Handflatan lmnade ett rtt mrke efter sig nr det trffade kinden.

Ljudet som uppstod brt av tystnaden likt en kniv mot en strupe. Detta var bara en av alla trehundrasextioefem dagar p ret. Det hela brjade nr barnet, som skulle blivit hennes storasyster, dog. Leukemi. Om hon varit en ttiofemrig, sjukhusinlagd tant hade de trstat med; Hon levde ett lngt och lyckligt liv. Det fungerar inte riktigt nr det handlar om sex r och tre mnader. Nsta barn gestaltade sig endast som salt ngon strtt i det djupa, olkta sr hos modern. Det mrdade henne inifrn och kvar var bara skinn och ben. Man sa det skulle bli bttre med tiden men medan barnet vxte, vxte ocks vreden hos modern, som gmt sig likt kackerlackor i mrkret. Sakta med skert brjade misshandeln smyga sig in. P t, tyst och stilla, som en inbrottstjuv. De mrkte inte ngot frrn de vaknade till liv och sg vad som hnt. Lgnerna kom naturligt; Jag snubblade ner fr trappan, Katten klste mig, Jag slog i huvudet i bordet. Ingen mrkte ngot. Dottern fick det frklarat fr sig att hon inte var ngot vrd, hon var som skrp i universum. Ingen skulle ngonsin bry sig om henne, s det var lika bra att hon tog sitt liv. Det nmndes mnga gnger, att sjlvmord var den enda lsningen. Mnga dagar fick hon sitt eget blod spillt, s mnga gnger att det blivit hennes vardag. Det var hur det brjade, och detta r hur det slutade. ~~~~~~ Det r mrkt. Det knastrar nr gruskornen skjuts undan fr att gra plats fr en fot, och en till. Ovanfr lyser stjrnorna som glitter p natthimlen, ljusr framfr oss. Ett och annat gulnande lv ligger och trngs med gruskornen p marken. Familjen Butcher/Larsson ligger och sover, ovetandes om deras de som vilar i hnderna p ngon annan. P nattduksbordet str en halvtom whiskey-flaska, korken r borta. Astrid Larsson, styvmoder och sambo, ligger i sngen, s djupt sovande att man kan missta henne fr att vara dd. Hon har lngt, blont, luxurst hr som svallar ver axlarna och smeker hennes revben. Det finns ingen chans att ngon skulle kunna gissa att hon r en misshandlare. Bredvid henne ligger fadern, Phil Butcher, med gonlock tunga mot gongloberna och munnen ltt ppen. D och d kan man hra en svag snarkning. Mrkbrunt, kort hr, som till hans frargelse smugit sig lngre bak p skallen fr varje r han fyllt. Huvudet r fullt av oroliga drmmar, som alltid. I andra nden av huset bor Peregrine. Fdd av en annan kvinna, i det ljuva Nordamerika, uppvxt i sdra Sverige. Hennes hr r naturligt mrkbrunt. Inte en smickrande, djup, chokladaktig frg, utan mer liknande avfring. Peregrine fr uppleva njet med nnu en smnls natt. P vggen mitt emot hennes sng hnger ett blte p en spik. I bltet sitter en vacker, brun slida i skinn. Den innehller Peregrines kraste godel, en kniv hon ftt av sin far. Han lskade henne otroligt mycket. De har alltid varit varandra nra, alltid varit varandras bsta vnner, och inget har frndrats trots att styvmor Astrid kommit in i bilden. De stod ut med henne, fr de visste bda tv att de snart kunde flytta hrifrn, s snart de hittat ngon annanstans att bo. Men de planerna skulle snart ramla i tusentals bitar. Med det lilla verktyget tog det bara ett antal sekunder innan personen var inne i huset. Ftterna r ltta, och likt en ballerina dansar hen till tonerna av Vivaldi. Detta r en lek, ett skdespeleri, en pjs. Et In Terra Pax spelas i ronen. Fr varje danssteg, ett steg nrmare det stora sovrummet. En hoppiruett och en ljudls landning. Fiolerna sjunger ljuva serenader som omgav den otroliga dansaren. Hen njt av varje sekund. Frn en hylsa p hften dras en Beretta 92. Ljuddmparen noga pskruvad av van hand. Tv skott avfyras, det r det enda som behvs fr att avsluta liven p de tv sovande. Nr kulorna gtt igenom deras hjrtan fortstter dem pumpa blod, det breder ut sig under de tomma kropparna som en rd filt. Hen gr fram till dem och tar upp lite i sin hand fr att sedan lmna huset till samma toner i ronen. Hen stnger och lser igen drren efter sig innan hen fullbordar sitt verk genom att smeta ut blodet p drren med en svepande rrelse med handen. Tystare n natten gr hen frn brottsplatsen utan ett enda DNA-spr lmnat efter sig. Peregrine sitter tyst i sngen med ryggen mot vggen. Fnstret r ppet och hon koncentrerar sig p att hra alla olika djur och insekter som lter. Ngra grshoppor ger ut sitt distinkta kvittrande lte. En hackspett sitter i det nrmaste trdet och letar efter larver under barken. Ett sdant enkelt liv. Sen fr hon hra ljudet hon nskade hon aldrig mrkt. Tv svaga, ihliga ljud fljt av samma tystnad som innan. Hon knner igen ljudet men kan inte stta ord p var hon hrt det. Peregrine kliver upp ur sngen och beger sig mot andra delen av huset fr att se vad det var. Hennes fot sparkar ivg en lburk. Mariestad, mors favorit. Nr hon brjar nrma sig sovrummet inser hon hur tyst det egentligen r. Lite fr tyst, nstan. S kom hon ihg var hon hrt de konstiga ljuden. Det vckte minnen frn hennes favoritserie om ett polisteam i Kalifornien som sker efter en seriemrdare. Pltsligt slog det henne vad hon frmodligen skulle hitta bakom den stngda sovrumsdrren. Adrenalinet stiger, blodet pumpar, hon knner sig svimfrdig. Hnderna skakar nr hon frsiktigt trycker ned det kalla handtaget. Ett djupt andetag. Hon stnger gonen och trycker sakta upp drren. Andas. Det tar flera sekunder innan hon vgar ppna gonen.

