Äntligen icke-rökare för kvinnor!: Den revolutionerande metoden som hjälper dig att sluta röka – för gott

sättet.

1

Damerna först

Efter generationer av träldom har de västerländska kvinnorna äntligen uppnått jämställdhet, inte bara på arbetsplatserna, där de nu återfinns på de högsta nivåerna även i tidigare mansdominerade yrken, utan också på alla andra områden i livet. Det är få som ifrågasätter detta och många brukar säga: Det var på tiden. Men det som för mig är den allra viktigaste aspekten av denna framgång när det gäller att besvara frågan om varför kvinnor röker, är hur de stora jämlikhetspionjärerna vann kampen.

Dessa kvinnor var modiga nog att utmana de rådande uppfattningarna och reglerna. De vägrade acceptera den existerande situationen som den enda möjliga för samhället, och framförde övertygande argument för att avvisa den stereotypa kvinnoroll som tilldelats dem. Det fanns naturligtvis många kvinnor som i hemlighet stödde sina systrar, men som var för rädda för att följa deras exempel. Och så fanns det förstås ännu fler som utan invändningar accepterade situationen som den var.

Det är ett märkligt faktum att ofta blir livets orättvisor uppenbara först när vi börjar ifrågasätta dem. Om vi inte ifrågasätter situationen, accepterar vi den hurdan den än är. En sådan hjärntvätt gäller nästan alla aspekter av vårt liv. Den här boken ägnar sig inledningsvis åt bara två aspekter av denna hjärntvätt, nämligen hur den hänger samman med rökning och hur den hänger samman med skillnaderna mellan män och kvinnor.

I min ordbok definieras hjärntvätt så här:

En metod för att åstadkomma en omfattande förändring av attityd eller uppfattning hos en människa.

Förmodligen undrar du vad allt detta har att göra med att sluta röka. Vi vet ju redan att rökning är en osund, avskyvärd vana som förstör hälsan och som är mycket kostsam. I våra dagar anser rökarna själva att rökning är ett avgjort antisocialt nöje. Så varför behöver du förändra din attityd och din uppfattning för att kunna sluta? Visst finns det väl en mirakeltablett eller mirakelknep för att få dig att sluta längta efter en cigarett? Du undrar kanske också hur du ska kunna sluta röka enbart genom att läsa en bok. Låt mig förklara.

Vad är det egentligen du försöker uppnå? Jo det självklara att släcka din sista cigarett och att därefter inte vilja röka mer.

Säkert känner du många före detta rökare som har lyckats sluta, men har inte många av dem dessförinnan gjort flera misslyckade försök? Och även när de lyckades, var de inte tvungna att utöva en enorm viljestyrka och ta hjälp av tabletter, nikotinplåster eller nikotintuggummi? Och genomled de inte dagar, veckor och månader av plågor? Och hur många av dem var det inte som fortfarande ville ha en cigarett – och nästan tiggde dig om en? Jag är säker på att du minns andra som har berättat för dig att även om de föredrar att vara icke-rökare så är måltider och social samvaro inte lika njutbara utan en cigarett, och varenda gång telefonen ringer kommer de på sig med att gripa efter det paket som inte längre finns där.

Är det verkligen detta du vill uppnå?

Men glöm för ett ögonblick bort de misslyckade försöken att aldrig mer röka. Försök besvara denna viktiga fråga: vad är skillnaden mellan en rökare och en icke-rökare?

