Grundläggande algebra: Axiom, förenklingar, ekvationslösning, komplexa tal

fel!

Del I : 1/3

Polynom och ekvationslösning

Grundläggande begrepp och metoder

Algebraiska uttryck

Matematiska uttyck är uppbyggda av tecken. I större delen av algebran kommer tecknen att vara följande:

Så småningom tillkommer tecken för rötter, logaritmer mm (dock ej i del I).

Tecknen sammanfogas till uttryck enligt vissa regler, s k syntaxregler. Dessa antar vi att du i praktiken känner till, dvs att du vet vilka teckenkombinationer som är tillåtna och framförallt att du känner igen felaktiga kombinationer.

Ex:   a + ( ) är inte tillåtet (det måste stå något i parentesen).

a − − b ska skrivas a − (−b). En liten detalj: Man brukar inte ha något mellanrum efter unärt minus.

((ab)c)d och [(ab)c]d är tillåtna men inte [(ab]c)d.

Multiplikationstecknet ( · )

måste sättas ut mellan siffror (t ex 2 · 3),

bör sättas ut före siffra (t ex hellre a · 7 än a7),

kan alltid sättas ut alltid sätta ut men utelämnas ofta, speciellt i slututtryck.

Formler

En formel är en identitet, dvs en ekvation som gäller för alla värden på variablerna.

Ex 1:2a + 3a = 5a är en identitet.

Ex 1:2a + 3a = 6a är ingen identitet. Däremot är det en ekvation som gäller för a-värdet 0 och endast för detta a-värde.

Vi kommer att använda olika typer av formler:

Vi kommer även att stöta på satser som inte är formler men som handlar om, t ex i samband med ekvationslösning (del III).

Axiomen

Dessa nio axiom beskriver grundläggande räkneregler för de vanliga reella talen och i det följande ska vi se hur man kan använda dem för att härleda andra regler av vilka du redan känner tilll en del.¹ Axiomen gäller inte bara för reella tal utan även för s k komplexa tal (del VI) och mera allmänna talsystem, s k algebraiska kroppar. För att precis tala om vad som utmärker de reella talen (till skillnad från de komplexa t ex) krävs alltså mer än de nio axiomen. Detta behöver vi inte bry oss om just nu men det får betydelse längre fram, i samband med rötter, potenser och logaritmer (del IV).²

¹ Numreringen av formler är löpande genom hela kompendiet. A anger att formeln är ett axiom, D att den är en definition och S att den är en sats. Vid referenser mellan de olika delarna i algebrakursen används romerska siffror, t ex I-8 för det näst sista av axiomen ovan.

² Talen 0 och 1 definieras delvis genom axiomen och är givetvis olika tal. Detta kan emellertid inte bevisas med hjälp av de nio axiomen. I mer avancerade sammanhang brukar man därför tillfoga 0 ≠ 1 som ett tionde axiom.

Substitution i formler och uttryck

Att göra en substitution betyder att byta ut en del av ett uttryck eller hela uttrycket mot ett annat uttryck. Vi använder skrivsättet uu2 för att ange att u1 byts ut mot u2.

Substitutionstyper

variabel s där s är en variabel eller siffra eller decimalform för ett icke negativt tal

variabel (uttryck)

Om någon av dessa substitutioner utförs i en formel så erhålles en ny formel förutsatt att alla förekomster av samma variabel byts mot samma uttryck.

Ex:Formel a + b = b + a

a c ger formeln c + b = b + c

b (pq + z) ger därefter formeln c + ( pq + z) = (pq + z) + c

(u(u2) där u1 = u2 är en formel

Om denna substitution utförs i ett uttryck u så erhålles ett uttryck v sådant att u = v är en formel. Detta är grundläggande vid förenkling av uttryck.

Ex:Uttryck a + (b + c)

(b + c(c + b) ger uttrycket a + (c + b) och a + (b + c) = a + (c + b) är en formel.

(uvariabel där u är en del av ett uttryck

Ex:Uttryck a + (b + c)

(b + cα ger uttrycket a + α

b α i formeln a + b = b + a ger formeln a + α = α + a

Dessa två substitutioner ger tillsammans formeln a + (b + c) = (b + c) + a då substitutionen α (b + c) utförs.

s (s) , (ss där s har samma betydelse som i punkt 1

Denna substitution ger ett identiskt uttryck.

Ex:2 + (3)a = 2 + 3a är en identitet

u (u), (uu

Om u är hela vänster- eller högerledet i en formel så ger denna substitution en ny formel.

