Vilja Våga Visa

Innehållsförteckning

1. Född-En flicka

2. Skoldags och nya vänner

3. Min lillasyster

4. Bästisen

5. Ny bästis, hästar, högstadiet och storasyster

6. Sista året i högstadiet

7. Barnflicka, fyllor och killar

8. En duvblå Amason och min första riktiga kärlek

9. Ny kärlek, lägenhet och jobb

10. Återförening, Heta Linjen och nytt jobb

11. Utz, ihop flyttning och kollektiv

12. Göta Kanal-Skilsmässodiket

13. Göta Kanal-del två

14. Midsommar, mera båt och ovänskap

15. Sommaren som gick och hösten som kom

16. Ny lägenhet, skola och fester

17. Ny lägenhet, sjukskrivning och mer fester

18. Höst, vinter och operationer

19. Midsommar i Borgholm, nytt jobb och en ny kille

20. Fortsättningen på romansen, armbrott och fler operationer

21. Inflyttning, gipsningar, jobb och ett trasigt förhållande

22. Ensamhet, fester och armoperationer

23. Nytt år, nya utmaningar och de sedvanliga operationerna

24. Vår, Midsommar, ny kärlek och Linköpingsbesök

25. Sensommar, höst och armbågsoperation

26. Borta bra, men hemma bäst

27. Linköping, tråkigt besked och nya fester

28. Mamma 50 år och midsommarfirande och Göteborg

29. Mariannes 30-års fest, Jim och en psykiskt sjuk mor

30. Höstrusk, samtalsterapi och en titt på en målare

31. Den glade målaren och ett nytt stycke i mitt liv

32. Sommaren, hösten och att bli med barn

33. Framåt mot vår, flytt och barnafödande

34. Man, barn och hund

35. Planering, svensexa, möhippa och bröllop

36. En pärs att vara mamma

37. Simons alla samlarleksaker och Stefans bilolycka

38. Besök i Stockholm, armskadan och arv

39. Nya pengar och nya möjligheter

40. Född en gosse Samuel och min mammas dödsfall

41. 1-årskalas, nytt jobb och nya skador

42. Tandläkaroperationer och ny armoperation i Linköping

43. Mera sjukt och en svart T 5 Turbo

44. Samuel tre år och utredning av Simon igen

44. Druckna barn och 40-årskalas

45. Ett nytt decennium

46. Stefan till Sörensen och dags för pension

47. Massor med pengar och poolbygge och valpköp

48. Fullt ös med tre hundar och ridning hos Karin samt Stefans 40-årsdag

49. Stefans 40-årsskiva och att ta adjö av Roxy och Plexy

50. Fortsatt umgänge med Karin, vår första valpkull och hästköp

51. Stallbyte och en sjuk häst och en ny kull valpar

52. Jaktinternat, betäckning och ta adjö av Zäta

53. Försäljning av Blackan och en ny valpkull

54. Queeny blir sjuk och mera problem med grabbarna

55. Valpköp och trasslig ekonomi

56. Röntgen av Zoya och hundköp och ett tilltrasslat liv

57. Valpkull efter Zoya och Traderaskuld

58. Utställningar och mer Traderahemligheter

59. Inga valpar och mer trubbel

60. Den stora smällen, viltspårschampion och en liten valp

61. En hund från Serbien och jul i farmors lägenhet

62. Urinvägsbekymmer och hatet från en son

Slutord

1. Född-En flicka

Jag föddes 8 augusti 1959 Kl 21.50 på S.T Eriks sjukhus i Stockholm. En -08 alltså eller av de riktiga Stockholmarna, så räknas jag nog som en Smålänning-en lantis.

Är ett Lejon-det har jag nog levt upp till mer än en gång, som ni får läsa framöver.

Varför föddes jag i Stockholm då? Jo min mamma blev gravid med min sk biologiska far. Där är en grej som jag har noll koll på, han övergav min mamma och därmed också övergiven, akterseglad.....ja det finns många namn för detta.