Svaret tycks vara självklart. Den ena röker, den andra gör det inte. Det stämmer, men faktum är att saken inte är fullt så enkel. Det finns aldrig någon som tvingar dig att tända en cigarett. Innebär det att rökare alltid tänder en cigarett enbart för att de vill det? Faktiskt inte, för du vet att det finns situationer när du tänder en cigarett inte för att du vill det utan av ren vana. Faktum är att de flesta personer som röker tjugo cigaretter om dagen medger att de egentligen bara njuter av ungefär två av dessa cigaretter; resten är ren vana. Men om detta verkligen stämde borde det vara en enkel sak att dra ner på rökandet. Vi skulle kunna förvara cigaretterna i en låst låda, och detta enkla hinder för att tända en cigarett skulle få oss att hejda oss och tänka efter varje gång suget kom. Medan vi tänkte på att sträcka oss efter nyckeln skulle vi kunna fråga oss: tänder jag den här cigaretten för att njuta av rökningen eller bara av gammal vana? Om det bara är av gammal vana skulle det inte vara någon större idé att röka den cigaretten.

Detta enkla knep skulle kunna få den som röker tjugo cigaretter om dagen att gå ner till två utan några som helst svårigheter. Men om du har prövat på detta eller något liknande knep vet du att det bara brukar fungera under en begränsad tid – bara tills din viljestyrka är förbrukad. Har du någonsin försökt få hjälp av dina barn, barnbarn eller vänner genom att låta dem ta hand om dina cigaretter? Då vet du mycket väl vilka ansträngningar du är beredd till för att få tillbaka dina cigaretter trots att du sagt till dem att ignorera dina böner om en cigarett. Det spelar ingen roll hur fast beslutna de är att inte ge dig dem tillbaka; det finns ingenting som kan motstå paniken, uppfinningsrikedomen och beslutsamheten hos en rökare som har kommit till det stadium då hon vill ha en cigarett NU!

Ibland läser vi om mödrar som lämnar barnen ensamma hemma för att gå ut och festa. Vi klandrar och beklagar sådana kvinnor för deras brist på beskyddarinstinkt och ansvarskänsla. Men om du är helt uppriktig mot dig själv, kan du inte då erinra dig något tillfälle då du själv smitit hemifrån medan ungarna sov – om än bara för en kort stund – för att springa ner till jourbutiken och köpa cigaretter? Har det inte hänt att du lämnat dem ensamma i bilen med motorn på tomgång för att kila in i affären på hörnet? Själv har jag hört talas om en kvinna på en förlossningsavdelning som var i så desperat behov av en cigarett att hon bad en undersköterska att hålla ett öga på hennes alldeles nyfödda barn medan hon själv gick och köpte ett paket. Den jäktade undersköterskan vägrade. Hon var själv icke-rökare och hade aldrig rökt. Hennes kommentarer – Egentligen behöver du ingen cigarett, Det är inte bra för hälsan, varken för dig själv eller för barnet och Du klarade dig under en fjorton timmar lång förlossning utan att röka – förvärrade kvinnans dåliga samvete. Men det hindrade henne inte från att ge sig i väg trots att detta inträffade strax efter att det hade skrivits mycket i tidningarna om ett nyfött barn som hade kidnappats från ett sjukhus. När modern återvände med cigaretterna var hennes nyfödda barn borta och hennes skrik kunde höras över hela avdelningen. Lyckligtvis var barnet i tryggt förvar; man hade bara flyttat honom till en annan avdelning. Men tänk dig vad den modern kände under minuterna innan hon fick reda på vad som hade hänt.

Jag använder mig av det här exemplet för att illustrera hur starkt man påverkas av hjärntvätt. Det är svårt att tro att en pliktmedveten mamma skulle kunna ge sig i väg från sitt nyfödda barn på det viset. Men innan du fördömer henne, var ärlig mot dig själv. Har du inte någon gång kört kilometervis på jakt efter en kvällsöppen butik för att dina cigaretter tagit slut? Har du aldrig upplevt paniken när du bara har några få cigaretter kvar eller – värst av allt – varit helt utan? Naturligtvis har du det.

Om du skulle kunna sluta röka när du själv ville, vilket många rökare påstår att de kan, varför i hela världen läser du då den här boken? Du läser den av ett enda skäl:

Rädsla

Oroa dig inte; detta är det enda skälet till att rökare fortsätter att röka. Kvinnan jag berättade om lämnade inte sitt barn för njutningen att dra ner cancerframkallande rök i lungorna. Hon gjorde det för att hon fick panik av att vara utan cigaretter.