Ex: (a + b) = a + b och (a + b) = b + a är formler.

Förenkling av uttryck

En omskrivning av ett uttryck, t ex en förenkling, utförs genom att man sätter upp en rad identiteter med hjälp av substitutioner och tidigare kända formler (axiom, definitioner eller satser).

Ex 1:Visa formeln (b + c) + a = b + (a + c), dvs visa att denna likhet är en identitet.

Lösning:

(b + c) + a = b + (c + a) = b + (a + c)

där först associativa och sedan kommutativa lagen för addition har använts.

Anm:Lösningen består av två identiteter, (b + c) + a = b + (c + a) och b + (c + a) = = b + (a + c).

Den första fås genom substitutionerna a →b, b→ c och c → a i associativa lagen. Den andra identiteten fas på följande sätt: Substitutionerna a → c, b → a i kommutativa lagen ger formeln c + a = a + c. Alltså kan (c + a) bytas mot (a + c), dvs detta ger en formel.

Lägg märke till att det sista steget i ex 1 innebär att man arbetar med ett deluttryck inom parentes oberoende av resten av uttrycket. Som nämndes i samband med substitutionstyperna (punkt 3) är detta är alltid tillåtet och används väldigt mycket!

Ex 2:Visa att (a + b) + c = (c + b) + a

Lösning:

(a + b) + c = a + (b + c) = a + α = α + a = (b + c) + a = (c + b) + a

Anm:Se punkt 4 i beskrivningen av substitutionstyper.

För att komma på hur man ska göra tänker man på hur man vill ha slututtrycket. I ex 2 ska bl a b och c byta plats. De måste då stå i samma parentes, så att man kan arbeta med ett deluttryck inom parentes, vilket motiverar första steget.

Substitutioner av typen (b + c)→ α kan man antingen bara tänka sig eller också kan man verkligen skriva dem. Detta kan göra det lättare, särskilt i början, att se vilken formel som ska användas.

Man kan vanligtvis göra en omskrivning på flera olika sätt. Om man i ex 2 först lägger märke till att c ska stå först i slututtrycket så börjar man kanske med att använda kommutativa lagen.

Övn: Genomför detta! Kan formeln visas på ännu fler sätt?

Ex 3:Visa att (ab)c = (ac)b

Lösning:

(ab)c = c(ab) = (ca)b = (ac)b

Ex 4:Visa att [(ab)c]d = [(dc)a]b

Lösning:

Anm:Glöm inte att parenteserna ingår i de deluttryck som ersätts med en variabel, t ex (ab)→α.

Sifferuttryck

Uttryck som inte innehåller variabler förekommer ofta, t ex som en del av ett större uttryck. Vi antar att du kan beräkna/förenkla sådana uttryck. Detta inebär bl a att du måste kunna räknereglerna för negativa tal och för rationella tal (bråkräkning). Dessa regler kommer att bevisas längre fram. Sifferuttryck får även delas upp.

Ex 1:2·5 − (−3) · 7 = 31

Ex 2:2 = 1 + 1, 5 = 5 · 1

Övningar

Visa följande formler med hjälp av de kommutativa och associativa lagarna.

Polynom

Vi ska till att börja med studera uttryck som inte innehåller tecken för division ( / ). Sådana uttryck kallas polynom. Till att börja med kommer uttrycken endast att innehålla tecken för addition ( + ) och multiplikation ( · eller ingenting ) eftersom vi ska definiera potenser och subtraktion och studera vad som följer ur axiom (3-A) och (4-A) innan vi använder dem. De formler behandlas gäller dock (liksom axiomen) allmänt (eftersom en variabel kan bytas mot vilket uttryck som helst inom parentes; se substitutionstyp 2) och kommer att användas senare också.

Prioritering

Definition:

Dessa formler uttrycker prioriteringsreglerna för addition och multiplikation:

Multiplikation går före addition

Vid lika prioritet utförs räkneoperationerna från vänster.

Formlerna är definitioner eftersom de talar om vad som ska menas med mer än en räkneoperation. Det finns oändligt många formler av denna typ. Formlerna (14-D) och (15-D) är alltså bara exempel. Däremot är formlerna (10-D)-(13-D) alla möjligheterna för två räkneoperationer (om variablerna a, b, c används i alfabetisk ordning).

Övn:Det finns precis 8 prioriteringsformler med tre räkneoperationerstecken ( + eller · ) och 16 med fyra operationer om variablerna a, b, c, ... används i alfabetisk ordning. Skriv upp dessa formler!