Det r svrt att urskilja ngot i det becksvarta rummet, och Peregrine strcker ut handen mot strmbrytaren. Luften ligger som ett tcke som sakta kvver henne. Hon andas in den varma luften. Det luktar konstigt. Peregrine trycker till knappen som fr lampan i taket att brja lysa starkt. Omvxlingen fr henne att kisa med gonen, och nr hon kan se klart igen vill hon inget annat n att ngon ska ta synen frn henne. S stilla, s fridfulla att man kan frvxla liken med tv sovande frldrar, ovetandes om vad som just hnt. Men det var det enda de var nu, lik. P mindre n en timme hade hon gtt frn att vara smnls till att vara frldrals. Trarna som nu brjat forsa kommer troligtvis aldrig sluta och nr hon tar sig fram till sngen fr att se sin far ligga livls frsvinner allt hennes hopp. Det var det hr som aldrig fick hnda. Men hr sitter hon p kn med hans fortfarande varma hand i ett hrt grepp och fr frsta gngen mumlar hon en stilla bn till vem det n r som lyssnar. Mellan andetagen viskar hon frsiktigt, Vi var ingen lycklig familj, men var r inte shr jag ville att det skulle sluta. Jag vill inte leva utan honom.

Ett r senare i Kansas, USA, vaknar Peregrine Butcher frn nnu en mardrm. Hon funderade hur mnga timmar hon sovit inatt, kanske fyra? Bakom hennes gonlock hade den dr oktoberdagen spelats om och om igen, tills hon tvingat sig sjlv till vaket tillstnd med ngesten pumpande genom varenda bloddra i hennes kropp. Hon strcker sig efter tabletterna p sidobordet och svljer dem med avsky. De smakade verkligen inte gott, men andra sidan var de inte till fr att vara goda. Det var hennes antidepressiva medicin, och rligt talat knde hon ingen skillnad men hennes psykolog var vldigt noga med att hon skulle ta dem. Hon brydde sig inte s mycket, det var nd ntterna som var vrst. Nr hon stter ner ftterna p det svala trgolvet vaknar hennes vn med ett ryck och kommer genast fram med svansen svepandes sida till sida. Hej Dollar sa hon och kliade den svarta Border Collien bakom rat. Han var otroligt st med det ena rat rakt upp som en spets, och det andra rat vikt, det fick honom att se busig ut. Kom nu ska vi g ut och g. Det r kvavt i luften, nstan s det r svettigt att vara ute. Men det r ofta det hr ute, i ingenmansland, som Peregrine kallar det. Vinden tog tag i hennes hr och svepte det t sidan nr hon gick upp mot vgen med Dollar springandes runt hennes ben. Det var verkligen inte speciellt trevligt vder att vara ute och rasta hunden, men eftersom hon inte har ngot bttre att gra fr det g. Efter en kvarts promenad lngs vgen brjar molnen dra ihop sig fr att bli nnu mrkare. Ingen har dtt av lite regn, tnker hon fr sig sjlv och fortstter lngs vgen. Dollar brjar pltsligt nosa febrilt lngs vgkanten och stter sedan av in mot skogsbrynet i snabb fart. Ungefr samtidigt brjar regnet sa ner och det tog inte lnge innan Peregrines mrka, lnga hr blev dybltt. Svrord bubblar i huvudet p henne nr hon gr fr att leta reda p hunden. Dollar! Skrek hon, och gonbrynen sjnk nnu lgre ner nr hon upptcke att hunden bara ignorerade hennes kall. Det var ngot han aldrig brukar gra s lite konstigt var det hela. S pltsligt blev allting vitt, som om ngon lyser i ansiktet p henne. Kort drefter knner hon hur det mullrar nda in i hjrtat p henne. Det var ska, och den var inte lngt bort. Dr var Dollar, han hade hittat en dd ekorre och stod och skulle precis ta en bit av den. Nej! Ropade Peregrine och hunden blev frnrmad nr han gick fram till henne med svansen mellan benen, fullt medveten om att han ignorerat hennes rop. Kom nu, vi ska g tillbaka, och precis nr hon sa det var det som om ngon hrde det och inte alls ville att hon skulle g, fr nr hon vnde sig om stod en liten hlada dr, och hon kunde nstan svra p att den inte sttt dr frut. Det var lika bra att ska skydd nu, det var allt fr farligt att g p ppna ngar mitt i ett skvder. Nr de kom in i ladan var det frvnansvrt varmt dr inne, och Dollar skakade snabbt bort allt