Föreställ dig en heroinmissbrukare utan heroin. Föreställ dig paniken, skakningarna, smärtan, skräcken. Föreställ dig nu lättnaden när hon får injicera heroin i en ven i ett armveck som ser ut som en pilkastningstavla. Tror du verkligen att heroinmissbrukare njuter av att ge sig själva injektioner? De som inte själva är beroende av heroin tycker att detta är omöjligt att förstå. Icke-rökare har svårt att förstå att rökare faktiskt njuter av att dra ner skadlig rök i lungorna. Det tyckte du själv också innan du blev beroende av nikotinet. Jag blev hjärntvättad till att tro att heroinmissbrukare tar sina sprutor för att få fantastiskt underbara hallucinationer eller drömmar. Faktum är att de gör det för att få slut på skakigheten och känslan av osäkerhet som de drabbas av när drogen försvinner ur kroppen.

En av de många vanliga missuppfattningarna om allt drogmissbruk är att man bara drabbas av abstinensbesvär när man försöker att helt sluta ta sin drog. Men faktum är att man drabbas av dessa symtom redan i det ögonblick den första dosen börjar försvinna ur kroppen, och det enda skälet till att man tar nästa dos är att försöka få slut på den känsla av tomhet och osäkerhet som den första dosen framkallade.

Människor som inte missbrukar heroin drabbas inte av den panikkänslan. Och detsamma gäller beträffande rökning. Icke-rökare kan inte fatta varför man vill inhalera denna ohälsosamma rök och ännu mindre att man slösar bort massor av pengar och riskerar att drabbas av hemska sjukdomar genom att göra det. Och att lämna sitt nyfödda barn i stället för att vänta i ytterligare en timme – det är inte bara upprörande utan fullständigt ofattbart för en icke-rökare. Jag har själv varit storrökare men kan ändå inte ha överseende med vad den mamman gjorde, men jag har förståelse för de omständigheter som försatte henne i den situationen. Det är inte särskilt behagligt att ha en plastpåse över huvudet, inte ens när man vet att man själv kan ta bort den när man vill. Men det är fullständigt otänkbart att låta någon annan sätta påsen över ens huvud, inte ens någon som älskar en och som tror att han hjälper en.

Låt oss ägna ett ögonblick åt att titta på effekterna av vad jag just har sagt. Jag bad dig att fundera över skillnaden mellan en rökare och en icke-rökare. Det mest närliggande svaret är att den ena röker och att den andra inte gör det. Detta råkar också vara det rätta svaret, och eftersom det är både uppenbart och korrekt närmar vi oss lösningen på problemet från fel håll. Med andra ord, vi försöker lösa problemet genom att aldrig mer röka. På det här stadiet tycker du kanske fortfarande att detta verkar logiskt. Låt mig då förklara varför det inte är det genom att nämna ett annat problem.

En takpanna saknas på ditt tak. Varenda gång det regnar får du en blöt fläck på din dyrbara matta. Hur löser du det problemet? Du kan göra på flera olika sätt. Du kan rulla undan mattan eller låta en hink ständigt stå framme, eller ta det drastiska steget att flytta. Men ingen av dessa åtgärder löser ditt problem. Den mest förnuftiga och kostnadseffektiva lösningen är att eliminera orsaken till problemet genom att reparera hålet i taket.

Vi har en benägenhet att tillämpa samma princip på andra problem i livet. Vi väljer ofta att underlåta att ta itu med det underliggande problemet. Om däcket på din bil eller cykel verkar ha för lite luft hoppas du kanske på att kunna lösa problemet genom att pumpa upp det. Om det är tomt igen efter några dagar och om du är lat eller optimistisk eller, som jag, bådadera, pumpar du kanske upp det om och om igen. Men oberoende av hur lata eller optimistiska vi är, vet vi redan andra gången däcket är tomt att vi har pyspunka och att den enda lösningen är att laga däcket.

