Solution Vector

Solutions to exercises in
Mathematical Methods in Physics

Author: Staffan Yngve
Typography in LATEX by: Andreas Lindblad
2001-07-04
c
°2001 Staffan Yngve. This document is free of use to anyone who studies the
Mathematical Methods for Physicists by Arfken and Weber. If this material is
used by an institution/university or any other organisation, contact with the
copyright holder should be made at:
Staffan Yngve, Department of Theoretical physics

University of Uppsala
Box 803 S-75108 UPPSALA
Vektoranalys 4 juli 2001
Innehåll
Vektoranalys 2
1.5.12 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2
1.5.13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2
1.7.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2
1.7.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
1.7.6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
1.8.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
1.8.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
1.8.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
1.8.10 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
1.8.13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
1.8.14 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
1.8.15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7
1.8.16 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
1.8.17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
1.9.1,2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
1.9.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10
1.10.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10
1.10.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
1.10.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
1.10.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
1.11.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
1.11.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
1.11.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
1.11.8 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13
1.11.9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13
1.12.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14
1.12.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15
1.12.7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15
1.12.8 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15
1.13.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15
1.13.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
1.13.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
1.13.6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17
2.4.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17
2.4.7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
2.4.13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
2.4.16 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19
2.5.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19
2.5.9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19
2.5.19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20
2.5.20 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20
2.9.7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21
Tentatal 22
99-01-07: 1. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22
99-01-07: 2. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23
1
Vektoranalys
1.5.12
¡ ¢ ¡ ¢ ¡ ¢ ¡ ¢¡ ¢
Bevisa identiteten ā × b̄ · c̄ × d̄ = (ā · c̄) b̄ · d̄ − ā · d̄ b̄ · c̄
¡ ¢ ¡ ¢ ¡ ¢ ¡ ¢
Bevis. ā × b̄ · c̄ × d̄ = ā × b̄ k c̄ × d̄ k = εk`m a` bm εkij ci dj
Utnyttjas εk`m εkij = δi` δjm − δj` δim så erhålles:

¡ ¢ ¡ ¢
ā × b̄ · c̄ × d̄ = δi` a` δjm bm ci dj − δj` a` δim bm ci dj
½
δjm bm = bj
Summeras över m får man i HL ⇒
δim bm = bi
¡ ¢ ¡ ¢
ā × b̄ · c̄ × d̄ = δi` a` bj ci dj − δj` a` bi ci dj
½
δi` a` = ai
Summeras över ` får man ⇒
δj` a` = aj
¡ ¢ ¡ ¢
ā × b̄ · c̄ × d̄ = ai bj ci dj − aj bi ci dj
½
bj dj = b̄ · d̄
Summeras över j får man
aj dj = ā · d̄
¡ ¢ ¡ ¢
ā × b̄ · c̄ × d̄ = ai ci b̄ · d̄ − bi ci ā · d̄
Slutligen summeras över i och resultatet följer

¡ ¢ ¡ ¢ ¡ ¢ ¡ ¢¡ ¢
ā × b̄ · c̄ × d̄ = (ā · c̄) b̄ · d̄ − ā · d̄ b̄ · c̄
1.5.13
£ ¤ £ ¤
¯ = ā · (b̄ × d)
Visa att (ā × b̄) × (c̄ × d) ¯ c̄ − c̄ · (ā × b̄) d¯
Bevis: Identiteten f¯ × (c̄ × d)¯ = (d¯ · f¯) c̄ − (c̄ · f¯) d¯ med f¯ = ā × b̄ samt det
¯ ¯ , c̄ · (ā × b̄) = ā · (b̄ × c̄) ger den sökta
faktum att d · (ā × b̄) = ā · (b̄ × d)
identiteten.
1.7.1
r̄ = r cos(ωt)x̂ + r sin(ωt)ŷ för rörelse på en cirkel med konstant r. Sökt: dubbla
dr̄
sektorhastigheten r̄ × (samt en differentialekvation för r̄)
dt
dr̄
= −rω sin(ωt)x̂ + rω cos(ωt)ŷ
dt ¯ ¯
¯ x̂ ŷ ẑ ¯¯
dr̄ ¯¯
r̄ × = ¯ r cos(ωt) r sin(ωt) 0 ¯¯ =
dt ¯ −rω sin(ωt) rω cos(ωt) 0 ¯
£ ¤
= ẑωr2 cos2 (ωt) + sin2 (ωt) = ẑωr2
d2 r̄ 2 2 2 d2 r̄
= −rω cos(ωt)x̂ − rω sin(ωt)ŷ = −ω r̄, sålunda + ω 2 r̄ = 0
dt2 dt2
2
1.7.5
Bevisa identiteten
∇ · (ā × b̄) = b̄ · (∇ × ā) − ā · (∇ × b̄) (1.7.i)
Bevis:
Vi använder cartesiska koordinater, vänsterledet i (1.7.i) blir då:
∂ ∂ ∂
∇ · (ā × b̄) = [εijk aj bk ] = bk εijk aj + aj εijk bk
∂xi ∂xi ∂xi
där
∂aj
εijk = (∇ × ā)k
∂xi
∂bk ∂bk
εijk = −εikj = −(∇ × b̄)j
∂xi ∂xi
så
∇ · (ā × b̄) = bk (∇ × ā)k − aj (∇ × b̄)j varav:

∇ · (ā × b̄) = b̄ · (∇ × ā) − ā · (∇ × b̄) där vi känner igen (1.7.i)
1.7.6
Problemet behandlar beräkningen av divergensen och rotationen av det elek-
triska Coulombfältet:
qr̂ qr̄
Ē = 2
=
4π²0 r 4π²0 r3
Med cartesiska koordinater:
³ ´
q
Ē = 4π²0 + yr3ŷ + zr3ẑ
x x̂
r3 där r2 = x2 + y 2 + z 2 ⇒

∂r2 

= 2x  ∂r x
∂x ⇒ =
∂r2 ∂r 


∂x r
= 2r
∂x ∂x
∂ ³x´ 1 3x2
Sålunda 3
= 3 − 5 Motsvarande formel gäller för y och z.
∂x r r r
Vi kan nu skriva divergensen av Ē i cartesiska koordinater:
· ¸
q ∂ ³x´ ∂ ³y´ ∂ ³z´
∇ · Ē = +
4π²0 ∂x r3 ∂y r3 ∂z r3
· ¸
q 1 1 1 3x2 + 3y 2 + 3z 2
= + 3+ 3− =0 r 6= 0
4π²0 r3 r r r5
3
• Det är viktigt att notera att divergensen inte är noll om man inkluderar
r = 0, då får man en deltafunktion (se sid. 81 i Arfken)
Vi skall nu beräkna ∇·Ē på ett alternativt sätt, via den invarianta definitionen.
Bilda differentialen dĒ:
q dr̄ 3qr̄ dr
dĒ = 3
− r 6= 0
4π²0 r 4π²0 r4
d(r̄ · r̄)
Utnyttjas att dr2 = 2r dr samt r2 = r̄ · r̄ erhåller man dr = vilket ger
2r
q dr̄ 3qr̄ d(r̄ · r̄)
dĒ = − r 6= 0
4π²0 r3 8π²0 r5
Men d(r̄ · r̄) = 2r̄ · d r̄ resulterar i
q dr̄ 3qr̄ (r̄ · d r̄)
dĒ = − r 6= 0
4π²0 r3 4π²0 r5
Utnyttjas definitionen av en dyad samt enhetstensorn ser vi att dĒ kan skrivas
som en tensor verkande på dr̄:
· ¸
q1 3qr̄ r̄
dĒ = − dr̄ r 6= 0
4π²0 r3 4π²o r5
Tensorn innanför klammerparenteserna [ ] är definitionsmässigt tensorn ∇Ē
q1 3qr̄ r̄
∇Ē = − r 6= 0
4π²0 r3 4π²o r5
q trace (1) 3q trace (r̄ r̄)

