedmas
sammantaget.10 Advokatsamfundet vill uppmrksamma om att Sveriges skyldigheter att
uppfylla sina taganden enligt Europakonventionen och Rttighetsstadgan fortfarande
gller. Drfr mste EU-domstolens dom ven ses mot denna bakgrund. Advokat-
samfundet anser drfr inte att Datalagringsutredningen p detta stt kan vlja och vraka
vilka av bristerna som ska tgrdas. I annat fall skulle det kunna anses vara tilltet att
bryta mot de mnskliga fri- och rttigheterna i vissa avseenden bara fr att dessa med rge
uppfylls i andra delar. Advokatsamfundet anser sledes att alla de brister som EU-
domstolen ptalar, mste uppfyllas i den nationella lagstiftningen och att
Datalagringsutredningens slutsatser drfr inte fullt ut uppfyller EU-domstolens dom.

Advokatsamfundet anser sledes inte att Datalagringsutredningen i nmnda avseenden

uppfyller Sveriges taganden att uppfylla EU-rtten. Nr Datalagringsutredningen tolkar
EU-domstolens dom p ett sdant generst stt, frstrks intrycket ytterligare av att
Datalagringsutredningen r en partsinlaga fr de polisira intressena.

Behovet och nyttan av datalagringen

Ett genomgende drag i Datalagringsutredningens bedmning r att myndigheternas blotta

pstenden om nyttan med datalagringen har ansetts vara tillrckligt fr utredningens
slutsatser och det anges terkommande att Datalagringsutredningen inte finner anledning
att ifrgastta myndighetens uppgifter.11 Med std av dessa pstenden hnvisas
terkommande till lagringens och trafikuppgifternas stora och avsevrda betydelse fr den
brottsbekmpande verksamheten.12 Ngon nrmare efterforskning och analys av
uppgifternas betydelse fr brottsbekmpningen presenteras inte och frefaller inte heller

9
SOU 2015:31 s. 15 f.
10
SOU 2015:31 s. 116 f.
11
SOU 2015:51 s. 163, 167 f., 260 och 264.
12
SOU 2015:31 s. 15, 18, 21, 84, 118 f, 139, 162, prop. 2010/11:46 s. 17 ff.
 6

ha gjorts, inte minst mot bakgrund av Datalagringsutredningens uppgifter om att det inte
finns ngra rutiner fr att redovisa nyttan av tgrderna och att detta rentav skulle vara
ondigt.13 I stllet verkar Datalagringsutredningen bygga sina slutsatser p intervjuer med
handlggare eller uppgifter frn olika befattningshavare hos myndigheterna. Nr
Datalagringsutredningen konstaterat att datalagringen utgr ett stort intrng i den
personliga integriteten, hade det varit mycket vrdefullt att kunna hnvisa till ett underlag
som visar hur ofta brottsutredningarna lyckats genom tillgngen till trafikuppgifter eller
misslyckats till fljd av att sdana uppgifter inte funnits tillgngliga och dr utredningen
verkligen sttt och fallit med tillgngen till trafikuppgifter. Utan ett sdant underlag anser
Advokatsamfundet att Datalagringsutredningen dragit alltfr lngtgende slutsatser om
nyttan av uppgifterna. Den stora tilltro som stts till myndigheternas pstenden om
nyttan med datalagringen, frstrker drfr intrycket av Datalagringsutredningen som en
partsinlaga fr de polisira intressena. Behovet och ndvndigheten i att lagra uppgifterna
har kommit att bli en etablerad sanning som inte ifrgastts. Advokatsamfundet anser
detta vara en farlig utgngspunkt i en demokratisk rttsstat.

Behovet och nyttan av att uppgifterna lagras ska ocks ses mot en annan bakgrund. Som
Datalagringsutredningen sjlv uppger, blir de personer som r involverade i brottslig
verksamhet skickliga p att hemlighlla sina frehavanden. Mjligheterna att hemlighlla
sin kommunikation r s stora att det inte behvs ngon utvecklad frslagenhet fr detta.
Kommunikationen kan krypteras, annan adress n den faktiska kan uppges,
anonymiseringstjnster finns att tillg m.m.14 Eftersom s r fallet, kan det enligt
Advokatsamfundets uppfattning antas att de som drabbas av den integritetskrnkande
lagringen i allt hgre grad kommer att best av vanliga oskyldiga medborgare och att de
som egentligen borde vara freml fr tgrderna i allt hgre grad kommer att kunna hlla
sig undan. Detta ger ytterligare anledning att ifrgastta behovet och nyttan av lagringen.