Den verkliga skillnaden mellan en rökare och en icke-rökare är inte att den ena röker och att den andra inte gör det. Att tända en cigarett är bara en följd av det verkliga problemet. Att hoppas på att kunna sluta röka genom att inte röka en enda cigarett till är som att ständigt ha en hink under läckan i taket eller att pumpa upp däcket var tredje dag i stället för att laga punkteringen.

Den verkliga skillnaden mellan en rökare och en icke-rökare är att rökaren har begär eller behov av att röka och att icke-rökaren inte har det. Detta är det verkliga problemet, motsvarigheten till den saknade takpannan eller pyspunkan. Acceptera följande ovedersägliga faktum: det är ingen annan än du själv som tvingar dig att tända en cigarett. Även om människor i vår omgivning vänder upp och ner på himmel och jord för att hindra oss, så hittar vi ändå ett sätt att tända nästa cigarett. Acceptera också det ovedersägliga faktumet att även om vi försöker dra ner på rökningen eller sluta helt så är den enda svårigheten att en annan del av vår hjärna säger: Men jag vill ha en cigarett! Om det inte förhöll sig så skulle det ha varit en enkel match att upphöra att röka för gott. Du kanske tycker att det är svårt att tro på detta men för vilken rökare som helst, inklusive dig själv, är det lätt att sluta – under förutsättning att du går till väga på det rätta sättet.

Så för att sluta röka måste vi lösa problemet vid källan. Vi behöver avlägsna begäret eller behovet av att röka, inte bara för några timmar, dagar, månader eller år, utan för gott. Till och med experter har svårt för att tro att det är möjligt att sluta röka utan en enorm viljestyrka. Men tänk efter – om du inte hade begär eller behov av att tända ytterligare en cigarett, varför skulle det då behövas någon viljestyrka för att låta bli?

Du tänker kanske: Allt det här låter ju bra och jag kan inte säga emot dina påståenden. Faktum är att jag måste acceptera dem, för det är bara jag själv som tvingar mig att röka, och därför måste det finnas någonting självdestruktivt inom mig. Men hur skulle en bok kunna avlägsna den självdestruktiviteten?

Bingo! Du har slagit huvudet på spiken. När det gäller tegelpannan eller pyspunkan kan vi klart och tydligt se både orsaken till problemet och dess lösning. När det gäller rökning kan vi inse att lösningen är att avlägsna lusten att röka – för gott. Men det är lättare sagt än gjort!

Vi måste ta ytterligare ett steg. Innan vi kan avlägsna begäret eller behovet av att röka måste vi förstå varför vi har detta behov. Vi är ju faktiskt inte födda med det. Människan har överlevt som ras i hundratusentals år utan att röka. Och det är väl ingen som tror att det är naturligt att avsiktligt inhalera cancerframkallande rök? Faktum är att ingen av oss hade något behov av att röka innan vi drog vårt första bloss. Om du är en av de olyckligt lottade personer som fastnade i fällan vid så unga år att du inte kan minnas den tid i livet då du inte behövde röka, finns det ändå ingen anledning till oro – om du hade känt att du saknade någonting innan du började röka skulle du ha kommit ihåg det! Jag har redan nämnt min ordboks definition av hjärntvätt:

En metod för att åstadkomma en omfattande förändring av attityd eller uppfattning hos en människa.