∇ · Ē = trace ∇Ē = − r 6= 0
4π²0 r3 4π²o r5
½ ¾
trace (1) = 3
⇒ ∇ · Ē = 0 r 6= 0
trace (r̄ r̄) = r̄ · r̄ = r2
Extrauppgift
Låt oss bestämma ∇2 Ē som ges av definitionen av Laplaceoperatorn på ett
vektorfält ((1.86) i AW)
¡ ¢ ¡ ¢
∇2 Ē = ∇ ∇ · Ē − ∇ × ∇ × Ē
½ ¾
∇ · Ē = 0 enligt ovan
⇒ ∇2 Ē = 0 r 6= 0
∇ × Ē = 0 se 1.13.1 nedan
1.8.2
Uppgiften går ut på att visa att om vektorfälten ā och b̄ är rotationsfria så är
vektorfältet ā × b̄ solenoidat, vilket är detsamma som att ∇ · (ā × b̄). Resultatet
följer direkt ur resultatet av 1.7.5, dvs. identiteten
∇ · (ā × b̄) = b̄ · (∇ × ā) − ā · (∇ × b̄)
4
1.8.3
Vi vill visa att om vektorfältet a är rotationsfritt så är ā × r̄ solenoidalt, vilket
är detsamma som ∇ · (ā × r̄) = 0. Detta kan bevisas direkt ur 1.8.2 med b̄ = r̄.
Vi skall dock som övning göra det separat:
Bevis: Vi använder cartesiska koordinater:

∂ ∂aj ∂xk
∇ · (ā × r̄) = [εijk aj xk ] = xk εijk + aj εijk
∂xi ∂xi ∂xi
∂x
Emellertid så är ∂xkj = 0 om k 6= i och εijk = 0 om k = i så sista termen
försvinner, sålunda
∂aj
∇ · (ā × r̄) = xk εijk (1.8.i)
∂xi
Vi gör oss nu mödan att term för term skriva upp högerledet i (1.8.i) ovan.
µ ¶ µ ¶ µ ¶
∂a3 ∂a2 ∂a1 ∂a3 ∂a2 ∂a1
∇ · (ā × r̄) = x1 − + x2 − + x3 −
∂x2 ∂x3 ∂x3 ∂x1 ∂x1 ∂x2
(1.8.ii)
Det faktum att ∇ × ā = 0 innebär att samtliga parenteser i (1.8.ii):s högerled

≡ 0, dvs. ∇ · (ā × r̄) = 0 om ∇ × ā = 0
I just detta exempel är det inte så mycket poäng med ε-symbolen, man går
lika enkelt fram via determinantformeln för ā × r̄ och divergensen i cartesiska
koordinater.
1.8.4
Problemet behandlar hastighetsfältet v̄ = ω̄ × r̄ för en stel kropp som undergår
ren rotation med konstant vinkelhastighet. Uppgiften går ut på att visa att
hastighetsfältet är divergensfritt. Egentligen är detta ett specialfall av 1.8.3
Bevis: Det innebär ingen inskränkning att välja ω̄:s rikting // med ẑ ∴ ω̄ = ωz ẑ
∇ · (ωz ẑ × r̄) = ωz ∇ · [ẑ × (xx̂ + y ŷ + z ẑ)] = ωz ∇ · (−y x̂ + xŷ) =

∂y ∂x
ωz (− x̂ + ŷ) = 0
∂x ∂y
1.8.10
Som förarbete till 1.8.10 skall vi visa tensoridentiteten
¡ ¢ ¡ ¢
∇ ā · b̄ = ] ] b̄
∇b̄ ā + (∇ā) (1.8.iii)
Bevis: Enligt den invarianta definitionen

¡ av ¢ dradient
¡ (se
¢ formelsamling i fysikens
matematiska metoder) gäller: dr̄ · ∇ ā · b̄ = d ā · b̄
5
¡ ¢
Men d ¡ ā · b̄¢ = ā · db̄ + b̄ · dā ⇒£ ¤
dr̄ · ∇¡ ā ·¢b̄ = ā · db̄ + b̄ · dā = invariant definition av ∇Ā =
= ā · ∇b̄ dr̄ + b̄ · (∇ā) dr̄ = [def. av transponerad tensor] =
n¡ ¢ o
= dr̄ · ] ] b̄ där vi känner igen (1.8.iii)
∇b̄ ā + (∇ā)
Vi skall nu (1.8.iii) för att visa identiteten (vilket är upg. 1.8.10)
¡ ¢ ¡ ¢ ¡ ¢
∇ ā · b̄ = b̄ · ∇ ā + (ā · ∇) b̄ + b̄ × (∇ × ā) + ā × ∇ × b̄ (1.8.iv)
¡ ¢
Adderas och subtraheras (∇ā) b̄ + ∇b̄ ā till högerledet i (1.8.iii) erhålles:
¡ ¢ ¡ ¢ h i h i
∇ ā · b̄ = b̄ · ∇ ā + (ā · ∇) b̄ − ∇b̄ − ∇ fb̄ ā − ∇ā − ∇ā
g b̄ =
= {Alternativ
¡ ¢ invariant def.
¡ av rotationen,
¢ se formelsamling i FMM} =
= b̄ · ∇ ā + (ā · ∇) b̄ − ∇ × b̄ × ā − (∇ × ā) × b̄
¡ ¢ ¡ ¢
Men ∇b̄ ā+(∇ā) b̄ = (ā · ∇) b̄+ b̄ · ∇ ā (se formelsamling i FMM), sålunda:
¡ ¢ ¡ ¢ ¡ ¢
∇ ā · b̄ = (ā · ∇) b̄ + b̄ · ∇ ā − ∇ × b̄ × ā − (∇ × ā) × b̄
Eftersom byte av ordning i kryssprodukt ger teckenbyte (antikommutativitet)
ger ovanstående formel (1.8.iv)
1.8.13
¡ ¢
Verifiera identiteten ā × (∇ × ā) = 21 ∇ a2 − (ā · ∇) ā
Bevis (Cart. koord.):
∂an ∂an
ā × (∇ × ā) = ā × êk εkmn = εijk εkmn êi aj
∂xm ∂xm
Börja med att summera över k och utnyttja εijk εkmn = δim δjn − δjm δin , detta
ger
∂aj ∂ (ai êi )
ā × (∇ × ā) = êi aj − aj
∂xi ∂xj
där
∂ (ai êi )
aj = (ā · ∇) ā
∂xj ¡ ¢
∂aj 1 ∂ (aj aj ) 1 ∂ Σa2j 1 ¡ ¢
êi aj = êi = êi = ∇ a2
∂xi 2 ∂xi 2 ∂xi 2
Således är identiteten verifierad. Alternativt kan identiteten visas ur ekvationen
(1.8.iv) i 1.8.10 ovan med b̄ = ā.
1.8.14
ā, b̄ är konstanta vektorer. Verifiera identiteten
£ ¡ ¢¤
∇ ā · b̄ × r̄ = ā × b̄
¡ ¢
Betrakta¡ den skalära
¢ funktionen f = ā · b̄ × r̄ vars differential är:
df = ā · b̄¡ × dr̄ ¢ Utnyttjar vi egenskaperna hos trippelprodukten fås:
df = dr̄ · ā × b̄ Men enligt invariant definition (se formelsamling i FMM) är
df £= (∇f¡ ) · dr̄
¢¤ Alltså gäller:
∇ ā · b̄ × r̄ = ā × b̄
6
1.8.15
Låt m̄ vara ett konstant vektorfält (magnetiskt moment) och låt B̄ vara ett rota-
tionsfritt och divergensfritt vektorfält ¡(magnetfält)
¢ d.v.s. ∇ × B̄ = 0, ∇ · B̄ = 0.
Visa att¡ induktionskraften:
¢ F̄ = ∇ × B̄ × m̄ kan skrivas som ett gradientfält
F̄ = ∇ B̄ · m̄
Bevis:
∂ £¡ ¢ ¤ ∂
Fi = εijk B̄ × m̄ k = εijk εk`n [B` mn ]
∂xj ∂xj
Utnyttjas εijk εk`n = δil δjn − δjl δin samt det faktum att magnetiska momentet
är konstant så erhålls:
∂B` ∂B`
Fi = δil δjn mn − δjl δin mn
∂xj ∂xj
Om Kroneckerdeltats egenskaper utnyttjas erhålls