Distributiva lagen

Distributiva lagen a · (b + c) = a · b + a · c, axiom (9-A), kopplar samman addition och multiplikation. Detta gör att axiomet är mycket viktigt. Det ligger bl a de vanliga reglerna för parentesmultiplikation. Vi börjar med ett enkelt exempel på hur axiomet kan användas för att förenkla uttryck.

Ex:2a + 3a = (2a) + (3a) = (a · 2) + (a · 3) = a · 2 + a · 3 = a(2 + 3) = a(5) = a · 5 = 5a

Sats:

(12-S)(a + b)c = ac + bc

Bevis: (a + b)c = c(a + b) = ca + cb = (ca) + (cb) = (ac) + (bc) = ac + bc

Ex:2a + 3a = (2 + 3)a = (5)a = 5a

Betydligt enklare än innan tack vare satsen! En stor del av arbetet är gjort i beviset. Vi tittar nu på två krångligare exempel, som dock skulle varit ännu värre utan satsen, (12-S). Du kan säkert direkt säga vad svaret ska bli, speciellt i det första exemplet, men meningen är nu att visa att det följer ur våra axiom, definitioner och satser. En eller två formler eller regler används i varje steg. Tänk efter vilka!

Ex 1:

Ex 2:

Lägg i dessa två exempel särskilt märke till att prioriteringsformler har tillämpats på deluttryck inom parentes. Ett deluttryck inom parentes får behandlas oberoende av vad som finns utanför parentesen och ett sådant uttryck får som helhet behandlas som en variabel. De parenteser som behövs finns kanske inte från början men kan sättas in enligt prioriteringsformlerna (10-D)-(15-D) osv.

I sista steget i ex 2 har vi tillämpat en prioriteringsformel på hela uttrycket. Detta är arbetsamt och ska efterhand göras enklare. Till att börja med ska vi i ett enkelt exempel se att prioriteringsformler även kan tillämpas på deluttryck utan att dessa står inom parentes.

Ex:ab + cd = (ab) + (cd) = a + (cd) = a + cd = (ab) + cd

Här har (14-D) använts i första steget och (12-D) i näst sista steget. Första och sista ledet tillsammans innebär att vi har fått en ny prioriteringsformel,

(13-S)ab + cd = (ab) + cd

som innebär att prioriteringsparenteser kan sättas ut i en del av ett uttryck. Detta är bara ett enkelt exempel men helt allmänt gäller att sådana parenteser kan sättas in där man behöver dem! Detta kommer att tas upp längre fram (kommutativa-associativa principen).

Vi avslutar detta avsnitt med ett exempel där prioriteringsformlerna tillämpas på deluttryck inom parentes och där distributiva lagen tillämpas på mer komplicerade uttryck än i axiomet (9-A) och i sats (12-S).

Ex:

Anm: Liksom tidigare har vi i sista steget tillämpat en prioriteringsformel på hela uttrycket.

Övningar

Visa följande formler med hjälp av genomgångna axiom, definitioner och satser.

a/(3x + 5) + (2x + 7) = 5x + 12

b/3x + (5 + 2x) = 5(x + 1)

c/2x(3y + 1) = 6xy + 2x

Utveckla och förenkla (3a + 2)(4b + 3).

Talet ett

Sats:

(14-S)1 · a = a

Bevis: 1 · a = a · 1 = a

Ex 1:a + a = (a) + (a) = (1a) + (1a) = 1a + 1a = (1 + 1)a = (2)a = 2a

Lägg märke till att denna förenkling inte hade kunnat göras utan axiom (7-A).

Ex 2:

Nu börjar det bli lite krångligt. Snart dags för kommutativa-associativa principen! Men först några övningar.

Övningar

Förenkla följande uttryck.

2a + 3a + 4a

2x + y + 2y + x

(2x)y(3z)

Grupperingsregler

Satsen innebär att faktorerna i en produkt resp termerna i en summa kan skrivas i vilken ordning som helst och parenteser sättas in eller tas bort var som helst så länge syntaxreglerna följs. Detta är ett specialfall av en allmännare regel, kommutativa-associativa principen, som vi ska behandla så snart vi har definierat potenser och härlett potenslagar. Därefter kan man, som tidigare nämnts, sätta in och ta bort parenteser där det behövs.

Eftersom satsen handlar om oändligt många formler är den inte så lätt att bevisa. Vi nöjer oss med ett par fall, en del av (15-S) och en del av (16-S). Ytterligare några fall kommer som övningsuppgifter och ett fall har redan behandlas, formel (13-S).

Bevis:

Ex 1:2x · 3y = (2 · 3)xy =