Det är ett faktum att ända från den dag vi föds bombarderas vi av fakta. När det gäller rökning blir vi upplysta om att rökning får oss att slappna av, hjälper oss att koncentrera oss och lindrar stress och leda. Vi får också reda på att rökning är en ohälsosam, avskyvärd vana som är beroendeframkallande och som kommer att förstöra vår hälsa om vi är dumma nog att börja. Ironiskt nog är de personer som mest pratar om nackdelarna – våra föräldrar – de som oftast sitter och röker medan de säger så. Vi tror dem, men oberoende av hur mycket de betonar nackdelarna med att röka är vi inte dumma. Vi vet att mamma griper tag i paketet varenda gång hon blir stressad och att pappa inte kan lyfta telefonluren utan att tända en cigarett. Alltför många gånger har de sagt: Jag dör om jag inte får en cigarett!, Kom så går vi ut, jag behöver röka! eller när det handlar om ett försök att sluta: Jag skulle kunna döda för en cigarett! och de har också drabbats av dåligt humör och irritation i samband med suget efter nikotin.

Det är fel att säga att vi på det här stadiet blir hjärntvättade eftersom våra attityder och uppfattningar håller på att formas snarare än omformas. Naturligtvis har detta bombardemang av information – både om för- och nackdelarna med att röka – inte den minsta effekt på oss. På det här stadiet tror vi på båda sidor. Men eftersom vi inte har begär eller behov av att röka innan vi blir beroende, och eftersom vi kan njuta av social samvaro och hantera stressiga situationer utan att behöva röka, befinner vi oss i den lyckliga situationen att vi definitivt inte har något att vinna på att röka och oerhört mycket att förlora. Det finns inte en enda rökare i världshistorien – och ingen alkoholist eller narkoman heller – som från början trodde att han eller hon skulle bli beroende. Om de hade trott det skulle de aldrig ha tagit sin första dos. Det är bara för att den där första cigaretten smakar så illa som vi luras att tro att vi aldrig kommer att bli beroende.

Det är inte förrän vi hamnat i fällan som hjärntvätten börjar få effekt. Med andra ord, innan vi nappar på betet betraktar vi rökning som en snuskig, ohälsosam och dyr vana. Denna första cigarett inte bara bekräftar den uppfattningen – den avlivar också myten att rökning skulle vara ett behagligt eller njutbart nöje. Men trots detta börjar rökningen blixtsnabbt att upplevas som avslappnande och någonting som stärker självförtroendet. Inom kort betraktar vi cigaretterna som oumbärliga, och det dröjer inte länge förrän vi inte klarar oss utan dem. Oberoende av om denna process går snabbt eller långsamt tycks vi vara omedvetna om den. Men det går inte att förneka att vår uppfattning har förändrats. För en optimist är glaset halvfullt. För en pessimist är det halvtomt. Vem har den rätta uppfattningen?

Är glaset halvfullt eller halvtomt?

2

Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Om glaset innehåller exakt femtio procent av sin volym har både optimisten och pessimisten rätt. Men de uppfattar detta faktum på olika sätt. Alla har rätt till sin egen uppfattning, men när det gäller det här arbetet är vi inte intresserade av uppfattningar utan bara av fakta. Om glaset innehåller antingen mer eller mindre än hälften av sin volym har både optimisten och pessimisten en förvrängd uppfattning om den verkliga situationen. När före detta rökare får frågan: Hur hjälpte Allen Carr dig att sluta? svarar en del av dem som gått på någon av mina kurser: Han hjärntvättade mig så att jag trodde att jag aldrig behövde röka igen.

Detta svar har bekymrat mig mycket. Det antyder att jag skulle använda mig av samma taktik som vissa kulter vars syfte är att kontrollera sina medlemmars tankar, och ännu mer oroande, att det skulle vara enkelt för någon att vända på processen och övertyga rökaren om att hon behöver börja röka igen.

Hypnosterapi ingår bland de metoder vi använder på våra kliniker. Efter en session lämnar klienterna kliniken med den fasta övertygelsen att de inte längre behöver en cigarett. Men när de får frågor – både från rökare och icke-rökare – om vad som verkligen hände under dessa sessioner är de flesta av dem oförmögna att svara, och säger till exempel: Det är en gåta för mig, men det fungerar.