Frhllandet till proportionalitetsprincipen

Begrnsning av skyddet enligt 2 kap. 6 regeringsformen fr endast gras fr att

tillgodose ndaml som r godtagbara i ett demokratiskt samhlle och fr inte g utver
vad som r ndvndigt med hnsyn till det ndaml som franleder begrnsningen.15

Skerhetspolisen har framfrt att analys av telefontrafik bedms vara av ovrderlig vikt
fr arbetet, bland annat fr att kartlgga aktrer och ntverk som har en avsikt och
frmga att beg brott som r allvarliga fr rikets skerhet.16 Advokatsamfundet finner
mot denna bakgrund att en sdan kartlggning borde kunna ske efter en begran om
lagring avseende de berrda personernas kommunikation, utan att lagringskravet behver
omfatta i princip all kommunikation mellan alla personer, alla kommunikationsmedel och
alla trafikuppgifter17 och som mste lagras i frvg fr ett eventuellt senare behov. Om

13
SOU 2015:31 s. 194.
14
SOU 2015:31 s. 234, 247, 269.
15
Jfr SOU 2013:39 s. 81.
16
SOU 2015:31 s. 87.
17
SOU 2015:31 s. 118, 120, jfr EU-domstolens dom den 8 april 2014, p. 57-59.
 7

uppgifter ska lagras om alla blir det nnu viktigare att det kan hnvisas till ett underlag
som pvisar den stora nyttan, men ven till att uppgifterna inte r anvndbara endast i ett
frhllandevis ftal fall. Nr det nu inte presenteras ett sdant underlag, kan
proportionaliteten i ett s allomfattande lagringskrav i n hgre grad ifrgasttas.

Drtill r det frga om uppgifter som redan nu lagras hos leverantrerna och fr andra
ndaml.18 Trafikuppgifter fr sledes lagras hos leverantrerna, t.ex. fr deras fakturering
av anvndandet av elektroniska kommunikationsnt och kommunikationstjnster. Denna
lagring fr ske till dess att det inte lngre gr att invnda mot fakturan.19 Detta innebr att
uppgifterna redan lagras hos leverantrerna och sannolikt under lngre tid n de sex
mnader som gller fr lagringsskyldigheten fr brottsutredningsndaml.20
Myndigheterna kan drfr f tillgng till uppgifterna enligt olika regler om tkomst utan
att det egentligen behvs ngon srskild lagringsskyldighet fr den brottsbekmpande
verksamheten.21 Datalagringsutredningen framhller dessutom sjlv att lagringen br ske
p ett sdant stt att man undviker att uppgifter lagras mer n en gng.22 Detta frhllande
mste enligt Advokatsamfundet rimligtvis vgas in vid bedmningen om det verkligen
freligger ett sdant behov av en srskild lagringsskyldighet avseende samma uppgifter,
srskilt mot bakgrund av att lagringen kan anses mycket integritetskrnkande.

Nr det gller tillgng till abonnemangsuppgifter, dvs. uppgift om namn, adress,

abonnentnummer, IP-adresser eller andra statiska uppgifter om anslutning till nten eller
kommunikationstjnsterna, finner Datalagringsutredningen att dessa uppgifter inte r
srskilt knsliga ur integritetssynpunkt.23 Advokatsamfundet anser att denna instllning
inte kan accepteras frbehllslst. Vissa personer kan drabbas srskilt om ven sdana
slags uppgifter behandlas, t.ex. sdana personer som omfattas av vittnesskyddsprogram
eller dr abonnemangsuppgifter av andra skl r skyddade hos leverantrerna. Drfr
behvs frtydliganden i lagstiftningen, som skyddar sdana lagrade uppgifter.

Antalet abonnemang och abonnenter av anslutningar till elektroniska kommunikationsnt

och elektroniska kommunikationstjnster r mycket stort, sannolikt ver 30 miljoner.24
Antalet meddelanden som utvxlas via de elektroniska kommunikationsnten eller
tjnsterna och dr uppgifter ska lagras om samtliga sdana meddelanden r oerhrt
mycket strre, sannolikt rr det sig om flera hundra miljoner meddelanden varje dag. Med
tillgng till sdana enorma mngder information om s mnga abonnenter, r det
sjlvfallet mjligt att kartlgga individer p en utomordentligt detaljerad niv. Detta ska
vgas mot det antal fall dr det beslutats om tgrder fr att inhmta informationen enligt
berrda lagar, vilket sannolikt inte rr sig om mer n mellan 10 000 20 000 fall per r.25

18
SOU 2015:31 s. 88, 107.
19
6 kap. 6 och 8 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
20
6 kap. 16 d lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
21
T.ex. enligt 28 kap. 19 rttegngsbalken eller lagen (2012:278) om inhmtning av uppgifter om elektronisk
kommunikation i de brottsbekmpande myndigheternas underrttelseverksamhet.
22
SOU 2015:31 s. 108.
23
SOU 2015:31 s. 186.
24
http://statistik.pts.se/pts1h2013/Marknadsutvecklingabonnemang2.html.
25
Se t.ex. prop. 2011/12:55 s. 118 f och SOU 2007:76 s. 257.
 8

Det vore enligt Advokatsamfundet mycket nskvrt med en redovisning av dessa siffror
fr att p s stt bedma om det verkligen r frenligt med proportionalitetsprincipen att
lagra sdana mngder information om medborgarna nr informationen kommer till
anvndning i s frhllandevis f fall.

Advokatsamfundet anser mot ovanstende bakgrund att Datalagringsutredningen har tagit

alltfr ltt p proportionalitetskravet i sina slutsatser och att det drfr inte till fullo kan
anses uppfylla proportionalitetsprincipen. Advokatsamfundet knner ven stor oro fr att
Sverige i sin lagstiftning och rttstillmpning genomgende tar alltfr ltt p
proportionaliteten och vervrderar intresset av att kunna vervaka medborgarna.