Hade lagen varit annorlunda så hade jag nog aldrig blivit född.

De sista veckorna innan min födelse tillbringade min mamma Berit hos sin syster, min blivande moster-Britta och hennes man Ivar. De bodde i en del av Stockholm som hette Blackeberg.

Det var en otroligt het sommar och efter mammas mängder av tomatätande som hon hade begär efter så kom jag då till slut. Vägde 3,4 kg och var 50 cm lång.

Döptes gjorde jag den 12 augusti på sjukhuset av en gullig kvinnlig präst-gul och grann av gulsoten. Jag blev då Eva Anette Sporsell, med tilltalsnamn Anette och min mammas och mormors efternamn.

Med på dopet var min mormor Berta, samt min moster Britta och morbror Ivar.

Några veckor senare åkte jag tåg hem till Kalmar där jag skulle fortsätta min uppväxt.

Min mamma gick och utbildade sig till frisör, så större delen av tiden tog min älskade mormor hhand om mig. Tydligen var jag ett mycket snällt barn, som sov, åt och skrattade och knappt grät över huvud taget. Jag hade en fin första tid hos min mormor och mamma.

Jag fick två jättebra kompisar-ett tvillingpar som hette Lise-Lott och Björn, det var bara att klättra över stenmuren bakom nöt buskarna, snedda över två gårdar så var man där.

Åren gick och min mamma blev färdig frisör, tog körkort och köpte en vit Ford Angliga som till min mormors förfäran framförde alldeles för fort och var fullständigt livrädd då hon rullade nedför backen på Skogsliden 14 A i Berga, Kalmar.

Så kom då vändpunkten......min mamma träffade någon, någon som hon på Valborgsmässoafton förlovade sig med. Då var jag fem.

De kom ned från hennes rum. Han var lång och hade en Aladdins chokladask med till mig där jag bara tyckte om den ljusa chokladen. Jag skulle sitta i hans knä och kalla honom pappa. Han hette Arne.

Till en början med var det väl rätt skapligt. Han hade också en bil en röd Wolksvagen-en Bubbla. Han bodde utanför Nybro på sina föräldrars gård i Getahult. Hans föräldrar mina blivande farföräldrar Märta och Birger och hans lillebror, min blivande morbror Ingvar bodde på gården.

Eftersom jag älskade djur var det inte så dumt där fanns kor, kalvar, höns och farmors skygga svarta katt Sotan. Eftersom hönsen var frigående så då fick man leta ägg överallt, samt även att fösa in korna då det var dags för mjölkning, så den delen var helt okej.

Det förflöt en tid och vi bodde fortfarande kvar hos mormor, mamma och jag.

Det blev dags för bröllop-1966. På Midsommardagen var det bestämt och jag fick vara tärna i rosa tyllklänning med ett rosa blomdiadem i håret, vita strumpor och vita lackskor. I kyrkan fick jag vara med, men på festen efter icke då.

Därefter gick flyttbilen till en tvårumslägenhet i motsatta änden av stan, till Siljeströmsväg 19.

2. Skoldags och nya vänner

Första klass började jag 1966 i Falkenbergsskolan, som bara låg en liten bit från där vi bodde. I Blåvitrutig hemsydd klänning, snaggad med två framtänder borta smög jag mig in på skolgården. -Titta där kommer ju Stina i Saltkråkan ropade en del.

Nej, det var Anette nu Petersson på väg till upprop i skolan. Fröken var ung, hade långt mörkt hår och hette Gunnel Silke-gillade henne jättemycket och hade henne de tre första åren i lågstadiet.

Hade inte speciellt många vänner så var för det mesta själv efter skolan. Mormor kom var morgon med bussen för mamma och pappa jobbade ju hela dagarna. Jag ritade, lekte med bondgårdsdjur och pratade med mina underlater Pelle och Maja. Jag hade ett marsvin också-Pia, men hon fick bli kvar hos mormor då vi flyttade. Då jag var sjuk så smugglade mormor med sig Pia till mig i sin väska, saknade henne jätte mycket.