∂Bi ∂B`
Fi = mn − mi
∂xn ∂x`
∇ · B̄ = 0 ger att den sista termen är noll.

∂Bi ∂Bn
∇ × B̄ = 0 gör att =
∂xn ∂xi
således:
∂Bn ∂ £ ¡ ¢¤
Fi = mn = [mn Bn ] = ∇ B̄ · m̄ i
∂xi ∂xi
¡ ¢
Vi har nu visat att den magnetiska ¡ induktionskraften
¢ F̄ = ∇ × B̄ × m̄ kan
skrivas som ett gradientfält F̄ = ∇ B̄ · m̄ . Detta problem är relativt gynnsamt
för användande av ε-symbolen, men det går också bra att använda cartesiska
koordinater med m̄ riktad i z-axelns riktning. Pröva detta!
7
1.8.16
Den elektriska potentialen från en dipol (konstant vektor) i origo ges av:
p̄ · r̄
Ψ(r̄) =
4π²0 r3
Bestäm det elektriska fältet Ē = −∇Ψ.
Lösning:
Ett utmärkt sätt att räkna på är att välja sfäriskt
polära koordinater med θ som vinkeln mellan p̄ och z
r̄. Då p̄ = pẑ får vi r
p
p̄ · r̄ = pr cos θ (1.8.v)
q r
så vi får
o
p cos θ
Ψ (r̄) = (1.8.vi)
4π²0 r2
Observera att Ψ är ϕ oberoende. Utnyttjas uttrycket för ∇Ψ i sfäriskt polära
koordinater (t.ex. från avsnitt M10 i Physics Handbook) erhålls:
∂Ψ 1 ∂Ψ
−∇Ψ (r, θ) = −r̂− θ̂ =
∂r r ∂θ
p sin θ 2p cos θ
= θ̂ + r̂ (1.8.vii)
4π²0 r3 4π²0 r3
Vill man omforma detta till ett ”invariant” uttryck noterar man att:
ẑ = −θ̂ sin θ + r̂ cos θ ⇔ θ̂ sin θ = −ẑ + r̂ cos θ (1.8.viii)
Sätter vi in (1.8.viii) i (1.8.vii) får vi
pẑ 3p cos θ
−∇Ψ = = 3
+ r̂ (1.8.ix)
4π²0 r 4π²0 r3
p̄ · r̄
Men pẑ = p̄ och p cos θ = av definitionen av z-axelns riktning respek-
r
r̄
tive (1.8.v). Använder vi utöver detta r̂ = så erhåller vi:
r
p̄ 3r̄ (r̄ · p̄)
Ē = − + (1.8.x)
4π²0 r3 4π²0 r5
Emellertid så räcker det med att svara med (1.8.vii). Om vi tar bort den
förargliga konstanten 4π²0 noterar vi att
µ ¶
r̄ · p̄ p̄ 3r̄ (r̄ · p̄)
−∇ =− 3 + (1.8.xi)
r3 r r5
vilket motsvarar
µ ¶
r̄ · p̄
−∇ = (∇v̄) p̄
r3
r̂
där (se 1.7.6) v̄ = och
r2
3 1
∇v̄ = 5 r̄ r̄ − 3
r r
8
1.8.17
µ ¶
m̄ × r̄
Beräkna ∇ × med konstant m̄.
r3
Lösning: Det är enklast att använda sfäriskt polära koordinater,



m̄ = mẑ 
=⇒


ẑ = −θ̂ sin θ + r̂ cos θ 
³ ´
m̄ × r̄ = m −θ̂ sin θ + r̂ cos θ × rr̂ = mr sin θ ϕ̂
eftersom vektorprodukten mellan parallella vektorer försvinner och −θ̄ × r̄ = ϕ̂.

Härav följer att (genom vektoranalysavsnittet i Beta)
m̄ × r̄ m sin θ
3
= ϕ̂ 2
r µ ¶r · ¸
m̄ × r̄ 1 ∂ £ 2
¤ 1 ∂ m sin θ
∇× = r̂ m sin θ − θ̂
r3 r3 sin θ ∂θ r ∂r r
Och vi får svaret:
µ ¶
m̄ × r̄ 2m cos θ m sin θ
∇× = r̂ + θ̂
r3 r3 r3
Här skulle vi kunna sluta, men vi omformar vidare
ẑ = −θ̂ sin θ + r̂ cos θ ⇔ θ̂ sin θ = −ẑ + r̂ cos θ
så
µ ¶
m̄ × r̄ 3m cos θ m m̄ 3r̄ (r̄ · m̄)
∇× = r̂ − ẑ 3 = − 3 +
r3 r 3 r r r5
Analogt med föregående uppgift (1.8.16). Vi kan alternativt (men mera krystat)
göra observationen att
µ ¶ · ¸ · ¸
m̄ · r̄ ∂ m cos θ 1 ∂ m cos θ 2m cos θ m sin θ
−∇ 3
= −r̂ 2
− θ̂ 2
= r̂ 3
+ θ̂
r ∂r r r ∂θ r r r3
µ ¶
m̄ × r̄
vilket är identiskt med ∇ × (1.8.xi) i föregående uppgift (1.8.16) fås
r3
att:
µ ¶
m̄ × r̄ m̄ 3r̄ (r̄ · m̄)
∇× == − 3 +
r3 r r5
1.9.1,2
¡ ¢ ¡ ¢
ā × b̄ × v̄ = b̄ (ā · v̄) − ā · b̄ v̄ enligt regeln för vektoriell trippelprodukt. Om
vi formellt ersätter ā och b̄ med ∇ erhålls identiteten (1.86 i AW)
∇ × (∇ × v̄) = ∇ (∇ · v̄) − ∇2 v̄ (1.9.i)
9
(Att visa detta var uppfift 1.9.1).
Vi skall nu visa att denna identitet innebär att för cartesiska koordinater blir
∇2 v̄ = êi ∇2 vi .
∂ ∂
∇ × (∇ × v̄) = εijk εkmn êi vn
∂xj ∂xm
Börja med att summera över k och utnyttja εijk εkmn = δim δjn − δjm δin så får
vi:
∂ ∂vj
∇ × (∇ × v̄) = êi − ∇2 vi êi
∂xi ∂xi
Jämförelse med (1.9.i) ger ∇2 v̄ = êi ∇2 vi
1.9.3
Visa ∇ × (ϕ∇ϕ) = 0
Bevis. 2ϕ∇ϕ = ∇ϕ2 , rotationen av ett gradientfält är noll.
1.10.1
Uppgiften handlar om att integrera
en linjeintegral över vektorfältet y
F̄ = −kxx̂ − ky ŷ (1.10.i) A B
från (x0 , y0 ) (D i figuren) till
(x1 , y1 ) (B i figuren), längs endera
kurvan i figuren alternativt längs di-
agonalen.
Ortsvektorn r̄ = xx̂ + y ŷ för punk- D C