Kravet p lagring inom EU

Av EU-domstolens dom fljer att en oberoende myndighetskontroll inte fullt ut garanteras

om lagringen sker utanfr EU.26 Datalagringsutredningen anser att lagring utanfr EU trots
detta kan ske, eftersom det svenska regelverket r utformat s att Post- och telestyrelsen
kan bedriva en aktiv och ndamlsenlig tillsynsverksamhet ven vid lagring utanfr EU.27
Advokatsamfundet anser inte att slutsatserna r frenliga med EU-domstolens dom och att
de dessutom r felaktiga. Post- och telestyrelsen har nmligen ingen behrighet att utva
tillsyn i andra lnder, samtidigt som uppgifter som lagras dr kan komma att lmnas ut till
landets myndigheter enligt dr gllande regler.28 Vid lagring i annat land har sledes vare
sig leverantrerna eller de svenska myndigheterna ngon kontroll ver hur uppgifterna dr
kommer att hanteras eller fr vilka ndaml hanteringen sker. Dessutom kommer
leverantrerna inte att kunna upprtthlla sin tystnadsplikt fr berrda uppgifter mot
myndigheterna i annat land. Detta kan rentav innebra att leverantrerna riskerar att
sidostta sin tystnadsplikt, eftersom ett utlmnande av uppgifterna till andra lnders
myndigheter inte kan anses behrigt enligt svensk lag.29 Denna oskerhet tillsammans
med EU-domstolens klara uttalande borde enligt Advokatsamfundet lett till slutsatsen att
ngon lagring av uppgifterna inte fr ske utanfr EU.

Advokatsekretess, tystnadsplikt och meddelarskydd

Enligt EU-domstolens dom r det en brist att Datalagringsdirektivet inte tar hnsyn till
eventuell tystnadsplikt.30 De svenska reglerna tar inte heller ngon sdan hnsyn, varfr
ven uppgifter som omfattas av sekretess eller tystnadsplikt mste lagras, t.ex. sdana
uppgifter som faller under advokatsekretessen31 eller meddelarskyddet.32 Detta r dock
inget problem enligt Datalagringsutredningen, eftersom proportionalitetsprincipen hindrar
att uppgifterna inhmtas eller anvnds nr myndigheterna blir medvetna om

26
EU-domstolens dom den 8 april 2014, p. 68.
27
SOU 2015:31 s. 15 f.
28
SOU 2015:31 s. 132 och 172 ff.
29
SOU 2015:31 s. 182, jfr 6 kap. 21 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
30
EU-domstolens dom den 8 april 2014, p. 58.
31
8 kap. 4 rttegngsbalken.
32
3 kap. 4 tryckfrihetsfrordningen.
 9

tystnadsplikten.33 Myndigheterna ska f frtroendet att sjlvmant bortse ifrn uppgifterna

nr det konstaterats att de omfattas av sdan tystnadsplikt.34 Hos advokater gller srskilda
bestmmelser om tystnadsplikt och advokater r i vissa sammanhang ven undantagna
frn vittnesplikten.35 Sledes tillmts i lagstiftningen uppgifter hos advokater sdan
betydelse att det torde kunna anses som srskilt allvarligt om dr frekommande uppgifter
hamnar i ortta hnder. Drtill torde det ligga i rttsstatens intresse och drmed ven
utgra ett viktigt samhllsintresse att advokatsekretessen skyddas.36 Om alla uppgifter
lagras, ven uppgifter om kontakterna mellan advokaterna och deras klienter, finner
Advokatsamfundet att advokatsekretessen riskerar att urholkas och att allmnhetens tilltro
till rttsstaten drigenom kan frsmras.

Datalagringsutredningen anser inte att myndigheten vertrtt meddelarskyddet eller

efterforskningsfrbudet nr uppgifter om en frfattare, utgivare eller meddelare blir knd
som en bieffekt utan att detta varit syftet.37 ven om de lagrade uppgifterna inte utgrs av
sjlva innehllet i kommunikationen, kan uppgifter om kommunikationen, ssom vem
som kommunicerat med vem, varifrn etc., ocks vara av sdan knslig natur att de kan
omfattas av meddelarskyddet. Av de lagrade uppgifterna kan ju t.ex. framg vem som har
lmnat tips till en journalist, vilket r just sdana uppgifter som ska skyddas.38 Jfr HD:s
beslut 2015-06-12 i ml nr 4834-15.

Advokatsamfundet stller sig ytterst tveksamt till att det ska kunna skerstllas att
myndigheterna bortser frn sdana uppgifter och inte anvnder dem i den
brottsbekmpande verksamheten. Det r drtill knappast mjligt att kontrollera p vilket
stt en utredning pverkats av sdana uppgifter. Inte minst polisens registrering av
uppgifter om romer och misshandlade kvinnor r exempel p att myndighetens iver att
lsa sina arbetsuppgifter ibland leder till att integritetsskyddande regler glms bort. Drfr
ser Advokatsamfundet en risk fr att allmnhetens tilltro till bestmmelserna om
advokatsekretess, meddelarskydd eller annan tystnadsplikt kommer att minska om det inte
finns ordentliga medel fr att skerstlla att uppgifter inte behandlas obehrigen eller fr
obehriga ndaml.39 Drfr efterlyser Advokatsamfundet regler som undantar detta slags
uppgifter frn lagringsskyldigheten, lmpligast genom att sdana abonnemang eller andra
anslutningar som anvnds fr kommunicering av sdana slags uppgifter efter anmlan
hrom t.ex. till Post- och telestyrelsen undantas frn lagringsskyldigheten.