Mamma hade nu en egen salong Wasasalongen och pappa körde grus och oljebilar åt Brändewalls på Tjärhovet. Ibland fick jag följa med och det och det var kul att sitta högt däruppe i lastbilshytten och äta ostfrallor och dricka varm choklad.

En dag så berättades det att jag skulle bli storasyster och den 27 november 1968 föddes min lillasyster, Camilla och i och med det började det en helt ny epok i mitt liv.

3. Min lillasyster

Det ska vara roligt att få ett syskon-det var det väl också till en viss del, men det innebar att jag som bara var drygt nio år fick bli vuxen och ta ett stort ansvar.

Första julen då min syster var knappt en månad gammal fick jag hjälpa till med julmaten-fick göra mitt livs första köttbullar och Jansonssns Frestelse.

Det var viktigt att allt vara som vanligt-mycket mat, julpynt, gran osv.

Visst tyckte jag det var kul och man har nytta av att lära sig sådant som man har nytta av som vuxen, men jag själv var ju bara barn ännu.

Julen passerade och min syster var inget lätt spädbarn. Hon skrek mycket-dock en gång hade hon både dubbelsidig Lunginflammation och Öroninflammation, men på den tiden var man inte sjuk om man inte hade feber och det hade hon inte. Till slut fick hon dock medicin och blev bättre.

Det har sina sidor att bo fyra personer i en 2-rumslägenhet med bara ett sovrum, där vi alla skulle sova. Jag hade ett så kallat Sängskåp som såg ut som en byrå dagtid för att till kvällen förvandla den till en säng. Det var väl inte utrymmet i sig utan min systers skrikande på kvällar och nätter-hon hade även kolik. Det var jobbigt att ej få sova riktigt, mamma och pappa var nog en aning desperata.....för emellanåt rullades Camilla ut i vagnen i köket så vi inte skulle höra henne skrika. Dock blev det bättre med tiden, men då när jag var så förkyld och täppt i näsan och inte kunde sova så fick jag se en stor vit bak och ett prasslande och stönade-föräldrarna hade sex. Man blev verkligen invigd i allt när jag inte var så gammal själv.

Nåväl tiden med skrikandet blev som tur bättre och när hon blev lite äldre var favoritsysselsättningen att sitta i en babysitter som hon gungade i så vansinnigt att hon for till vardagsrummets slut över parkettgolvet och oj vad hon skrattade. Det var bara det att tillbaka kom hon ju inte och då skrek hon, det blev därmed min uppgift att dra tillbaka henne och så fortsatte det länge, för hon var envis som synden och gav sig inte i första taget.

Min syster passade jag ofta om kvällar och nätter då mamma och pappa var och dansade, på bio, spelade Bingo mm. Jag passade då på att titta på dåtidens skräckfilmer på TV:n vilka var Frankensteins monster, Greve Dracula mfl. Det slutade med att jag var livrädd och inte kunde sova-fast lite kul var det ju samtidigt.

4. Bästisen

Som jag berättade så hade jag inte många kompisar och värre blev det i mellanstadiet då jag blev hårt mobbad. Mamma tyckte att det fick jag reda ut själv och många gånger cyklade jag i vild panik medans Ulla klassens tjejboss hade med sig ett gäng och kastade sten på mig.

Till slut fick jag då en bästis-Monika ett år yngre än jag. Hon kom från en lite konstig familj med 5 syskon och där hennes mamma hade förkläde av potatissäckar där det stod Bintje eller King Edvard på. Hennes ena storasyster var hästgalen precis som Monika och jag, vi åkte runt på gårdarna och hjälpte till mot en ridtur. Hennes pappa gjorde trähästar åt oss som vi hade i uthusstall på deras gård. Monikas syster Gun-Britt fick man inte kalla vid namn utan hennes indiannamn Geronimo och hennes häst Santana. Vi hade uteritter i ett skogsparti som kallades Ekebacken. När vi inte re så lekte jag och en klasskompis som också blev mobbad-Annika med våra troll, gjorde kläder och smycken till dem. Dock försökte Annika som jag ställt upp för lura över Monika på sin sida och jag själv blev då ensam.