ten (x, y), x̂, ŷ är enhetsvektorer i
x
x-axelns resp. y-axelns riktning.



 r̄ 0 = x0 x̂ + y0 ŷ för punkten (x0 , yo )
Ortsvektorer:


 r̄ 1 = x1 x̂ + y1 ŷ för punkten (x1 , y1 )
Zr̄1 (xZ
1 ,y1 )
F̄(r̄) · dr̄ = −k (x dx + y dy) (1.10.ii)

r̄ 0 (x0 ,y0 )
Linjeintegralen (1.10.ii) skall beräknas. Om vi följer integrationsvägen

(D → C → B) ⇔ (xo , yo ) → (x1 , y0 ) → (x1 , y1 )
detta tillsammans med (1.10.ii) ger
(xZ
1 ,y1 ) Zy1 Zx1 · 2 ¸x1 · 2 ¸y1
x y
−k (x dx + y dy) = −k y dy − k x dx = −k −k =
2 xo 2 yo
(x0 ,y0 ) y0 x0
10
µ ¶ µ ¶ µ ¶
x21 + y12 x20 + y02 r̄ 20 − r̄ 21
= −k +k =k (1.10.iii)
2 2 2
Om vi istället väljer integrationsvägen
(D → A → B) ⇔ (xo , yo ) → (x0 , y1 ) → (x1 , y1 )
så ger (1.10.ii):
(xZ
1 ,y1 ) Zy1 Zx1 · 2 ¸ x 1 · 2 ¸ y1
x y
−k (x dx + y dy) = −k y dy−k x dx = −k −k = . . . (1.10.iv)
2 xo 2 yo
(x0 ,y0 ) y0 x0
Vi ser att (1.10.iv) ⇔ (1.10.iii) dvs. vi får samma resultat.
Låt oss nu utföra integreringen längs en kontur y = y(x), som antas vara de-
riverbar.
dy
med dy = dx blir (1.10.ii):
dx
(xZ
1 ,y1 ) Zx1 Zx1 · 2 ¸x1 · 2 ¸ y1
dy x y
−k (x dx + y dy) = −k y dx − k x dx = −k −k = ...
dx 2 xo 2 yo
(x0 ,y0 ) x0 x0
(1.10.v)
Således ger även denna integrationsväg samma resultat.
1.10.2
Zr̄1
−y x̂ xŷ
Beräkna F̄ (r̄) · dr̄ där F̄ (r̄) = + 2 där integrationsvägen går
x2 + y 2 x + y2
r̄ 0
längs x2 + y 2 = 1 från (1, 0) till (−1, 0).
a) Längs övre halvcirkeln.
b) Längs undre halvcirkeln.

½
x = cos ϕ
Lösning: Sätt (planpolära koordinater)
y = sin ϕ
dr̄ = x̂dx + ŷdx = −x̂ sin ϕdϕ + ŷ cos ϕdϕ
så F̄ (r̄) · dr̄ = (sin2 ϕ + cos2 ϕ)dϕ = dϕ så
Zr̄1 Zπ
a) F̄ (r̄) · dr̄ = dϕ = π
r̄ 0 0
Zr̄1 Z
−π
b) F̄ (r̄) · dr̄ = dϕ = −π
r̄ 0 0
11
1.10.4
I
Beräkna den slutna linjeintegralen r̄ · dr̄
Lösning: Stokes’ sats ger

I Z
r̄ · dr̄ = (∇ × r̄) · dσ̄
σ
Där σ är en öppen yta som har ”loopen” som randkurva.

µ 2¶ I
r
∇ × r̄ = ∇ × ∇ =0 ⇒ r̄ · dr̄ = 0
2
1.10.5
I
1
Beräkna ytintegralen 3 r̄ · dr̄ där σ
σ
är den slutna yta som innesluter volymen V .
Lösning: Gauss’ sats ger

I Z
1 1
r̄ · dr̄ = (∇ · r̄) dτ
3 3
σ V
Men ∇ · r̄ = 3, så
I Z
1
r̄ · dr̄ = dτ = V
3
σ V
Den givna ytintegralen är således lika med volymen.
1.11.1
I Z
p dσ̄ = ∇p dτ om p är en skalär och om S är en sluten yta. Speciellt om
S V
p = 1 får vi resultatet 0.
1.11.2
Se 1.10.5 ovan.
1.11.3
I Z
¡ ¢
B̄ · dσ̄ = {Gauss’} = ∇ · B̄ dτ om B̄ är ett vektorfält och om S är en
S V
sluten yta.
12
¡ ¢
Om speciellt B̄ är ett rotationsfält B̄ = ∇ × Ā fås ∇ · B̄ = 0 (egenskap
av rotationsfält) och då får vi:
I
¡ ¢
∇ × Ā · dσ̄ = 0
S
1.11.8
Z
Beräkna Jx dτ för en mycket stor volym V om J¯ är ett divergensfritt fält som
V
försvinner på den stora volymens begränsningsyta.
¡ ¢
Lösning: Betrakta ∇ · xJ¯ utnyttjas produktregeln får man
¡ ¢ ¡ ¢
∇ · xJ¯ = J¯ · (∇x) + x ∇ · J¯
Förutsättningsvis var ∇ · J¯ = 0 och vi har (∇x) = x̂ så vi erhåller

¡ ¢
∇ · xJ¯ = J¯ · x̂ = Jx
Z Z I
¡ ¢ ¡ ¢
Jx dτ = ∇ · xJ¯ dτ = {Gauss} = xJ¯ · dσ̄ = 0
V V S
ty enligt förutsättningarna försvinner J¯ på Zbegränsningsytan S. Motsvarande

gäller för de övriga komponenterna av J¯ så J¯ dτ = 0.
V
1.11.9
Vi förutsätter att Maxwells ekvationer (F3-5 i Physics Handbook) är kända:
∇ · D̄ = ρ
∇ · B̄ = 0
∂ B̄
∇ × Ē = −
∂t
¯ ∂ D̄
∇ × H̄ = J +
∂t
∂ D̄
Där ∇ × H̄ = J¯ + = 0 enligt problemtexten. så
∂t
∇ · B̄ = 0 (1.11.i)
∇ × H̄ = J¯ (1.11.ii)
Ur (1.11.i) följer enligt huvudsatsen för rotationsfält att det finns en vektorpo-
tential Ā sådan att:
B̄ = ∇ × Ā (1.11.iii)
13
Uppgiften är att omforma