33
SOU 2015:31 s. 17, 97, 121, 203 och 206 ff.
34
SOU 2015:31 s. 207.
35
8 kap. 4 och 36 kap. 5 rttegngsbalken.
36
Artikel 6.3 c) i Europakonventionen, se t.ex. NJA 2010 s. 122.
37
SOU 2015:31 s. 208 f.
38
SOU 2015:31 s. 209 och 326, 3 kap. 4 tryckfrihetsfrordningen.
39
SOU 2015:31 s. 55 och 115.
 10

Skerhetsfrgorna och uppgifternas bevisvrde

Skerhetsfrgorna r av mycket stor vikt fr frtroendet fr rttskipningen, vilket medfr

att stora krav mste stllas p att de uppgifter som anvnds r skyddade och korrekta.40
Det ska glla samma krav p skerhet och kvalitet fr de lagrade uppgifterna som gller
fr operatrerna vid behandling av uppgifter i deras nt fr elektronisk kommunikation de
och elektroniska kommunikationstjnsterna.41 Advokatsamfundet anser att det i sjlva
verket r frga om samma uppgifter som lagras fr ett annat ndaml. Detta betyder att de
uppgifter som kommer att anvndas fr tgrder i en utredning eller som bevisning i en
rttegng, r av samma tillfrlitlighet som gller i vrigt fr de uppgifter som behandlas i
nten och tjnsterna. Detta medfr vidare att ven om uppgifterna lagras srskilt, s blir de
inte bttre, skrare eller mer tillfrlitliga. Det mste enligt Advokatsamfundet drfr
stllas stora krav p utredare, tillsynsmyndigheter (ssom Post- och telestyrelsen),42 de
brottsbekmpande myndigheterna, samt inte minst klagare, advokater och domstolar att
vara vl insatta i hur nten och tjnsterna r uppbyggda och utformade, vilka
administrativa, organisatoriska och tekniska skerhetstgrder som vidtagits, vilka
srskilda risker som r frknippade med nten och tjnsterna43 och hur detta kan pverka
bevisvrdet hos de uppgifter som frekommer. Det r operatrerna sjlva som har den
bsta kunskapen hrom.44 Om tillfrlitligheten hos uppgifterna vervrderas, innebr detta
en ptaglig risk fr att de uppgifter som inhmtas leder till oriktiga domar och beslut.45
Samtidigt kan brister hrvidlag leda till minskat frtroende hos allmnheten fr
myndigheterna och rttstillmpningen.46

Uppgifterna kommer aldrig att vara bttre n de ursprungligen var hos leverantrerna och
det spelar ingen roll vilka tgrder som freskrivs, t.ex. av Post- eller telestyrelsen, eller
vilka tgrder som vidtas avseende uppgifterna nr de lagrats fr de brottsbekmpande
myndigheternas verksamhet.47 Frslaget har inte i tillrcklig grad beaktat egenskaperna
och frutsttningarna fr informationstekniken. Advokatsamfundet r drfr oroligt fr att
rttstillmpningen kan verskatta vrdet och tillfrlitligheten hos de elektroniska uppgifter
som frekommer och som ska beropas som bevisning, vilket i sin tur kan leda till
oriktiga domar och beslut.

Om nten och tjnsterna har ett oknt eller mycket stort antal tkomstpunkter eller andra
accessmjligheter, om ett stort antal personer har tillgng eller access till nten, systemen
och tjnsterna och kan frndra uppgifter dri, om loggning av tgrder eller uppfljning
av sdan loggning r otillrcklig, om det frekommer ett stort antal incidenter dr

40
Prop. 2010/11:46 s. 54, SOU 2007:76 s. 19 f. och 111 f.
41
SOU 2015:31 s. 109, 112 f och 170, 6 kap. 3 och 3 a lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, se
ven SOU 2007:76 s. 189 ff.
42
Prop. 2010/11:46 s. 71.
43
Se 6 kap. 3-4 b lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
44
Prop. 2010/11:46 s. 52.
45
Jfr t.ex. Svea hovrtts dom, 2006-10-02, ml nr B 8799-05.
46
Prop. 2010/11:46 s. 54 och SOU 2007:76 s. 19 f. och 111 f.
47
SOU 2015:31 s. 113 och 170, samt 6 kap. 3 a lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, ven prop.
2010/11:46 s. 71.
 11

uppgifter frsvunnit eller manipulerats, eller om leverantrerna inte har kontroll ver vilka
slags incidenter som skett eller kan ske, utgr detta var fr sig eller tillsammans sdana
omstndigheter som i olika hg grad mste medfra att de lagrade uppgifternas bevisvrde
minskar. Advokatsamfundet ser med stor oro p att Datalagringsutredningen inte
uppmrksammat detta. Advokatsamfundet ser drfr en ptaglig risk fr att de lagrade
uppgifternas robusthet inte kommer att ifrgasttas, i vart fall inte i tillrcklig grad, dr
vra myndigheter och domstolar tar fr givet och utgr ifrn att uppgifter som kommer
frn leverantrerna av nten fr elektronisk kommunikation eller de elektroniska
kommunikationstjnsterna alltid r tillfrlitliga. Om detta inte uppmrksammas kar
riskerna fr felbedmningar och felaktiga beslut, som i sin tur medfr ondiga
olgenheter eller i vissa fall allvarliga konsekvenser fr dem vars uppgifter behandlas.