Vi bodde kvar på Siljeströms väg tills jag slutade 6:an, därefter flyttade vi till Norrliden till en fyrarumslägenhet. Ett himmelrike för mig som då fick ett alldeles eget rum.

5. Ny bästis, hästar, högstadiet och storasyster

Så började jag då högstadiet i den nybyggda högstadieskolan Novaskolan. Första dagen följde mamma med mig dit, en smal snaggad tjej i bruna manchesterbyxor och likadan jacka. Det enda tjejiga jag hade var mina örhängen. Då plötsligt kom det fram en tjej till mig och började prata.....för du är en tjej va sa hon? -Ja, sa jag och presenterade mig hon berättade att hon hette Gunilla och kallades Gusen. Så var det då dags för själva uppropet där man fick gå till sin klassföreståndare, vilken var en bastant kvinna som hette Oily Karlsson. Det började pirra i magtrakten, för det var det värsta som fanns för mig att stå upp och säga något för så många, även om det bara var sitt namn. Så var de då framme vid mig och fröken sa och vad heter du min lille gosse? Jag vet än idag inte vad jag fick mitt mod ifrån, men ställde mig upp och sa: -Kille, ser du inte att jag är en tjej.

Snabbt fick jag ett smeknamn Plutten, liten som jag var med ett plankliknande utseende kroppsligt, alltså liten som en Plutt. Det blev jag påmind om av syslöjdsfröken då jag skulle sy mina första Gabardinbyxor som efter X antal intagningar till slut utbrister: -Det går ju inte att sy byxor till dig, du har ju varken fram eller bak, men efter 1,5 terminers knåpande så var de bruna byxorna färdiga. På den tiden i skolan hade man två timmar i veckan av något som kallades Fritt valt arbete och där kunde man i princip välja vad man ville. Gunilla och jag hade Batik och vi gjorde många färgglada alster.

Jag började sakna hästarna mer och mer och under en period i 7:an var jag hästskötare på travet. Fick hand om bråkstaken Solo Voyage som inte litade på män i några former.....med mig vara han som en stor snäll hund. Tyvärr gick det ju det inte ha det så, utan då jag en dag kom dit så fanns inte Solo kvar, han hade vandrat vidare till hästarnas himmel.

Jag slängde mig ned och storgrät och åkte aldrig tillbaka till travet igen. När 8:ans termin började så började också konfirmationsläsningen....tidiga lördagar och tidiga söndagar i kyrkan.

Visst man fick inga sovmorgnar i alla fall för frukost skulle ätas kl.9.00 reglen som den undantog var förstås Camilla.

När jag gick i skolan och mina föräldrar jobbade så kom min kära mormor till oss, tog hand om min syster Camilla, städade, tvättade, lagade mat till mina föräldrar kom hem från jobbet. Hösten övergick i vinter och i skolan repades det inför Lucia.

Fredagen 13 1973 var det Lucia och mormor skulle komma extra tidigt för att se det på våran färg-tv.

Jag var i skolan och vi skulle precis strata med vårt lussande då jag hörde mitt namn ropas upp i högtalarna att jag skulle till sjuksyster. När jag kom dit så sa ho att jag skulle sätta mig och började med att säga att min mormor råkat ut för en olycka. Jag skrek: -Lever hon, lever hon? Ja, sa systern då till att börja med.....jag förstod att hon ljög och till slut berättade hon att hon blivit påkörd av en bil och avlidit. Sedan sa hon att pappa skulle komma för att hämta mig. Jag bara storgrät hela tiden. Pappa kom till slut och vi åkte hem och där var mamma precis förstörd och bara grät och grät. Det bestämdes att jag skulle åka till pappas föräldrahem till min farbror Ingvar och hans fru Ann-Margret och vara där framöver till skolavslutningen. Jag minns att jag låg i en stor säng i ett stort rum och bara grät. Jag tassade ner för Ann-Margaret och Ingvar höll på med julstöket och då fick jag lussekatter och varm choklad och till slut blev jag trött och kunde sova några timmar.