Z
2W = H̄ · B̄ dτ (1.11.iv)
Där H̄ och B̄ förutsätts vara sådana att de är lika med 0 på randen av det
betraktade området. Observera dock att vektorpotentialen ej säkert är är lika
med 0 på denna rand.
Lösning: (1.11.iii) och (1.11.iv) ger

Z
2W = H̄ · (∇ × Ā) dτ (1.11.v)
Enligt Physics Handbook M-9 gäller identiteten

∇ · (H̄ × Ā) = Ā · (∇ × H̄) − H̄ · (∇ × Ā) ⇒
H̄ · (∇ × Ā) = Ā · (∇ × H̄) − ∇ · (H̄ × Ā) (1.11.vi)
Om vi sätter in (1.11.vi) i (1.11.v) erhåller vi
Z
£ ¤
2W = Ā · (∇ × H̄) − ∇ · (H̄ × Ā) dτ (1.11.vii)
Men enligt Gauss’ sats är

Z I
∇ · (H̄ × Ā) dτ = (H̄ × Ā) dσ̄ = 0 (1.11.viii)
Eftersom H̄ = 0 på begränsningsytan. (1.11.viii) och (1.11.vii) ger

Z
2W = Ā · (∇ × H̄) dτ (1.11.ix)
Insättning av (1.11.ii) i (1.11.ix)

Z
1
W = Ā · J¯ dτ (1.11.x)
2
där (1.11.x) är den sökta ekvationen.
1.12.2
H
I a-uppgiften gäller det att beräkna linjeintegralen r̄ × dr̄ där C är omkretsen
C
av en kurva i xy-planet med ytan S.
Lösning till a:
Här kan det vara lämpligt att representera bankurvan i planpolära koordinater:
r̄ = r(ϕ)r̂
· ¸ · ¸ ½ ¾ · ¸
drr̂ dr dr̂ dr̂ dr
dr̄ = dϕ = r̂ + r dϕ = = ϕ̂ = r̂ + rϕ̂ dϕ
dϕ dϕ dϕ dϕ dϕ
14
(Observera att θ i b-uppgiften ej är polära vinkeln.)

r̄ × dr̄ = r2 ẑdϕ. Vid integration kan ẑ såsom varande konstant vektor sättas
I Z
2π
utanför integrationstecknet: r̄ × dr̄ = ẑ r2 dϕ = 2S ẑ där vi har utnyttjat

C 0
att r2 dϕ är dubbla sektorsytan av den sektor som ortsvektorn sveper över när
vinkeln ändras med dϕ. a-uppgiften är därmed löst. En alternativ lösningsmetod
använder sig av en följdsats till Stokes’ sats. Pröva denna väg!
I b-uppgiften är C nu istället omkretsen av en ellips i xy-planet
r̄ = a cos θx̂ + b sin θŷ.
Lösning till b:
dr̄ = −ax̂ sin θdθ + bŷ cos θdθ ⇒

2
r̄ × dr̄ = abẑ(sin θ + cos2 θ)dθ = abẑdθ
I Z
2π
r̄ × dr̄ = abẑdθ = 2πabẑ

C 0
vilket är svaret till b-uppgiften
1.12.2
I
Handlar om att beräkna H̄ · dr̄ över en sluten kurva C, vi vet från Maxwells
C
ekvationer att ∇× H̄ = J¯ där J¯ betecknar strömtätheten (Ampère per ytenhet).
Stokes’ sats ger:
I Z Z
¡ ¢
H̄ · dr̄ = ∇ × H̄ · dσ̄ = J¯ · dσ̄ = I
C S S
där I är totala strömmen som den slutna kurvan C omsluter.
1.12.7
I
Visa att (∇ × v̄) · dσ̄ = 0 för en sluten yta.
För en öppen yta blir integralen lika med linjeintegralen behandlad i uppgift
1.12.5 (med H̄ utbytt mot v̄). Om ytan sluts övergår linjeintegralen i en integral
som försvinner ty den slutna kurvan blir en punkt.
1.12.8
Se 1.10.4
1.13.1
F̄ = (x2 + y 2 + z 2 )n (xx̂ + y ŷ + z ẑ) (1.13.i)
15
är en given kraft. Vi söker divergensen och rotationen av kraftfältet, samt söker
motsvarande potentiella energi. Vidare så söks det n som potentialen divergerar
för i origo samt oändligheten.
r2 = r̄ · r̄ = x2 + y 2 + z 2 ⇒ F̄ = (r̄ · r̄)n r̄
dF̄ = (r̄ · r̄)n dr̄ + r̄ d(r̄ · r̄)n
Vi ser att dF̄ = (∇F̄ ) dr̄ där
∇F̄ = r2n 1 + 2nr2n−2 r̄ r̄
∇ ·©F̄ = trace (F̄ ) = r2n traceª (1) + 2nr2n−2 r̄ · r̄ =

= r̄ · r̄ = r2 , trace (1) = 3 = (2n + 3)r2n
3
Om n > 0 måste vi anta att r 6= 0. Vi känner igen för n = − resultatet
2
från 1.7.6.
b-uppgiften kan lösas antingen direkt genom att inse att ∇F̄ = r2n 1+2nr2n−2 r̄ r̄
är symmetrisk, vilket ger att skillnaden mellan ∇F̄ och dess transponerade ten-
sor är noll och därigenom ∇ × F̄ = 0, eller (genom c-uppgiften) använda sig av
att ∇ × ∇Φ = 0 (se nedan)
För att lösa c-uppgiften skall vi nu ta skalärprodukten av F̄ och dr̄

µ 2n+2 ¶
© ª r
F̄ ·dr̄ = (r̄·r̄)n dr̄ = r̄ · r̄ = r2 r̄ dr̄ = r dr = r2n+1 dr = d n 6= −1
2n + 2
För n = −1 blir F̄ · dr̄ = d(ln r)
Detta betyder att vi kan skriva F̄ · dr̄ = −dΦ där definitionsmässigt −∇Φ = F̄
och där potentialen till F̄ ges av

 r2n+2
− n 6= −1
Φ= 2n + 2

− ln r n = −1
Där resultatet för n = −1 är det som söks i d-uppgiften.
Problemet kan (med större möda än ovan) lösas i cartesiska koordinater. In-
dexräkning kan underlätta arbetet. I sfäriskt polära koordinater kan dock prob-
lemet lösas med ungefär samma arbetsinsats som ovan.
1.13.3
hoppas över
1.13.4
Tidvattenskraften på en partikel i punkten (x, y, z) på jordytan kan skrivas
F̄ = −Cxx̂ − Cy ŷ + 2Cz ẑ (Obs! Feltryck i Arfken-Weber) där C = CM m
R3 , M är
jordens massa, m är månens massa, z-axeln är riktad mellan månen och jorden
16
som är på avståndet R från varandra (detta avstånd antas vara konstant) och
G är allmänna gravitationskonstanten. Bestäm tidvattenkraftens potential.
Lösning: Bilda
F̄ · dr̄ = (−Cxx̂ − Cy ŷ + 2Cz ẑ) · (dxx̂ + dy ŷ + dz ẑ) =