Inhmtning av uppgifter i underrttelseverksamheten

Trots att EU-domstolen i sin dom ptalat bristen p oberoende beslutsfattare anser
Datalagringsutredningen att de brottsbekmpande myndigheterna ven i fortsttningen
sjlva ska f besluta om inhmtning.48 Advokatsamfundet vill srskilt framhlla att frgan
om oberoende dock inte avgrs av om systemet fungerar vl eller inte, utan av vem som
faktiskt fattar de aktuella besluten. Att inhmtning ibland mste ske med kort
framfrhllning och det inte kan garanteras att det finns tillgng till oberoende
myndigheter, som omedelbart och dygnet runt kan fatta ett beslut, kan inte utgra skl till
att i detta avseende frng EU-domstolens dom.49 Drfr anser Advokatsamfundet att
Datalagringsutredningen p ett alltfr lttvindigt stt bortser frn EU-domstolens dom och
att slutsatsen rentav strider mot EU-rtten.50 Detta trots att Advokatsamfunden tidigare
funnit det tveksamt att blanda in utomstende i underrttelseverksamheten.51 Sledes
finner Advokatsamfundet nu att beslut om inhmtning av uppgifter ska f ske endast efter
beslut frn en oberoende myndighet och inte av de brottsbekmpande myndigheterna
sjlva.

Datalagringsutredningen framhller sjlv att medborgarnas frtroende fr myndigheternas

verksamhet r viktigt. Det mste finnas tungt vgande allmnna intressen fr s pass
ingripande tgrder som insamling av information om och kartlggning av enskilda.52 Att
beslut om inhmtning ska fattas av en oberoende myndighet och inte av de
brottsbekmpande myndigheterna sjlva, r drfr enligt Advokatsamfundet en viktig
frutsttning fr att medborgarna ska kunna knna frtroende fr myndigheterna.
Elektronisk kommunikation r av stor betydelse i dagens samhlle, varfr tilliten till och
frtroendet fr leverantrerna och de elektroniska kommunikationstjnsterna r av
betydande vikt.53 Drfr anser Advokatsamfundet att sdana beslut fortsttningsvis ska
fattas av en oberoende myndighet. ven om Skerhets- och integritetsskyddsnmnden

48
SOU 2015:31 s. 19 och 284 f.
49
SOU 2015:31 s. 293.
50
Jfr Storbritanniens High Court of Justices dom i mlet Davis, Watson, Bice and Lewis vs The Secretary of State for
the Home Department [2015] EWHC 2092, 17/7 2015.
51
SOU 2015:31 s. 287.
52
SOU 2015:31 s. 55 och 115.
53
SOU 2013:39 s. 300 ff., prop. 2010/11:46 s. 17.
 12

(SIN) i efterhand prvar inhmtningen54 skulle denna kontroll bli n mer tillfrlitlig om
ngon annan n den brottsbekmpande myndigheten fattat sjlva beslutet.
Efterhandsprvningen ger nmligen inga garantier fr att SIN ftt del av beslutet i sin
helhet eller att uppgifterna frn myndigheterna om beslutet r fullstndiga och korrekta.

Datalagringsutredningens arbete har i mycket hg grad utgtt frn de brottsbekmpande

myndigheternas egna uppgifter fr sin analys och sina slutsatser. Detta innebr att
myndigheterna har ftt svara fr bda sidorna i den intresseavvgning som ska gras, dvs.
att den instans som str fr sjlva integritetsintrnget ocks bedmer hur allvarligt
integritetsintrnget r.55 Advokatsamfundet anser att detta bidrar ytterligare till intrycket
av att Datalagringsutredningen utgr en partsinlaga fr de polisira intressena. I sin
genomgng av de olika renden som Skerhetspolisen haft, har ett begrnsat antal renden
kontrollerats. Advokatsamfundet ifrgastter drfr om en sdan underskning kan anses
tillfrlitlig, inte minst om den kan anses statistiskt representativ.56

Som Datalagringsutredningen uppger finns det i och fr sig tydliga rutiner fr hur
besluten om inhmtning av uppgifter ska g till. Bland annat ska tre personer vara
involverade i beslutsfattandet och det ska upprttas en srskild detaljerad blankett ver
beslutet.57 Det r allts endast frga om personal frn den egna myndigheten och beslutet
angr samma slags uppgifter som kan tkommas efter domstolsbeslut om hemlig
vervakning av elektronisk kommunikation.58 Samtidigt anvnds uppgifterna tillsammans
med uppgifter frn olika andra hll fr att kartlgga personer och skapa profiler.59
Inhmtningen kan ven leda till beslut om frunderskning och om tvngsmedel, vilket
kan innebra att myndigheten genom inhmtningen redan har ftt tillgng till sdana
uppgifter som annars skulle ha frutsatt ett beslut om hemlig vervakning av elektronisk
kommunikation.60 Drmed ser Advokatsamfundet en risk fr att grnsdragningen mellan
vad som r underrttelseverksamhet och vad som r tvngsmedelsanvndning, riskerar att
bli alltfr otydlig. Informationen kan ven anvndas vid byteshandel fr att f tillgng
till information frn andra myndigheter eller utlndska underrttelsetjnster. I sdana fall
finns inga eller sm mjligheter att kontrollera fr vilka ndaml och p vilket stt
uppgifterna kommer att anvndas hos mottagaren.61 Datalagringsutredningen hnvisar till
uttalanden frn en utredare, dr det bl.a. sgs att inhmtningens omfattning r en
resursfrga, varmed antyds att inhmtning skulle ske i strre omfattning om myndigheten
fick strre resurser.62 r myndighetens resurser avgrande fr omfattningen av
inhmtningen och inte behovet av uppgifterna vgt mot integritetsintrnget, finns det
enligt Advokatsamfundet anledning att vara orolig. Advokatsamfundet finner drfr allt
detta betnkligt ur rttsskerhetssynpunkt och att det inte bidrar till allmnhetens