Tillbaka till skolavslutningen där jag skulle vara med i aulan och då annonserades det ut att jag hade mist min mormor, vilket rev upp allt igen. Jag hade köpt mormors julklapp-en liten Isbjörn för pengarna jag fått av att göra julkarameller till pappas jobb på Nybro konfektyr. Jag minns att jag kastade den så att den gick i bitar.

Vi tog oss igenom julen och gick mot ljusare tider. Arvet efter mormor delades upp och mamma fick låna och lösa ut moster Britta och morbror Olle för vi skulle ha kvar huset och renovera det. På våren letade jag upp ett privatstall där jag fick rida en Fjordhäst mot att jag mockade. Givetvis hittade hittade inte stallförmannen inte tyglarna till tränset, så vi fick ta ett blått hösnöre, men vad gör det då man är totalt orädd. Fjordingar har ståndman och därmed inget att gripa tag i. Vi satte av i galopp i en stor tom hage, så när som på en sten. Där beslöt sig hästen för att börja beta och därmed blev det ett tvärnit och jag seglade snyggt över huvudet och slog givetvis vänster armbåge i stenen. Det gjorde lite ont så tog hästen och tog in honom i stallet.

Gående på hemväg så började det göra mer och mer ont i armen. Jag stannade och drog upp tröjan och fick då en stor chock, armen var som en korkskruv och började bli rejält blålila. Skit också tänkte jag mamma och pappa var i Berga och renoverade huset så dem fick jag inte tag i gick hem till Norrliden och där var det en kompis pappa som körde mig direkt till Akuten. På hemvägen körde han förbi Berga och berättade vad som hänt.....han sa inget om att jag ridit för mamma var livrädd för hästar. Väntan var lång på akuten och mamma och pappa dök inte upp förrän 21.00 snåret. 22.30 kom jag in. Docenten i ortopedi undersökte armen och sedan sa han det blir inläggning och operation i morgon bitti. Det blev total kaos, det här ingick inte i mammas och pappas plan. Sköterskorna sa att jag skulle vara glad som fick Docent Waseinstein. Han var den bästa och det behövdes nog för röntgen visade sju brott på strålbenet och armbågskulan helt krossad. Mamma blev helt hysterisk och började storgråta och undrade vad jag hade gjort. Jag var benhård med att inte nämna ordet häst utan körde valsen om att jag plockat blommor i skogen och ramlat på en stubbe.

Jag blev omhändertagen av sjuksystrarna som körde upp mig på kirurgiska kliniken för att ligga där över natten så att de kunde smärtlindra mig. Blev väckt tidig morgon för jag var Docent Wasensteins första patient. Fick på mig megastora op-kläder för jag räknades som vuxen och fick inte ligga på barn längre. Ni kan ju gissa hur jag såg ut! Jag rullades iväg till narkosrummet där jag skulle förberedas inför sövningen.

Kanyl sattes och sedan sprutades det in smärtstillande=lull-lull.....sedan kom själva medlet som jag skulle somna av, men var redan så väck att jag inte märkte själva sövningsmomentet.