Låt mig försäkra dig om att vi inte sysslar med mysticism. Ingenting kan vara längre ifrån sanningen. Ali Baba kände sig nog mäktig när han kunde ta sig in till skatterna genom att säga: Sesam, öppna dig. Men behöver du verkligen syssla med mysticism för att kunna öppna din egen ytterdörr? Känner du dig inte tryggare med ett lås och en nyckel som bara du är i besittning av? Jag är bara intresserad av fakta. Låt mig betona, jag använder aldrig hjärntvätt. Faktum är att min metod – som jag kallar för EASYWAY – är inriktad på att motverka hjärntvätt.

För den här boken behöver vi förändra definitionen på hjärntvätt:

Att på ett effektivt sätt intala en person att vissa fakta och uppfattningar är sanna när de i själva verket är falska.

Jag skulle vilja definiera motverkan av hjärntvätt så här:

En teknik utformad för att avlägsna hjärntvätt och sätta personen i stånd att se den verkliga situationen.

Kanske säger du till dig själv: Åh, inte kommer han väl att tala om för mig att rökning är en snuskig, avskyvärd vana som är skadlig för hälsan och som kostar mig en förmögenhet.

Jag försäkrar dig om att EASYWAY inte förlitar sig på sådana metoder. Du är redan medveten om att rökning är skadlig för hälsan och om att denna kunskap faktiskt skapar ångest. Och vad gör en rökare när hon känner sig stressad? Jo, hon tar en cigarett.

Samhället har en benägenhet att behandla rökare som om de vore korkade, viljesvaga lågstatusmänniskor. Majoriteten av rökarna betraktar sig själva på samma sätt. Faktum är dock att du är en kapabel människa och har kontroll över de flesta av dina dagliga sysslor, men att du har tappat greppet om cigaretterna. Även detta är en del av hjärntvätten. I själva verket har du lika stor – eller kanske ännu större – viljestyrka än någon annan, oberoende av om hon är rökare eller icke-rökare. Men för närvarande använder du dig av din viljestyrka på ett omvänt sätt.

Du kanske tycker att en del av det jag säger är svårt att tro på. Ibland får du kanske lust att kasta den här boken i soptunnan. Men gör inte det. Det finns inga skräckhistorier på de här sidorna. Tvärtom har jag bara goda nyheter åt dig. Men vi befinner oss i en hönan-och-ägget-situation. Det viktigaste skälet till att rökare avstår från att ens försöka att sluta röka är deras rädsla. Denna rädsla är verklig och tar sig många olika uttryck. Rädslan för att behöva genomlida en obestämd period av elände och tortyr för att kunna lyckas. Rädslan för att inte ha tillräckligt mycket viljestyrka för att lyckas. Rädslan för att misslyckas. Och ironiskt nog, den största rädslan är rädslan för att lyckas; rädslan för att för all framtid inte kunna njuta av livet, av måltider och av social samvaro. Du har ju faktiskt sett vänner genomgå detta, och vem vill drabbas på samma sätt? Rädslan för att inte kunna svara i telefon eller hantera stress utan en cigarett. Rädslan för att lyckas och bli en gnällig före detta rökare som ägnar resten av sitt liv åt att beklaga sig över att inte våga ta en enda cigarett till.

Låt oss inte låtsas att dessa rädslor inte finns. De är både verkliga och mäktiga. Om du någonsin har försökt dig på en metod som grundar sig på viljestyrka, vilket jag själv har gjort otaliga gånger, så vet du att den förhärskande känslan inte är att ha slutat röka utan att ha slutat leva och att dessutom ha förlorat ett sätt att hantera tillvaron på, ett stöd. Låt oss nu acceptera att du har en eller flera av dessa rädslor. Låt oss också acceptera att det krävs verkligt mod för att försöka sluta. Men det faktum att du har kommit så här långt innebär att du redan har övervunnit detta hinder. Den underbara sanningen är att de där rädslorna är en del av hjärntvätten och att de därför kan avlägsnas