³ 2´ ³ 2´
= −Cx dx − Cy dy + 2Cz dz = −Cd x2 − Cd y2 + C dz 2 =
h ³ 2 2
´i
= −d C x2 + y2 − z 2
Utnyttjas den invarianta

³ 2 definitionen´ av gradienten fås att
x y2 2
F̄ = −∇Φ där Φ = C 2 + 2 − z är den sökta potentialen.
1.13.6
∇ × Ā i sfäriskt polära koordinater är enligt näst sista ekvationen i avsnitt 11.3
i Beta:
h i h i h i
∂(Aϕ sin θ) 1 ∂(rAϕ )
1
∇×Ā = r̂ r sin θ ∂θ − ∂A 1 ∂Ar
∂ϕ +θ̂ r sin θ ∂ϕ − r
θ
∂r +ϕ̂ 1r ∂(rA
∂r
θ)
− ∂A
∂θ
r
r̂
Sök Ā så att ∇ × Ā = 2 i ett område som ej innehåller r = 0.
r
Lösning: Försök med Ā = Aϕ (r, θ)ϕ̂ ⇒
1 ∂(Aϕ sin θ) 1 ∂(rAϕ ) r̂

r̂ − θ̂ = 2
r sin θ ∂θ r ∂r r
∂(rAϕ ) f (θ)
där = 0 varav rAϕ = f (θ) dvs. Aϕ = så
∂r r
1 ∂(f (θ) sin θ) 1
= 2
r2 sin θ ∂θ r
1
(partiell derivering m.a.p. θ gör att vi kan bryta ut r !)
∂(f (θ) sin θ)

= sin θ ⇒ f (θ) sin θ = − cos θ + C , där vi väljer C = 0
∂θ
cot θ r̂
Svar: Ā = − ϕ̂ uppfyller ∇ × Ā = 2 r 6= 0
r r
Ā utgör en vektorpotential i ett område som ej innehåller r = 0 till det diver-
r̂
gensfria fältet B̄ = 2 r 6= 0. Vektorpotentialen som uppfyller B̄ = ∇ × Ā är
r ¡ ¢
obestämd så när som på ett gradientfält, enär ∇ × Ā = ∇ × Ā + ∇Φ Arfken-
Weber ger svaret
Svar: Ā = − r(xyz x̂ xz ŷ
2 +y 2 ) − r(x2 +y 2 ) vilket kan omformas och visas vara lika med
”vårt” yttryck.
2.4.5
Detta är en enkel uppgift vars lösning ej redovisas här.
17
2.4.7
Vi skall beräkna v̄ = (ω̄ × r̄) där ω̄ = ωēz . Vi behandlar det mer allmänna
fallet ω = ω(r), där r är Arfkens ρ
¯ ¯
¯ r̂ ϕ̂ ẑ ¯
¯ ¯
¯ ¯
v̄ = (ω̄ × r̄) = ¯ 0 0 ω ¯ = rω ϕ̂ (2.4.i)
¯ ¯
¯ r 0 z ¯
Utnyttjas rotationen i cylinderpolära koordinater (Se Beta) erhålls:
1 ∂ 2
∇ × (ω̄ × r̄) = (r ω)ẑ där ω = ω(r)
r ∂r
Speciellt om ω är en konstant fås
∇ × (ω̄ × r̄) = 2ω ẑ
2.4.13
y x̂ xŷ
Vi har ett fält F̄ (r̄) = − + 2
x2 + y 2 x + y2
a) Bestäm detta vektorfält i cylinderpolära koordinater.
b) Bestäm rotationen av detta vektorfält.

H
c) Bestäm F̄ (r̄) · dr̄ från x = 1, y = 0 och tillbaka moturs.
d) Hur går resultatet i c) ihop med resultatet i b)?
Lösning: Sätt x = r cos ϕ, y = r sin ϕ och s2 + y 2 = r2 . Detta ger:
1
F̄ (r̄) = (− sin ϕx̂ + cos ϕŷ) där − sin ϕx̂ + cos ϕŷ = ϕ̂ enligt Beta. Så svaret
r
ϕ̂
på a-uppgiften blir: F̄ = Fϕ (r)ϕ̂ =
r
1 ∂
∇ × F̄ = (rFϕ ) ẑ Jfr (2.4.i)
r ∂r
Med vårt uttryck blir ∇ × F̄ = 0 r 6= 0 vilket är svar på b-uppgiften.
· ¸
dr
dr̄ = r̂ + rϕ̂ dϕ
dϕ
I detta fall är r konstant, vilket ger att första termen = 0. så
F̄ · dr̄ = dϕ (Jfr 1.10.2).
I Z
2π
F̄ (r̄) · dr̄ = dϕ = 2π
0
Vilket är svaret till c-uppgiften.

d-uppgiften: Observera att i detta fall är F̄ inte ett fält med deriverbara kom-
ponenter i hela det inre av cirkeln, varför Stokes sats ej kan tillämpas. Det är
således ingen motsättning mellan resultaten i b) och c).
18
2.4.16
Beräkna linjeintegralen längs randen av cirkeln C
I
(ω̄ × r̄) · dr̄ där C ges av x2 + y 2 = R2 och där ω̄ = ωēz ω konstant
C
Lösning: Vi räknar först ut v̄ = (ω̄ × r̄) där ω̄ = ω ẑ

¯ ¯
¯ x̂ ŷ ẑ ¯¯
¯
¯ ¯
v̄ = (ω̄ × r̄) = ¯ 0 0 ω ¯ = −yω x̂ + xω ŷ
¯ ¯
¯ x y z ¯
x = r cos ϕ, y = r sin ϕ ger v̄ = (− sin ϕx̂ + cos ϕŷ)rω enligt Beta:

ϕ̂ = − sin ϕx̂ + cos ϕŷ så: v̄ = rω ϕ̂. För fallet ω konstant blir:
¯ ¯
¯ x̂ ŷ ẑ ¯
¯ ¯
¯ ∂ ∂ ∂ ¯
∇ × (ω̄ × r̄) = ¯ ∂x ∂y ∂z ¯ = 2ω ẑ = 2ω̄
¯ ¯
¯ −yω xω 0 ¯
Detta visas lätt med cylinderkoordinater. Gör detta!
I Z Z
(ω̄ × r̄) · dr̄ = {Stokes} = ∇ × (ω̄ × r̄) · dσ ẑ = 2ω dσ = 2ωS
C S S
Där S = πR2 är cirkelns yta och där vi utnyttjat ∇ × (ω̄ × r̄) = 2ω ẑ.
2.5.3
Handlar om att beräkna v̄ = (ω̄ × r̄) och ∇×(ω̄ × r̄) m.h.a. sfäriska koordinater.
v̄ = ϕ̂rω med r → r sin θ (byter från cylinderpolärt r = ρ till sfäriskt polärt r),
enligt 2.4.16.
v̄ = ϕ̂r sin θω
Notera att det är krångligare att visa relationen ∇×(ω̄× r̄) = 2ω̄ m.h.a. sfäriska
koordinater än genom att använda vare sig av cartesiska eller cylindriska diton.
Försök dock själv genomföra detta som övning!
2.5.9
¡ ¢
Handlar om att beräkna vektorn Ā · ∇ r̄ på två sätt, dels med cartesiska ko-
ordinater och dels allmänt (sfäriskt polära koordinater står i Arfken-Weber).
Cartesiska:
¡ ¢
Ā · ∇ r̄ =
∂ ∂ ∂
= Ax ∂x (xx̂ + y ŷ + z ẑ) + Ay ∂y (xx̂ + y ŷ + z ẑ) + Az ∂z (xx̂ + y ŷ + z ẑ) =
= Ax x̂ + Ay ŷ + Az ẑ = Ā
19
Tensorräkning:
(Ā·∇)r̄ = (∇r̄)Ā (definitionsmässigt). Tensorn (∇r̄) uppfyller (återigen defini-