54
SOU 2015:31 s. 103 och 284.
55
SOU 2015:31 s. 212.
56
SOU 2015:31 s. 213 och 215.
57
SOU 2015:31 s. 214.
58
Se 27 kap. 19 rttegngsbalken.
59
SOU 2015:31 s. 216.
60
SOU 2015:31 s. 216, 231, 252 f. och 260.
61
SOU 2015:31 s. 254 ff., SOU 2007:76 s. 19 f. och 111 f., prop. 2010/11:46 s. 38.
62
SOU 2015:31 s. 282.
 13

frtroende fr myndigheternas inhmtning av uppgifter. Mot denna bakgrund finner

Advokatsamfundet att beslut om inhmtning ska fattas av en oberoende myndighet, i
stllet fr av egen personal hos den brottsbekmpande myndigheten.

Nr nyttan av inhmtning ska vgas mot integritetsintrnget konstaterar

Datalagringsutredningen att detta egentligen inte gr att mta. Det gr nmligen inte att
avgra hur stor del av framgngen i en utredning som kan tillskrivas inhmtningen.63
Trots detta kommer Datalagringsutredningen fram till att inhmtningen leder till
beaktansvrd eller avsevrd nytta och att det inte i ngot fall kunnat konstateras att
inhmtningen varit oproportionerlig.64 Advokatsamfundet anser att dessa slutsatser inte r
tillfredsstllande nr det inte finns ngot underlag som stdjer detta och inte heller att
Datalagringsutredningen genomgende vljer att lita blint p myndigheternas egna
uppgifter.

Leverantrernas ageranden mot otillten inhmtning

Datalagringsutredningen konstaterar att leverantrernas tystnadsplikt enligt lagen

(2003:389) om elektronisk kommunikation gller ven mot SIN och att ngon ndring i
detta avseende inte r nskvrd.65 Enligt nuvarande regler skulle det t.o.m. vara straffbart
fr leverantrerna att hos SIN avslja en otillten inhmtning av uppgifter.66
Advokatsamfundet anser att ett ytterligare undantag frn tystnadsplikten borde infras i
lagen fr att mjliggra fr SIN att inhmta uppgifter frn leverantrerna, som behvs fr
tillsynen mot de brottsbekmpande myndigheterna och fr att det tydligt ska framg att ett
rjande av uppgifterna till SIN r tilltet.67 Som det nu ser ut kan SIN endast inhmta
uppgifterna frn den brottsbekmpande myndigheten, tillsynsobjektet, sjlv.68 En sdan
mjlighet skulle enligt Advokatsamfundet tminstone i ngon grad strka
integritetsskyddet vid inhmtningen. Ngon skyldighet fr leverantrerna att rapportera
till SIN br dock inte infras, eftersom det inte freligger ngon skyldighet fr dessa att
verprva lagligheten i myndigheternas begran om uppgifter.69 Motsvarande borde ven
kunna glla fr postverksamhet.70

Freslagna lagndringar

Advokatsamfundet freslr att det i lagstiftningen infrs bestmmelser, som innebr att
lagring inte fr ske av sdana uppgifter som myndigheterna inte fr inhmta enligt lag.
Advokatsamfundet freslr drtill att det infrs bestmmelser, som innehller undantag
frn tystnadsplikt fr det fall uppgifter om de brottsbekmpande myndigheternas
inhmtning till berrd tillsynsmyndighet, t.ex. SIN. Advokatsamfundet freslr ven att

63
SOU 2015:31 s. 273 ff., prop. 2010/11:46 s. 17.
64
SOU 2015:31 s. 278, 283 och 290.
65
SOU 2015:31 s. 302, 304 och 6 kap. 21 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
66
7 kap. 15 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation och 20 kap. 3 brottsbalken.
67
Jfr SOU 2015:31 s. 314.
68
Jfr SOU 2009:1, s. 16 och 189.
69
SOU 2015:31 s. 303, prop. 1992/93:200 s. 141.
70
Jfr SOU 2015:31 s. 329.
 14

det i lagstiftningen infrs bestmmelser innebrande att beslut om inhmtning ska ske av
oberoende myndighet. I vrigt kan Advokatsamfundet stlla sig bakom de lagndringar
som fresls av Datalagringsutredningen med fljande reservationer och synpunkter.