När jag vaknade befann jag mig i en slags skrubb intill sköterskemottagningen och mamma kom med en gul ros, fast tyckte det var minst tre stycken. Operationen i dagsläget hade gått bra. Han hade pusslat ihop armbågskulan och satt en 12 cm metallspik genom brotten i strålbenet, sedan var jag gipsad från fingrarna upp till axeln. Det skulle bli en långrehabilitering och de kunde inte lämna garantier för hur det skulle bli senare i livet. Jag fick dispens från skolan efter de sex dagarna jag låg inlagd så jag var väl hemma ca 14 dagar. Konfirmationsläsningen fick jag gå på änd

Jag var på täta kontroller på sjukhuset och de tog suturerna och efter 14 dagar skulle de dra ut metallstaven från Strålbenet, Jag var rent utsagt livrädd för att det skulle göra ont. Så var det dags och gissa det var helt smärtfritt, därefter skulle jag köras av mamma rullstol till röntgen. Vi gick/åkte i kulvertarna och där i en ned för backe tappade mamma helt kontrollen över rullstolen och jag for handlöst iväg neråt med den. Som tur var kom det två sjuksköterskor som fick stopp på den skenade rullstolen. Väl framme på röntgen så visade plåtarna att allt såg mycket bra ut och på mottagningen fick jag nytt gips igen, skulle vara gipsad i två månader.

Så var det då dags för själva konfirmationen där det hade bestämts att vi inte skulle ha kåpor, vilket hade varit perfekt för mig, nej snyggkläder i vitt skulle det vara, vackra böljande klänningar för tjejerna, men inte för mig, fick en benfärgad snickarkjol och en kortärmad vit stickad tröja med små blommor runt halsen. Kunde ju inte ha något annat för gipset.

Det blev snart dags för sommarlov och jag slapp så småningom gipset. Det var inte tt tänka på att nämna ordet häst för det kom fram vid operationen då läkaren frågade en groggy mig:- Du har väl inte plockat blommor utan ridit väl? -Ja, sa jag, men säg inget till mamma, vilket kom fram ändå.

Då det var tabu med hästar så började jag hänga med Gusen eller Gunilla som hon hette. Hon bodde i Rimsmeden och hade egen ingång, toa och rum. Hon var också lite av en outsider hade inga regler, 3 utvecklingsstörda syskon och en mamma och pappa som lät henne göra som hon ville, Där kom jag för första gången kontakt med alkohol. Gusens mamma köpte ut i ICA affären och det var coolt då hon kom bärande på tre flak Pripps Blå. Gissa om vi var poppis hos killarna. Vi började gå på disko i parken så där fick man skärpa sig för det var stenhård koll på nykterheten, men vi lyckades alltid med att komma in.

Åldersgränsen var 16 och det fyllde jag inte förrän i augusti, men vi blev stammisar och gick före i kön-häftigt så klart.

6. Sista året i högstadiet

Så gick den sommaren mot sitt slut och det var dags för sista året i högstadiet. Eftersom man hade något som hette Fritt Valt Arbete och under det fanns det ridning och hästvård och jag hade blivit lite kompis med en ganska blyg,tyst tjej som hette Mia. Mia red och jag gjorde allt för att övertyga mamma att jag hade en ny vän, för hon gillade verkligen inte Gunilla, att få börja rida.......NEJ, var svaret. Jag skulle bara rida och till hösten tog jag ridning och hästvård som fritt valt arbete, dock kunde jag inte säga det hemma och därmed inte komma hem med hästluktande kläder, men nöden är uppfinningarnas rikedom så fritt valt arbetet slutade 15.40 mamma kom hem från jobbet strax efter fyra vilket gav mig en knapp halvtimme på att byta kläder, dessa hade jag gömda under ett stort stenblock, så där bytte jag om både till ridkläder och skolkläder......och det var i alla väder......ingen kom dock på mig med rumpan bar.

Väl hemma var det att kasta sig i duschen för att få bort hästlukten. Först var mamma misstänksam, men berättade att jag hade bollspel och badminton och det var jobbigt att hinna med att duscha efteråt. Yes, hon köpte hela konceptet. Nu kom Gunilla i skymundan för började vara med Mia och smög iväg till stallet efter skolan också med samma upprepande procedur av klädbyte. Så här höll jag alltså på i två terminer, men sedan kom den stora frågan.....vad skulle jag göra med betyget som skulle visas upp och bli påskrivet hemma samt sedan stämplat och undertecknat av rektorn. På det stod alltså dett man hade haft i fritt valt arbete. Jag vet att jag var tvungen att komma på någon smart grej, så helt resolut så tog jag min skrivmaskin suddade vad som gick av orden Ridning och hästvård och satte dit Bollspel och badminton i stället, det funkade hyfsat då det var ungefär lika långt. Sedan vek jag betyget i den raden flera gånger så det blev lite slitet och texten näst intill oläsbar.