vatten som samlats p hans pls. Peregrine suckade nr hon fick nnu mer vatten p sig, men brydde sig inte ngot mer om det. Marken var blt av skyfallet s hon satte sig p en stock och tittade ut genom den lilla drrppningen. Gng p gng blixtrade det till, fljt av ett dovt skall. S ser hon ngot dr ute, mitt p ngen, glimrandes. Hon frskte st emot impulserna att g ut ur den lilla ladan, men det var inte nog. Dollar, stanna, sa hon till hunden innan hon gick ut i spregnet. Halvspringande tog hon sig fram till den glimrande saken, och nr hon bjde sig ner fr att ta upp det sg hon att det var ett kors, i kristall. Det var otroligt vackert och Peregrine stod kvar ngra sekunder extra n vad hon egentligen skulle ha gjort. Innan hon hann tnka p att det var ett tag sen sista blixten kom, blev hon blndad av ljusskenet, och mullret som hrdes var s hgt att det fick Dollar att brja sklla och springa ut han med. Hon svimmade, trodde hon i alla fall, efter som hon vaknade upp liggandes p marken med regnet piskande i ansiktet. Dollar stod bredvid henne, och skllde vrre n ngonsin. Hon frskte lugna ner honom men det verkade inte fungera. Hon satte sig upp och tog bort vatten frn ansiktet med handflatan och hamnade nstan i chock nr hon sg vad som fanns framfr henne. Ngra meter bort syntes en trappa, till synes ondlig nr det fortsatte bortom molnen. Ngot drog henne dit, om det var nyfikenhet eller ren dragningskraft vet hon inte men hon gick dit. Dollar stod fortfarande kvar vid samma stlle och hade nu brjat kvida och gnlla, ngot han normalt inte gjord. Vad r det som hnder? Hann Peregrine tnka innan hon tog det frsta steget p trappan. Det var nstan som om den inte fanns, det var ingen riktig materia. Nr regnet slog mot trappan

bildades sm stnk som avsljade dess form, men nr de for bort var den bara osynlig. Steg fr steg tog hon sig upp, och det kndes som att det tog kortare tid n vad det mste ha gjort, fr inom ngra minuter var hon s hgt upp s hon blev illamende och ville krkas nr hon tittade ner. Flera kilometer upp i luften. Ngra steg till s skulle hon g igenom molnen. Nr hon ntligen var uppe slutade trappan var osynlig och hon klev upp p ett golv av marmor. Gulddetaljer strckte sig i otroliga former lngs golvet och upp mot monumenten som omringade den cirkelformade plattformen. Hga pelare med detaljrikedom som inte kan hra till denna vrld omgav dem. Hennes steg var det enda som hrdes i det tysta, och dr framfr henne ser hon det mest makabra verk hon ngonsin har lagt gonen p, det mest otroliga hon sett i hela sitt liv. En port, strre n vad man ngonsin kan tnka sig, skert hundra meter hg, strcker sig lngt ovanfr henne huvud. Det hela sg ut att vara gjort i guld och glas, och nr solen lg mot den sken den upp, s vacker att hon inte kan ta gonen frn den. Frsiktigt tar hon ett steg nrmare, och sedan ett till. Nr hon kommer fram till porten brjar den ppna sig, och hon vet inte om hon ska vara frtjust eller frskrckt nr hon gr igenom. Framfr henne breder en hel stad ut sig, skapad mitt i himlen, p molnen. Hon ville inte tro p hennes gon, men det gick inte att frneka nr en innevnare kom fram och frgade om hon visste vart hon skulle. "Nej, det vet jag inte. Kan du visa mig, tack?" Fick hon fram, trots chocktillstndet. "Visst! Flj efter mig." De sa inte s mycket nr de gick lngs gatan, om man nu kunde kalla det gata, det var mer som ett golv som gick mot ett enormt katedral, med samma fantastiska arkitektur som resten av staden. "G in hr och prata med han som sitter drinne, du kommer veta vem jag menar." "Tack s mycket." Sa hon och nigade artigt, fr frsta gngen i hennes liv, men det kndes rtt. Innevnaren fnittrade lite innan den tog av sig luvan hon bar fr att avslja lngt, bljande, guldfrgat hr. Hon sg verkligen ut att hra hemma hr. Tillochmed luvan bar sm gulddetaljer och sg mycket unik ut. Hon frde ihop sina hnder, likt man gr under Luciatg och bugade ltt. "Vlkommen till himlen."