11 lagen (2007:979) om tgrder fr att frhindra vissa srskilt allvarliga brott71

Advokatsamfundet vlkomnar en uttrycklig skyldighet att frstra sdana uppgifter som
framkommer vid hemlig vervakning av elektronisk kommunikation och som p grund av
undantagen frn vittnesplikten i rttegngsbalken inte skulle kunna inhmtas genom
vittnesfrhr. Samtidigt r skadan redan skedd i och med att myndigheten ftt knnedom
om uppgifterna och drmed knappast kommer att kunna bortse frn dem i en fortsatt
utredning. Advokatsamfundet anser att denna olgenhet endast kan undanrjas genom att
undantag frn lagringsskyldigheten infrs fr vissa abonnemang eller andra anslutningar,
som anvnds fr sdan kommunikation som r undantagen frn vittnesplikten.

Lagen (2012:278) om inhmtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de

brottsbekmpande myndigheternas underrttelseverksamhet72
Advokatsamfundet fr hnvisa till vad som framfrts avseende fregende frslag.

Frordningen (2003:396) om elektronisk kommunikation, freslagen ny paragraf 36 b

Den freslagna nya regeln ska uttryckligen ange att den brottsbekmpande myndigheten
sjlv ska f fatta beslut om inhmtande av abonnemangsuppgifter vid brottsmisstanke och
nrmare om hur sdant beslut fr fattas. Advokatsamfundet har inget att erinra rent
generellt mot detta, men nr det gller sdana abonnemangsuppgifter som angr personer
som omfattas av vittnesskydd eller annat, mste det skerstllas att dessa uppgifter inte
hanteras p ett stt som ventyrar deras personliga skerhet. Sdana
abonnemangsuppgifter mste drfr antingen undantas frn lagringsskyldigheten eller
ocks mste reglerna frtydligas, s att riskerna fr den personliga skerheten
minimeras.73

5 lagen (2012:278) om inhmtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de

brottsbekmpande myndigheternas underrttelseverksamhet74
Advokatsamfundet vlkomnar frslaget om en uttrycklig skyldighet att lmna sjlva
beslutet om inhmtning av uppgifter till SIN i stllet fr endast uppgifter drom. Dock
uppfyller detta enligt Advokatsamfundets uppfattning inte kravet frn EU-domstolen p
att beslutet ska fattas av en oberoende instans. Advokatsamfundet efterlyser drfr
lagregler om att beslut om inhmtande av uppgifter i underrttelseverksamheten inte fr
fattas av myndigheten sjlv, utan mste fattas av ett srskilt och oberoende organ.

71
SOU 2015:31 s. 37.
72
SOU 2015:31 s. 43.
73
SOU 2015:31 s. 45 och 332.
74
SOU 2015:31 s. 331.
 15

8 lagen (2012:278) om inhmtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de

brottsbekmpande myndigheternas underrttelseverksamhet75
Advokatsamfundet vlkomnar en uttrycklig skyldighet att frstra sdana uppgifter som
framkommer vid inhmtning av uppgifter om elektronisk kommunikation och som p
grund av undantagen frn vittnesplikten i rttegngsbalken inte skulle kunna inhmtas
genom vittnesfrhr. Samtidigt r skadan redan skedd i och med att myndigheten ftt
knnedom om uppgifterna och drmed knappast kommer att kunna bortse frn dem i en
fortsatt utredning. Advokatsamfundet anser att denna olgenhet endast kan undanrjas om
undantag frn lagringsskyldigheten infrs fr vissa abonnemang eller andra anslutningar,
som anvnds fr sdan kommunikation som r undantagen frn vittnesplikten.

Kostnader

Datalagringsskyldigheten medfr att leverantrerna drabbas av vissa kostnader fr

tgrdernas effektuerande, inte minst nr de i viss omfattning mste anvisa personal fr
sdant ndaml. Det torde bli leverantrernas slutkunder, dvs. abonnenterna, som slutligen
ska st fr dessa kostnader. Advokatsamfundet ifrgastter dock rimligheten i att lta
leverantrerna bra kostnader fr olika tgrder som ingr i eller senare lggs till grund
fr brottsutredningar nr sdan verksamhet r samhllets ansvar.

Avslutande synpunkter

Det r ltt att ha frstelse fr och sympatisera med ambitionerna att frebygga, upptcka,
utreda och ingripa mot den slags grova brottslighet som datalagringen och tgrderna
riktar sig emot, inte minst terrorism. Srskilt gller detta nr ndamlen framstr som
ytterst vllovliga inte minst mot bakgrund av det hot och de hemska konsekvenser fr
samhllet och enskilda, som den aktuella typen av brott kan fra med sig. Samtidigt har
datalagringsfrgorna varit mycket debatterade och ifrgasatta,76 inte minst mot bakgrund
av EU-domstolens dom. Det finns drfr enligt Advokatsamfundet srskild anledning att
vara noggrann med att skapa frstelse och frtroende bland allmnheten. Sledes r
Advokatsamfundet mycket kritiskt till Datalagringsutredningens slutsatser och att de
freslagna tgrderna oinskrnkt infrs i svensk lagstiftning. Rttsutvecklingen har
inneburit att myndigheterna i allt strre utstrckning kan f tillgng till verktyg fr att
vervaka medborgarna. Leverantrerna r sedan 1999 skyldiga att vlja en teknik och
utforma sina nt och tjnster fr elektronisk kommunikation, s att hemlig avlyssning eller
vervakning av elektronisk kommunikation kan genomfras. I denna skyldighet ingr
ven att tillhandahlla de brottsbekmpande myndigheterna ntanslutningspunkter dr
dessa tgrder kan ske.77 Sedan 2012 r operatrer skyldiga att lagra trafikdata i sex
mnader.78 Denna datalagring innefattar vsentliga intrng i enskilda mnniskors rtt till
respekt fr sitt privatliv och sin korrespondens. Samhllets intresse i och behov av detta
lngtgende frslag, kan enligt Advokatsamfundet inte rimligen uppvga den olgenhet