tionsmässigt) dr̄ = (∇r̄)dr̄ ur detta följer direkt att (∇r̄) = 1 (enhetstensorn)
och vi erhåller (Ā · ∇)r̄ = Ā
2.5.19
h 5 i
Handlar om att lösa diff. ekvationen ∇ · T 2 ∇T (r̄) = 0 med randvillkoren
T −→ 0 på stort avstånd, T = T0 , r = r0 .
h 5 i
Lösning: ∇T (r̄) = r̂ dT dT
dr enligt Beta, så vi får ∇ · T r̂ dr
2 = 0 Vi ser m.h.a.
samma samband från
³ 7´ Beta som utnyttjades ovan att:
5
T 2 r̂ dT = 2
∇ T 2 detta innebär att vi kan skriva diff. ekv. såsom:
³ dr7 ´ 7
∇2 T 2 = 0
Utnyttjas Betas formel för Laplaces operator i sfäriskt polära koordinater erhålles:
h ³ 7 ´i
1 ∂ ∂
r 2 ∂rr2 ∂r T2 =0
³ 7´
∂
r2 ∂r T 2 = −konst
³ 7´
∂
∂r T
2 = − konst
r2
7 konst
T2 = r
Om vi förutsätter att T −→ 0 på stora avstånd. Då vi känner temperaturen T0

i punkten r0 får vi:
7
konst = r0 T02
7 7
T 2 = T02 rr0
¡ ¢2
T = T0 rr0 7
2.5.20
2P cos θ P sin θ
F̄ = 3
r̂ + θ̂
r r3
c) Vi vill visa att det finns en potential så att F̄ = −∇Ψ r 6= 0.
Lösning: enligt Beta har vi
∂Ψ 1 ∂Ψ
∇Ψ (r, θ)) = r̂ + θ̂
∂r r ∂θ
Sålunda:
∂Ψ 1 ∂Ψ 2P cos θ P sin θ
− r̂ − θ̂ = r̂ + θ̂
∂r r ∂θ r3 r3
20
om det existerar en potential Ψ
∂Ψ P sin θ
=− så
∂θ r2
P cos θ
Ψ= + f (r)
r2
∂Ψ 2P cos θ d (f (r)) 2P cos θ d (f (r))
= 3
+ = 3
om = 0. Vi väljer f = 0, så vi
∂r r dr r dr
får:
2P cos θ
Ψ=
r3
Vilket innebär att en potential existerar för r 6= 0 (fatiskt i princip densamma
som i 1.8.16 ovan).
I
b) beräkna F̄ · dr̄ om dr̄ = ϕ̂r sin θdϕ på slingan C. Eftersom
C
· ¸
2P cos θ P sin θ
F̄ · dr̄ = r̂ + θ̂ · ϕ̂r sin θdϕ = 0
r3 r3
,så integralen är uppenbart lika med noll.
a) ∇ × F̄ r 6= 0 . ∇ × F̄ = −∇ × ∇Ψ = 0 eftersom rotationen av ett

gradientfält är noll.
2.9.7
Visa med hjälp av Levi-Civitasymbolen att rotationen av ett gradientfält är noll
och att divergensen av ett rotationsfält är noll.
Bevis 1. Vi skall först visa att rotationen av ett gradientfält är noll utan att
använda Levi-Civitasymbolen. (1C12a) och (1C7) med föreläsningarnas num-
rering ger för cartesiska x-komponenten av rotationen:
∂ ∂Φ ∂ ∂Φ
(∇ × ∇Φ)1 = − =0
∂x2 ∂x3 ∂x3 ∂x2
eftersom de blandade derivatorna är lika. Analogt visas att (∇ × ∇Φ)3 = (∇ × ∇Φ)2 =
0, så ∇ × ∇Φ = 0. Vi kännder igen 1.83 i AW.
Bevis 2. Med Levi-Civitasymbolen

∂ ∂Φ
(∇ × ∇Φ)i = εijk
∂xj ∂xk
Enligt (1A5) så är εikj = −εijk och ordningen mellan de partiella derivatorna
kan kastas om utan att förändra uttrycket:
∂ ∂Φ
(∇ × ∇Φ)i = εikj = − (∇ × ∇Φ)i
∂xk ∂xj
21
Enda möjligheten för ett tal att vara minus sig självt är om talet ≡ 0, sålunda
∇ × ∇Φ = 0.
Vi skall nu bestämma divergensen av ett rotationsfält med hjälp av cartesiska

koordinater.
Bevis 3. (1C11) och (1C7) med föreläsningarnas numrering ger:
∂vk
∇ × v̄ = εijk êi cart. koord.
∂xj
Ur denna ekvation samt definitionen av ∇·ū enligt exempelvis (1C10) i föreläsningsanteckningarna

och (1A5) som bl.a. medför att εijk = −εjik , fås:
∂ ∂vk ∂ ∂vk ∂ ∂vk

∇ · (∇ × v̄) = εijk = εijk = −εjik = −∇ · (∇ × v̄)
∂xi ∂xj ∂xj ∂xi ∂xj ∂xi
Som alltid är noll det enda talet som är lika med minus sig själv, d.v.s.
∇ · (∇ × v̄) = 0
Som vi känner igen som 1.85 i AW.
Tentatal
lösningar till ett par ”typiska” tentaproblem på vektoranalysen.
99-01-07: 1.
a) Beräkna linjeintegralen
I
(ω̄ × r̄) · dr̄
C
längs randen av cirkeln C. Där C ges av x2 + y 2 = R2 och där ω̄ = ωêz där ω

är konstant.
b) Beräkna för samma ω̄ den slutna ytintegralen

I
(ω̄ × r̄) · dσ̄
S
Där S är en sfär med centrum i origo och med radie R.
Lösningar: För såväl denna som nästa uppfigt räknar vi ut v̄ = (ω̄ × r̄)
¯ ¯
¯ êx êy êz ¯
¯ ¯
v̄ = (ω̄ × r̄) = ¯¯ 0 0 ω ¯ = −yωêx + xωêy
¯ (t.ii)
¯ x y z ¯
22
För fallet med ω konstant blir:

¯ ¯
¯ ê êy êz ¯¯
¯ x
¯ ∂ ∂ ∂ ¯
∇ × v̄ = ∇ × (ω̄ × r̄) = ¯ ∂x ∂y ∂z ¯¯ = 2ωêz (t.iii)
¯
¯ −yω xω 0 ¯
För att slå två flugor i en smäll kan vi emellertid behandla det mer allmänna
fallet ω = ω(r).
sätt in x = r cos ϕ, y = r sin ϕ i (refvec:vdef) och utnyttja êϕ = −sinϕêx +

cos ϕêy så erhålls:
v̄ = (ω̄ × r̄) = rωêϕ (t.iv)
Utnyttjas rotationen i cylinderpolära koordinater (se Beta) erhålls:
1 ∂ £ 2 ¤
∇ × (ω̄ × r̄) = r ω êz ω = ω(r) (t.v)
r ∂r
För det speciella fallet att ω är konstant fås (t.iii) ur (t.v)
I Z Z
(ω̄ × r̄)·dr̄ = [Stokes sats] = ∇×(ω̄ × r̄)·dσēz = [t.iii] = 2ω dσ = 2ωπR2
C S S
I Z Z
(ω̄ × r̄)·dσ̄ = [Gauss sats] = − ∇×(ω̄ × r̄) dτ = [t.iii] = −2ωēz dτ = −2ωêz V
S V V
3
4πR
Där V =
3
Svar:
H
a) (ω̄ × r̄) · dr̄ = 2ωπR2
C
H 4πR3
b) (ω̄ × r̄) · dσ̄ = −2ωêz V V=
S 3
99-01-07: 2.
En inkompressibel vätsk är i rörelse i området mellan två koncentriska cylin-
driska skal där det inre är rörligt och har radie R. Det ytre skalet är stilla och
har mkt. stor radie. Hastighetsfältet ansätts som v̄ = ω̄ × r̄, där ω̄ är en vektor i
cylinderaxelns riktning med ω̄ = ω(r)êz där r anger avståndet till cylinderaxeln.
Observera att beloppet av ortsvektorn |r̄| 6= r.
a) Visa att detta hastighetsfält uppfyller ∇ · v̄ = 0.
b) Bestäm ω(r) så att ∇ × v̄ = 0 i området R < r och så att |v̄| = v0
(konstant) för r = R.
23
Lösning: Utnyttjas (t.iv) i uppgift 1 ovan får man direkt:
1 ∂ (rω)
∇ · v̄ = =0
r ∂ϕ
Utnyttjas (t.v) i uppgift 1 erhålls:
∇ × (ω̄ × r̄) = 0 om
¡ ¢
∂ r2 ω
=0 =⇒
∂r
r2 ω = C
Sätter vi r = R och utnyttjar (t.iv) i uppgiften 1 samt randvillkoret i texten får

vi:
Rω = v0 och
C = v0 R
R
Svar: ω = v0
r2
24

Solution Vector

Uploaded by

Document Information

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Solution Vector

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

Solutions to exercises in

Mathematical Methods in Physics

Staffan Yngve, Department of Theoretical physics

Utnyttjas εk`m εkij = δi` δjm − δj` δim så erhålles:

Slutligen summeras över i och resultatet följer

∇ · (ā × b̄) = b̄ · (∇ × ā) − ā · (∇ × b̄) (1.7.i)

∇ · (ā × b̄) = bk (∇ × ā)k − aj (∇ × b̄)j varav:

q trace (1) 3q trace (r̄ r̄)

∇ · (ā × b̄) = b̄ · (∇ × ā) − ā · (∇ × b̄)

Bevis: Vi använder cartesiska koordinater:

Det faktum att ∇ × ā = 0 innebär att samtliga parenteser i (1.8.ii):s högerled

∇ · (ωz ẑ × r̄) = ωz ∇ · [ẑ × (xx̂ + y ŷ + z ẑ)] = ωz ∇ · (−y x̂ + xŷ) =

Bevis: Enligt den invarianta definitionen

Om Kroneckerdeltats egenskaper utnyttjas erhålls

∇ · B̄ = 0 ger att den sista termen är noll.

eftersom vektorprodukten mellan parallella vektorer försvinner och −θ̄ × r̄ = ϕ̂.

ẑ = −θ̂ sin θ + r̂ cos θ ⇔ θ̂ sin θ = −ẑ + r̂ cos θ

∇ × (∇ × v̄) = ∇ (∇ · v̄) − ∇2 v̄ (1.9.i)

(Att visa detta var uppfift 1.9.1).

Bevis. 2ϕ∇ϕ = ∇ϕ2 , rotationen av ett gradientfält är noll.

Ortsvektorn r̄ = xx̂ + y ŷ för punk- D C

F̄(r̄) · dr̄ = −k (x dx + y dy) (1.10.ii)

Linjeintegralen (1.10.ii) skall beräknas. Om vi följer integrationsvägen

Vi ser att (1.10.iv) ⇔ (1.10.iii) dvs. vi får samma resultat.

Således ger även denna integrationsväg samma resultat.

b) Längs undre halvcirkeln.

Lösning: Stokes’ sats ger

Där σ är en öppen yta som har ”loopen” som randkurva.

Lösning: Gauss’ sats ger

Den givna ytintegralen är således lika med volymen.

Förutsättningsvis var ∇ · J¯ = 0 och vi har (∇x) = x̂ så vi erhåller

ty enligt förutsättningarna försvinner J¯ på Zbegränsningsytan S. Motsvarande

Uppgiften är att omforma

Lösning: (1.11.iii) och (1.11.iv) ger

Enligt Physics Handbook M-9 gäller identiteten

Men enligt Gauss’ sats är

Eftersom H̄ = 0 på begränsningsytan. (1.11.viii) och (1.11.vii) ger

Insättning av (1.11.ii) i (1.11.ix)

där (1.11.x) är den sökta ekvationen.

(Observera att θ i b-uppgiften ej är polära vinkeln.)

utanför integrationstecknet: r̄ × dr̄ = ẑ r2 dϕ = 2S ẑ där vi har utnyttjat

dr̄ = −ax̂ sin θdθ + bŷ cos θdθ ⇒

r̄ × dr̄ = abẑdθ = 2πabẑ

vilket är svaret till b-uppgiften

där I är totala strömmen som den slutna kurvan C omsluter.

F̄ = (x2 + y 2 + z 2 )n (xx̂ + y ŷ + z ẑ) (1.13.i)

∇ ·©F̄ = trace (F̄ ) = r2n traceª (1) + 2nr2n−2 r̄ · r̄ =

För att lösa c-uppgiften skall vi nu ta skalärprodukten av F̄ och dr̄

För n = −1 blir F̄ · dr̄ = d(ln r)

Där resultatet för n = −1 är det som söks i d-uppgiften.

F̄ · dr̄ = (−Cxx̂ − Cy ŷ + 2Cz ẑ) · (dxx̂ + dy ŷ + dz ẑ) =

Utnyttjas den invarianta

1 ∂(Aϕ sin θ) 1 ∂(rAϕ ) r̂

∂(f (θ) sin θ)

Utnyttjas rotationen i cylinderpolära koordinater (Se Beta) erhålls:

b) Bestäm rotationen av detta vektorfält.

Vilket är svaret till c-uppgiften.

Lösning: Vi räknar först ut v̄ = (ω̄ × r̄) där ω̄ = ω ẑ

x = r cos ϕ, y = r sin ϕ ger v̄ = (− sin ϕx̂ + cos ϕŷ)rω enligt Beta:

Detta visas lätt med cylinderkoordinater. Gör detta!

(Ā·∇)r̄ = (∇r̄)Ā (definitionsmässigt). Tensorn (∇r̄) uppfyller (återigen defini-

Om vi förutsätter att T −→ 0 på stora avstånd. Då vi känner temperaturen T0

om det existerar en potential Ψ

,så integralen är uppenbart lika med noll.