Visade upp betyget hemma och ja , de skrev under......nu var det den stora frågan skulle Rektorn köpa det också......återigen ja, fick min stämpel och underskrift. Nu var den biten avklarad. Jag fortsatte hemma att bearbeta mamma och pappa att få gå till stallet och hör och häpna de gav med sig, pappa gjorde en trälåda åt mig med texten Gando på, som den hästen jag blivit andre skötare på hette. Så skönt att slippa ljuga och hålla på att byta kläder i skogen. Jag tillbringade varje stund jag fick gå ut där. På lördagarna ledde vi småbarnen runt på hästarna i nybörjargruppen och för var lördag fick man en halv timmes ridning gratis en söndag i månaden. Detta var helt super. Dock så har allt roligt ett slut och man växer ur barnskorna och så blev det också för mig, när jag skulle börjat gymnasiet så ville jag inte gå Social linje utan började att jobba som banflicka i stället.

7. Barnflicka, fyllor och killar

Efter 9:an var jag skoltrött så började inte på den sociala linjen på Stagneliusskolan som det var tänkt, men gå hemma och bara drälla var absolut omöjligt för mina föräldrar. Jag var alltså tvungen att hitta ett jobb och fick plats hos en lärarfamilj och skulle ta hand om deras 6-månaders dotter och hela hemmet. Nina som flickan hette var krånglig med att äta, men jag var ju van sedan jag matat min lillasyster så med lite mutor gick det. Jag tjänade 450 i månaden, jobbade från 06.00 till 18.00 och av dessa pengar fick jag betala 250:- hemma så det blev bara 200:- över till mig. Det kändes orättvist att som jag slet för dessa pengar och inte fick mer själv, men det var som vanligt, jag fick inget syrran fick och fick göra allt.

Den sommaren på Midsommarafton förlorade jag min oskuld till en kille vid namn Fritte. Han var från Rimsmedsgänget som Gusen & jag hängde med. Det gjorde inte ont, men kan inte påstå att det var skönt heller. Gusen hade ju en egen liten lya med egen ytterdörr liten hall, toa och ett rum.....dödscoolt tyckte jag. På den tiden fick du ju inte köpa Mellanöl förrän du var 18 år, men det fixade Gusens mamma Anita. Vi kom bärande på 5-6 flak Pripps Blå så gissa om vi var poppis hos killarna.

Påsken det året jag skulle fylla 17 år blev det en superrejäl fylla med sprit Nyköpings med lakritssmak och Coca Cola. Medan Gusen var på toa så drack jag ur nästan allt i flaskan. Gusen kom ut från toan och undrade vad min flaska var? -Den har jag druckit ur sa jag.-Du är galen, skrek Gusen. -Du kommer att bli skitfull. -Hur känner du dig? -Fint sa jag, ska bara gå på toa. Där inne sa det pang med besked. Jag fick se korten Gusen tagit på mig efteråt. Hon hade tryckt på mig sin blå jeansslokhatt och tagit kort med den på huvudet och brallorna i knävecken. Vi skulle ju till parken till Diskotek Baloo och där var de noga med att man inte fick vara för full. Hur skulle detta gå? Kerstin en kompis till mig som var ett par år yngre kom och eftersom jag var i princip medvetslös så vågade de int lämna mig kvar ensam i lägenheten. Alla vet väl hur svårt det kan vara att få med sig en så full person, men med skulle jag. De drog mig i stentrappan från 4:e våningen och mitt huvud som ingen tänkte på studsade som en boll på alla trappsteg, dunk, dunk, dunk, De