75
SOU 2015:31 s. 331.
76
Prop. 2010/11:46 s. 34.
77
6 kap. 19 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, infrdes genom lag (1999:578).
78
6 kap. 16 a lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
 16

som det innebr fr en enskild. Myndigheterna borde i tillrckligt hg grad vara

garanterade tillgng till information genom operatrernas skyldighet att anpassa nt och
tjnster fr att mjliggra verkstllande av hemlig avlyssning eller vervakning av
elektronisk kommunikation. Datalagringen r mycket ingripande fr de enskilda,
samtidigt som lagringen utan undantag omfattar allas kommunikation. Med alla dessa
verktyg borde myndigheterna ha tillgng till mer n tillrcklig information fr att kunna
framgngsrikt bedriva brottsutredningarna. Advokatsamfundet anser att
Datalagringsutredningen framstr som en partsinlaga fr de polisira intressena och att
detta frsvrar fr samhllet att vinna frtroende hos allmnheten fr datalagringen och de
ndaml som denna avser att uppfylla. P detta stt kan Datalagringsutredningen rentav
motverka dessa ndaml.

Av Datalagringsutredningens beskrivning av sitt uppdrag framgr att ingen representant

fr Datainspektionen ingtt i utredningen.79 Advokatsamfundet anser att detta minskar
utredningens trovrdighet, eftersom Datainspektionens verksamhet och huvudsakliga
arbetsuppgifter r att skydda den personliga integriteten. Det hade drfr varit vrdefullt
att f med Datainspektionens kunnande och erfarenheter. Motsvarande gller fr
operatrerna och tjnsteleverantrerna. Om representanter fr dem hade ingtt i
utredningen hade de kunnat bidra med kunskaper om ntens och tjnsternas uppbyggnad,
men ven med vrdefulla synpunkter vad gller behandlingen av de lagrade uppgifterna
och abonnenternas eller anvndarnas intressen. Drigenom hade utredningen kunnat f ett
underlag vad gller tekniken och skerheten, som hade varit vrdefullt nr det gller att
bedma tillfrlitligheten i de uppgifter som ska lagras. Nr dessa organisationer inte
medverkat i utredningen, har de brottsbekmpande myndigheternas intressen varit
dominerande. Advokatsamfundet finner att ven detta frhllande frstrker intrycket av
utredningen som en partsinlaga fr polisira intressen.

Advokatsamfundet har tidigare uttryckt sin djupa oro ver implementeringen av

trafikdatalagringsdirektivet och dess konsekvenser.80 Datalagringsutredningen strker
Advokatsamfundets uppfattning att rttsutvecklingen p omrdet r mycket orovckande.
Den nytta samhllet kan ha av de freslagna tgrderna kan inte vara vrd priset av det
kontroll- och angiverisamhlle med den misstnksamhet mellan medborgare och samhlle
som tgrderna i vrsta fall kan komma att leda till. Advokatsamfundet ser nu med nnu
strre oro p den rdande rttsutvecklingen inom omrdet. Det gr enligt
Advokatsamfundets uppfattning inte att bedma utredningens frslag isolerat fr sig, utan
de freslagna lagndringarna mste ses i ett strre sammanhang. Skyldigheten fr
operatrerna att anpassa sina nt och tjnster fr elektronisk kommunikation fr att
mjliggra tvngsmedel fr inhmtande av information i utredningarna, har
terkommande fljts av nya liknande tillskott i lagstiftningen. Som exempel p sdana
ytterligare lagstiftningstgrder kan nmnas ndringarna i upphovsrttslagen enligt
IPRED och nu infrandet av trafikdatalagringsskyldigheten. Operatrer och
tjnsteleverantrer har p detta stt alltmer kommit att bli redskap fr myndigheterna fr
att vervaka och kontrollera medborgarna. Utredningens frslag r i berrda delar
79
SOU 2015:31 s. 5 och 345.
80
Se Advokatsamfundets remiss den 13 mars 2008, R-2008/0035.
 17

ytterligare steg i denna utveckling, dr den enskildes privata sfr och rtt att bli lmnad
ifred frn myndigheternas insyn krymper alltmer. Det finns ingen anledning att tro att
Datalagringsutredningens bidrag blir den sista byggstenen, utan framtiden kommer att
innehlla terkommande lagstiftningsinitiativ som fortstter inskrnka den enskildes
integritet, s att det till slut inte finns ngot kvar. Skyddet fr den enskildes integritet r ett
samhllsintresse, som utgr en av grundvalarna fr den demokratiska rttsstaten. Den
personliga integriteten r en frutsttning fr den enskilde att kunna utfra sina
demokratiska rttigheter. Drfr r inskrnkningar i den personliga integriteten ett
allvarligt hot, inte i frsta hand mot den enskilde, utan mot det demokratiska samhllet.

SVERIGES ADVOKATSAMFUND

Anne Ramberg